Var en sväng på Piteå Dansar och Ler igår kväll. Inser att jag inte är en festival människa när jag börjar må illa av att känna festivalmatens lukter. Det är souvas blandat thaimat.
Hur som haver (barnen kär) så ville Johanna åka karusell.
Jag å andra sidan börjar må illa enbart av att titta på dom. Jag klarar inte av snurrandet. Jag åker gärna berg-och-dal-bana. Tror jag. Kan inte veta säkert på den punkten för sist jag gillade att åka dom banorna gillade jag allt som snurrade också.
Men vist känns det lite allmänt osäkert att åka snurrsaker högt uppe i luften i tivolin som byggs upp på ett nytt ställe om 3 dagar. Det är så lätt att glömma en skruv.
Men Johanna hon ville åka och jag tänkte virvelvinden kan jag väl åka en gång.
Men hon valde en annan åksak.

Så vi klättrar upp i sitt anordningen, drar ner en bygel över överkroppen.

Jag säger till Johanna. " Vi snurrar väl inte upp och ner va?"

Det gör vi inte säger hon.

Jag känner mig lite lättat och testar att trycka hela min kraft mot bygeln som ska hålla fast mig i denna karusell.

Brevid mig kommer två tjejer och sätter sig aka 12 år. FATTAR DU VAD SPÄNNANDE DEN ÅKER UPP OCH NER. säger den ena tjejen. Som inte värdesätter sitt liv.

Du sa vad? sa jag medan jag tittade allvarligt på henne och skakade i bygeln.

"JOHANNA DÖR JAG NU SÅ SKA JAG PERSONLIGEN ÅTERUPPSTÅ OCH GÖRA LIVET TILL ETT HELVETE FÖR DIG. JAG LOVAR."

Så börjar karusellen att svänga som en pendel. Fram och tillbaka fram och tillbaka. Det här var ju inte så farligt.
kittlar skönt i magen. Så sänker dom ner golvet under oss. Den pendlar fortare och fortare. Högre upp. Och börjar snurra.
Jag känner hur hela min kropp trycks mot bygeln som ska hålla fast mig från att dö en säker död. Jag blundar när den åker upp upp och högre. Jag känner hur kroppen inte riktigt förstår att vi hänger upp och ner.
Jag förlikar mig med tanken på att lossnar skruven nu så är jag död. Och jag kan inte göra något åt det. Det är bara gilla läget och hänga med. Sen tycker jag synd om min pappa som kvällen till ära jobbar på ambulansen. Stackars han som måste puzzla ihop hans dotter på ett tivoli i Piteå. Trodde han nog inte när han läste till sjuksköterska för 100 år sedan.

Karusellen snurrar på ett tag till upp och ner hit och dit. Tillslut kan jag hoppa ner på säker backe. Men ben som skakar än.
Tur för dig Johanna!