Men jag måste säga att Gustav Svensson jobbar hårt på att utrota dom från våran gård. Det är bara synd att han äter upp huvudet och lämnar resten. ÖVERALLT.

Senast idag låg den en prydligt lagt utanför stallet. När jag skulle ta in hästarna.

Jag svettas än. Pulsen är uppe i 200 bara jag tänker på det.

Hur kan man vara så fruktansvärd rädd för dom. För fast än dom är stendöda. Jag menar dom har inget huvud. Så börjar jag nästan hyperventilera. Jag vet att dom troligen inte kommer bita mig. Eller springa upp längst mina ben. Men jag tappar vist förståndet också när det kommer till råttor.