Så säg.
Det är ju inte konstigt att man är förvirrad.
Landet man lever i.
Jag hade inte tänkt blogga nå mer. Mest för att jag borde sova. Men efter att ha enbart jobbat nätter och kvällar den senaste tiden så är jag numera kvällspigg.
Så då kan jag ju lika gärna skriva här.
Satt och såg på nyheterna. Om svältkatastrofen i Afrika. De visar barn, barn som borde vara ute och leka. Lära sig om livet och växa. Istället ligger barnen i sängar. I ett "sjukhus". Eller under jord.
En flicka som är ett år och väger 6 kg springer inte runt och leker och tittar på blommor. En flicka på ett år som väger 6 kg ligger och kämpar för sitt liv.
I nästa nyhet är det om målare i Sverige som inte rengör sin penslar.
Penslar-död.
Går in på Aftonbladets hemsida. Toppnyheten är (förutom galningen i Norge) att Lagerbäck inte ångrar att han skickade hem Zlatan.
Här sitter jag i ett land som jag genom enbart tur föddes in i. Jag behöver inte oroa mig för mat. (tack mamma) Jag behöver inte oroa mig för att bli sjuk. Jag behöver inte oroa mig för så mycket. Ja förutom det faktum att målare är miljöbovar och frälsaren Zlatan inte får spela fotboll.
Och där i Afrika sitter det en liten flicka som enbart genom otur föddes i ett land som är präglad av inbördes krig och svält.
Ni har väl alla hört det här med att "skulle alla skänka mig en krona skulle jag bli rik" Skulle alla skänka en krona skulle flickan kanske bli mätt.
Jag är världsförälder. (får jag aldrig barn kan jag ju iaf säga att jag har jordens alla barn som barn) Det är mitt sätt att döva det dåliga samvetet att jag har det bra men inte dom. Jag kan ju bara hoppas att pengarna går fram och gör en liten skillnad.
Jag kan inte förstå att 2011 är det sådana stora skillnader i världen. När vi rika länder faktiskt skulle kunna ge så mycket mer.
låt
MOJS!
PDOL
usch
Tur för dig Johanna!
Hur som haver (barnen kär) så ville Johanna åka karusell.
Jag å andra sidan börjar må illa enbart av att titta på dom. Jag klarar inte av snurrandet. Jag åker gärna berg-och-dal-bana. Tror jag. Kan inte veta säkert på den punkten för sist jag gillade att åka dom banorna gillade jag allt som snurrade också.
Men vist känns det lite allmänt osäkert att åka snurrsaker högt uppe i luften i tivolin som byggs upp på ett nytt ställe om 3 dagar. Det är så lätt att glömma en skruv.
Men Johanna hon ville åka och jag tänkte virvelvinden kan jag väl åka en gång.
Men hon valde en annan åksak.
Så vi klättrar upp i sitt anordningen, drar ner en bygel över överkroppen.
Jag säger till Johanna. " Vi snurrar väl inte upp och ner va?"
Det gör vi inte säger hon.
Jag känner mig lite lättat och testar att trycka hela min kraft mot bygeln som ska hålla fast mig i denna karusell.
Brevid mig kommer två tjejer och sätter sig aka 12 år. FATTAR DU VAD SPÄNNANDE DEN ÅKER UPP OCH NER. säger den ena tjejen. Som inte värdesätter sitt liv.
Du sa vad? sa jag medan jag tittade allvarligt på henne och skakade i bygeln.
"JOHANNA DÖR JAG NU SÅ SKA JAG PERSONLIGEN ÅTERUPPSTÅ OCH GÖRA LIVET TILL ETT HELVETE FÖR DIG. JAG LOVAR."
Så börjar karusellen att svänga som en pendel. Fram och tillbaka fram och tillbaka. Det här var ju inte så farligt.
kittlar skönt i magen. Så sänker dom ner golvet under oss. Den pendlar fortare och fortare. Högre upp. Och börjar snurra.
Jag känner hur hela min kropp trycks mot bygeln som ska hålla fast mig från att dö en säker död. Jag blundar när den åker upp upp och högre. Jag känner hur kroppen inte riktigt förstår att vi hänger upp och ner.
Jag förlikar mig med tanken på att lossnar skruven nu så är jag död. Och jag kan inte göra något åt det. Det är bara gilla läget och hänga med. Sen tycker jag synd om min pappa som kvällen till ära jobbar på ambulansen. Stackars han som måste puzzla ihop hans dotter på ett tivoli i Piteå. Trodde han nog inte när han läste till sjuksköterska för 100 år sedan.
Karusellen snurrar på ett tag till upp och ner hit och dit. Tillslut kan jag hoppa ner på säker backe. Men ben som skakar än.
Tur för dig Johanna!
Det värsta är
Lite sorgligt är det allt
Byracka.
Min hund sover aldrig i sängen när hon är hemma hos mina föräldrar. Jag kan aldrig minnas att hon har velat sova i sängen. För tro mig jag brukar försöka tvinga henne. Den lilla saken är en vilja av stål.
Så hon har alltid sovit på golvet.
Tills jag flyttade i lägenheten nu ska hon bara sova i sängen. JIPPI tänkte jag först.
MYSIGT.
Om det inte vore så att även hennes mössa ska sova i sängen.
Hennes grisöron ska sova här.
Hennes gosedjur till gris ska sova här.
Den lilla hunden tar tamejtusan mer plats än mig i sängen.
Att ligga och trängas i en säng är inte min grej jag får panik och värmeutslag. typ.
Så jag sätter undan alla hennes leksaker och går och lägger mig.
Tilly surar oftast och går och lägger sig under sängen. Med sin mössa.
Men varje natt vaknar jag av att hunden har lagt ut sig mitt i sängen, hennes ben är aldrig så långa som då. Bredvid henne ligger hennes mössa och bredvid mig ligger den förbannade rosa lilla gris som nuffar när man rör den.
Så jag vänder på huvudet bara för att ett av hennes 824876 hundben ska peta ut ett öga på mig.
Jag har oftast god lust att slänga ut både hunden och hennes saker genom fönstret. (fast det kräver ju att jag rör på mig och det är jobbigt)
Istället föser jag ner sakerna på golvet och knuffar till Tilly så hon flyttar på sig så mina långa (hosthos) ben får plats igen.
och varje natt gör hon följande, kryper upp till huvudkudden, lägger sig på sidan så nära mig som möjligt och suckar och borrar in huvudet bredvid mitt huvud. På kudden.
Och där inser jag att jag älskar den där lilla byrackaren.
just det ja
Nattarbetare.
Jag undrar vad schemagruppen på mitt jobb tänkte när dom satte upp människan som helst går och lägger sig nio på kvällen och vaknar innan åtta på morgonen, på kvälls och natt jobb?
Inte alls troligen.
Fast då utgår jag ju från att dom vet att jag är kvällstrött och morgonpigg.
Vilket jag iof inte tro dom vet.
Dom tänker nog bara "23 år år, vaken dygnet runt, perfekt"
Man lever som ett annat liv när man jobbar natt. Man är som inte med i det värkliga livet. Man lever som på sidan om paralelt med allt annat.
Men om jag får säga det själv, jag börjar bli bra på det här med att vara vaken hela nätterna nu. Jag gruvar mig inte alls så mycket längre. Det går rätt bra att vara vaken. Vist jag missbrukar kaffe. Fast vad är nytt i det. Jag får lite ont i benen, för dom sväller. En gravid kompis sa "stödstrumpor malin, stödstrumpor kommer bli din bästa vän" Jag vet inte, känner mig för ung. Och ogravid för att ha stödstrumpor.
Hemskt såklart.
Jag tror inte det är sant
Jag är upprörd. (självklart över allt som hänt i grannlandet, ofattbart.) men det var inte det jag tänkte skriva om. Utan om en annons jag såg här på internet.
Vad är det för jäkla nya dejting sidor det finns. Nu räcker inte match.com. Hitta den eviga kärleken.
Nu ska man tydligen hitta den eviga kärleken och sen hitta den nya eviga kärleken man kan ha på sidan om.
Är du gift eller i ett fast förhållande gör livet spännande inled en affär idag.
Gör livet spännande, chansen finns ju att fin fru/man kommer på dig och slår dig med en stekpanna i skallen.
Gör folk så här söker aktivt på nätet någon att ha en liten affär med?
Jag trodde det var sånt som "råkade" hända på krogen. Då har man iaf fyllan att skylla på.
Inte vet jag om jag är hopplös rommantiker. (ja det kan vi nog fastslå att jag är.) Men är man gift eller förlovad eller bara ihop med någon så ska man väl bara vara ihop med den personen. Och känner man att nja jag måste nog ha lite spänning på sidan om, då kanske det inte är helt rätt att vara gift/förlovad/ihop.
Eller är det helt omöjligt att hitta den stora kärleken, den man aldrig kan sluta tänka på. Den som gör en glad i själen? Är det så kan ni säga det till mig så jag kan sluta leta. För då nöjer jag mig helt ärligt med att bo själv på landet i ett litet torp. Med nån höna. Och häst. Man vill ju inte riskera att man hamnar på en annons på nätet.
"Min tjej och jag har det tråkigt. Hon förstår mig inte. Jag söker nu någon som gillar långa strand prommenader. Middagar med ljus. kontakta. Ensam men fast"
dagen smärtan kom
liten påminnelse.
Parkeringsbot
Vill ni veta en hemlighet?
Skulle springa upp i lägenheten för att byta kläder och hämta min mat innan jag skulle och jobba. Eftersom jag hade lite bråttom. (hängde lite för länge i stallet, och med skakande ben springer man inte fort)
Tog 15 min.
När jag kommer ner hade jag en P-bot på bilen. (min första)
och sista.
Arg? Nej. Jag skulle ju ha kunnat åka dit för fortkörning och då hade jag ju inte haft kvar mitt körkort alls.
Pink.
ridit.
Diagnos?
Vist finns idioter.
Har det inte gått lite för långt när man känner att man håller på att bryta ihop på jobbet. När man biter sig i kinden för att inte tårarna ska börja rinna. Det spelar ingen roll hur mycket alla säger att man inte ska bry sig. Hon är så. Mot alla. Ja det kanske hon är. Men bara för att hon är så mot alla betyder det väl inte att man ska aceptera det.
99% av allt hon säger tar jag inte ens åt mig. Det går in genom ena örat och ut genom nästa.
Men att höra att jag aldirg någonsin kommer få ett normalt liv (vad är normalt) för att jag håller på med hästar. Och vem ska kunna stå ut med mig, när jag tillbringar all min tid i stallet. Med hästar. Det är inte normalt att spendera så mycket tid där. Kommer aldrig få gifta mig eller få barn.
Det gör faktiskt lite ont. Jag vet att hon har fel. Men vem säger så.
För att tre timmar senare gå på mig igen om att jag är djurplågare som håller på med trav.
Men jag ska inte bry mig.
Men när min reaktion var att ta min kaffekopp och kasta den på henne inser jag att jag bryr mig nog. Rätt mycket. (jag kastade ingen kaffekopp. Jag sa att så länge hon inte kan komma med något vettigt att säga kan hon vara tyst, sen kastade jag ut mitt kaffe i vasken och gick ut ur rummet)
Jag förstår inte att en sån här människa kan gå mig så mycket på nerverna. Varför kan jag bara inte skaka av mig henne. Hon är inte värd all energi. Men det gör ont att höra det hon säger. Vem vill höra det? Ingen. Man ska fan inte bara "inte bry sig" genom att "inte bryr sig" så kommer hon aldrig sluta. Hon kanske ändå aldrig slutar men då visar man iaf att man inte accepterar det.
Ingen kommer någonsin älska denna djurplågande människan. Tack så jäkla mycket. Inte är det tack vare dig jag anser mig vara en glad filur. Du skulle lätt kunna trycka ner mig under jorden.
Och det min vän, det är du inte värd.
älskar att bo i lägenhetdel 876
Ursäkta
ibland får man vara med om konstiga saker på IVA. Tex idag satt jag och gjorde viktiga saker. Kanske inte så mycket att jag räddade eller vårdade människor men jag satt och kollade mitt schema. (Har på senare tid drömt att jag har försovit mig, speciellt när jag jobbar kväll. Har kommit på att jag jobbar vid fyra-fem tiden och då är alla på IVA jätte arga på mig. Vilket jag förstår. Men jag vill inte upplevea det på riktigt om man säger så, tanken är alltså att mina drömmar försöker förvarna mig. Därför jag kollar schemat.)
Så sitter där och kollar schemat och små pratar med en jobbarkompis. Så ser jag hur en liten liten läkare smyger sig runt hörnet. (tro mig han är liten.) Tittar på oss där vi sitter. Halar fram den nyaste I phonen som finns. Riktar den mot oss. Och KLICK.
Sen vänder han sig om och klickar in en annan jobbarkompis som precis kommer ut från ett rum.
För att sen vända sig tillbaka och ta några mer bilder på oss.
Ursäkta mig. Får man göra så? Får små läkare bara dyka upp från ingenstans och ta kort på en. Jag vill knappt vara med på kort när jag är uppklädd, väl sminkad och håret någorlunda bra tillplattat på skallen. Jag vill INTE vara med på kort när jag bär sjukhuset (icke) snygga kläder och håret står på ändan.
Eller det spelar ingen roll hur jag ser ut. Jag vill inte att en främling tar kort på mig. Med sin mobil. Vad är han ute efter utpressa mig? Jag satt och kollade schemat på arbetstid. (fast i ärlighetens namn var det ont om patienter ikväll)
Efter sin fotoserie försvann han utan ett ord.
Själv var jag så chockad att jag inte fick fram ett ord. Inte dom andra heller.
Herr Svanstedt!
Viste ni att det är 96 timmars karenstid på elektricitet på en häst.
Älskar mina hästar.
Herrejäklar. Säger jag.
Jag önskar jag kunde förklara så ni förstod hur fruktansvärt häftigt det är när dom biter ifrån.
När det går sådär ruskigt fort att träden bara susar förbi på sidorna.
När man känner kraften i tömmarna av att hästen tar i. Kanske samma känsla när man kör skoter fort. (svårt att veta jag har aldrig kört skoter)
Hur hästen klipper med öronen och sträcker ut benen.
Adrenalinkick kallas det vist.
Älskar mina hästar, även om jag var nära att ge upp i fredags.
När jag ändå håller på
och den här.
One and Only
Nu ska ni får höra, jag gillar Adele. Jag tycker hon har en helt underbar röst och hon sjunger så äkta. Jag älskar hennes nya album 21. Den går på reapet. Framförallt den här.
Och jag har ingen som helst baktanke med att lägga upp den. Jag vet inte vad den baktanken skulle vara. Jag gillar bara låten. Som sagt var. Lyssna! :)
Vem vet
hundutsällning
Jag och kusinen var på hundutställning idag. Det finns nu 1086 olika hundraser. Långa, korta, fula, tjocka, björnar. Klippta, burriga.
Dom sprang runt på en fyrkant med sina ägare. runt runt. Stannade. Dommaren sa nå, sen sprang dom vidare med huvudet högt. Vad är det man ser efter, alla ser ju lika dana ut.
Jag kunde inte annat än tänka hur det skulle se ut om jag tog med mig isbjörnen.
Hon skulle bara lägga sig på rygg och villja bli kliad på magen. Slå med framtassen och se söt ut. Jag skulle snava över hundkopplet när vi skulle springa runt, ramla och bryta av handleden. Ev döda hunden jag faller över.
Det som jag tyckte var mest intressant idag, var att titta på alla ägarna. Endel var så uppklädda att man trodde dom var kungliga. Som jämnades ut med ur jägarna som visade upp sina hundar med jägarkeps, jägar byxor och snus rinnandes från läppen. Kara Karlar. 
WHIO GALOPP!
Vi tog oss till Lycksele nästan helt utan fadäser (är det ett ord) förutom att jag lycklades spilla kokhet kaffe över mig. Man måste älska gupp. Jag kom fram till travbanan med kaffefläckar över tröjan, byxorna och skorna. Haklapp kanske skulle vara en idé´.
Värmde Marre, hon kändes fin fin. Chansade och drog av skorna.
Var lite nervös för starten, eftersom startbilen inte fungerade så var det linjestart. Vilket ser helt omöjligt att genomföra.
Men starten gick och Maardam kom igenom fältet fint. Låt tredje par utvändigt. Dom öppnade i ett 17 tempo. Vilket inte är så fort.
Så vips var Maardam 60 m efter alla andra.
Jag såg inte varför hon galopperade och jag såg inte ens att hon galopperade. Men galopperade gjorde hon.
Sen sprang hon ikapp fältet och avslutade helt okey.
När Gustavsson kom in i stallet hade han inget svar på galoppen. Hon känns att vara i fin form sa han. Hon kämpade ju vidare efter galoppen.
Men vad hjälper det att vara i bra form när man inte sätter fötterna rätt.
Men det hjälpte att jag satt ihop klämd i en lastbil i tre timmar med huvan uppdragen över öronen lyssnandes på P1 (ge kanalen en chans) och tröst åt godis. (Ahlgrens bilar. Kalla. Mums) Väl hemma kände jag att jag orkar nog kämpa vidare ett tag till och har lite nya planer för min älda springare.
vattkoppor. Kliar i håret.
brake
Start
Sväva på moln
" Malin du är så rolig att jobba med och du är så duktig. Hoppas vi får ha kvar dig när du är färdig"
Kanske lite skrytsamt att skriva ut det här, men vad bryr jag mig om det.
Jag ville hjula och slå volter när jag fick höra detta av en arbetskamrat idag.
Det kunde inte komma lägligare.
Fast som alla andra människor är jag sämst på att ta komplimanger.
Men jag kan ha skinit som en sol och jag hoppas jag fick fram ett tack.
Och inte vara stammade fram något konstigt läte.
Vet inte varför vissa människor kan få en så osäker på det man gör. I mina sämmre stunder tänker jag att det är för att jag är osäker. Men man ska inte tänka så mycket har jag hört.
Men hur som haver. (barnen kär) jag svävade på moln hela kvällen.
Nu ska vi se
....................
Profeten
Man måste älska att bo i lägenhet.
måste älska att bo i lägenhet, efter att ha kommit hem efter en rätt hektisk kväll på jobbet var jag självklart pigg. Och alert. Tänkte fara ut och springa. Om det inte vore för mitt knä som inte alls mådde bra.
Men jag gör mitt bästa för att sova hur som helst.
Då är det ju UNDERBART. (icke) att grannen har fest. På en tisdag. Vad har jag missat här?
När jag väl somnat någon gång efter ett, tänker jag att ja jag får ju sova till klockan sex.
Om det inte vore så att jag klockan tre vaknar av att grannen har ett praktgräl med någon.
Gråt och tandagnista.
Slänger en kudde över huvudet och ber till lägre makter att de ska hålla tyst där ute.
Somnar om.
Iaf till klockan fem.
Då börjar en hund skälla.
Sen är det kört. Rullat tummar och försökt somna om.
Lönlöst.
Ingen som har ett extra rum? Hus?
Gärna på landet. Långt från grannar.
Aj
killar man så gärna vill ha.
Ibland blir jag förfärad. (används det ordet) när jag träffar på människor.
Jag träffade två killar. Alltså inte som i att jag dejtade två killar. Jag dejtar ju inte ens en halv kille. (jag är bra på att komma från ämnet)
Men hur som haver (barnen kär)
Dessa två killar öppnade till och börja med ett cigarettpaket. Inom loppet av en halv timma var paketet upprökt. Dom puffade på värre än en skorsten. Och trots att jag är inom vården och trots att jag HATAR att folk röker sa jag ingenting.
Kan iof bero på att det första dom sa till mig var, herre gud är du en sån. När jag svarade på frågan vad jag jobbade med. Nej jag sa åssit och har troligen fått KOL tack vare det.
Jag förstår inte varför unga människor röker. Jag förstår att äldre människor kan röka. För då viste vi ju inte att det vi vet om rökning nu. Sen kanske dom inte har sett någon kvävas heller. Det sätter sina spår. Kan man tycka iaf.
Men som sagt var jag uppförde mig och hade ingen moralisk predikan.
Men sen!
(känsliga läsare varnas)
Så var det så att dom vägrade jobba. Vem behöver pengar. Att det var år sedan de slutade skolan spelade ingen roll. Det är bara töntigt.
I varje mening de pratade innehåll minst något av följande ord. Hora,fitta, kärring.
Och när jag satt där och lyssnade på mina jämnåriga människor tänkte jag, är det så här vi är uppfostrade. Till att inte visa någon som helst respekt. Det slog mig även varför mitt ex var nio år äldre än mig.
Där mellan sina inandnings tag av KOL och nedvärderingar tyckte dom det var konstigt att dom inte hittade någon tjej. Som gärna skulle komma med stora bröst och läppar.
Jag satt där och tänkte att jag ska banne mig vara singel hela mitt liv. punkt. Om det är dessa killar som är kvar på marknaden. Då klarar jag mig hellre utan.
Varför ska man vara så förbaskat matcho. Tror killar att det är det tjejer är ute efter. Kan ni inte bara vara snälla? Lugna. Och lite roliga. Är du det får du gärna höra av dig.
Vad tror ni
Tack. Kanske? eller?
Ork int
funderingar så här på kvällskvisten
Jag bjuder på den
Harry Potter.
Jag kan inte hjälpa det men Harry Potter är jag uppvuxen med. Jag minns hur jag sträck läste första boken när jag var 10. Hur böckernas figurer på något sätt växte upp tillsammans med mig. Hade kärleksbekymmer och blev tonnåringar.
Och nu är det slut på det hela.
Känns lite sorgset.
-......
Undrar varför det är så svårt att ta det där sista steget. Man vill inte lämna det trygga det man känner till. Man vill så mycket. Men någon stans på vägen tar modet slut.
Jag e inte bitter.
Jag jobbar natt och kvällar.
Hon som gärna kryper under täcket redan vid 22-tiden på kvällen, och kliver upp alldeles för tidigt.
Hon ska nattsudda och vara vaken hela nätter.
Har fortfarande inte lärt mig planera min tid. Jag tycker jag bara sover bort dagar. Och när jag inte sover då kör jag häst. Vilket är kul såklart. Men jag önskade väl lite mer av mitt liv än att enbart köra häst och sova. För att jobba nätter.
Men jag är inte bitter. (jo det är jag)
Ska hitta kärleken.
Sandra spår min framtid.
"MALIN VI MÅSTE GÅ TILL NOTNING HILL! Jag ser det framför mig. Vi går där längst gatan, du är som du alltid är klantig. (tack) och råkar springa in i en kille som spiller kaffe över hela dig. (aj) och eftersom han bor i närheten så följer du dit för att torka upp, och han måste be om ditt telefonnummer eftersom han ska kemtvätta din förstörda jacka. (väluppfostrad kille) Sen ringer han, ni går på bio och blir blixtförälskade. Sen stannar du kvar i London blir sjuksköterska på ett sjukhus där och om några år när jag får praktik i London då bor jag hos er och då råkar din make bara känna en super snygg tjej som också är lesbisk och han presenterar oss för varandra och vi blir blixförälskade och ja som du förstår stannar jag också kvar i London"
Ja vad ska man säga, mitt liv är som i en film. Alltid tyckt jag är lika snygg som Julia Roberts, och härligt att man kan vara matchmaker. Varsågod Sandra, hoppas du bjuder mig på bröllopet. Kräver att jag får vara brudtärna i en rosa klänning. Samt gudförälder till era barn. Förtjänar jag väl om jag är med och hittar din livskärlek?
