Nu ska vi se
Var och handlade näringsrikmat. (vem lurar jag, köpte pizza till familjen som inte uppskattar min matkonst)
Vid kassan står det en rätt väl känd A-lagare från staden. Rätt onykter. Han vajar som en flaggstång.
Han tittar rätt länge på mig. Jag ler ett litet leende och nickar lite sådär som man gör när man känner igen någon.
Så säger han: Jag måste bara säga det, vilket vackert hår du har!
jag tackar.
Han fortsätter: En helt underbar färg.
Jag tackar igen och fortsätter att betala.
Han ger sig inte: Det är ju bara en komplimang.
Jag säger att det är alltid roligt att höra komplimanger.
Han sätter in nådastöten: Så vad säger du vill du hänga med hem till mig?
hm, nja.
avdelning
Kommentarer
Trackback
