Jag undrar vad schemagruppen på mitt jobb tänkte när dom satte upp människan som helst går och lägger sig nio på kvällen  och vaknar innan åtta på morgonen, på kvälls och natt jobb?

Inte alls troligen.

Fast då utgår jag ju från att dom vet att jag är kvällstrött och morgonpigg.

Vilket jag iof inte tro dom vet.

Dom tänker nog bara "23 år år, vaken dygnet runt, perfekt"

Man lever som ett annat liv när man jobbar natt. Man är som inte med i det värkliga livet. Man lever som på sidan om paralelt med allt annat.

Men om jag får säga det själv, jag börjar bli bra på det här med att vara vaken hela nätterna nu. Jag gruvar mig inte alls så mycket längre. Det går rätt bra att vara vaken. Vist jag missbrukar kaffe. Fast vad är nytt i det. Jag får lite ont i benen, för dom sväller. En gravid kompis sa  "stödstrumpor malin, stödstrumpor kommer bli din bästa vän" Jag vet inte, känner mig för ung. Och ogravid för att ha stödstrumpor.