Vi tog oss till Lycksele nästan helt utan fadäser (är det ett ord) förutom att jag lycklades spilla kokhet kaffe över mig. Man måste älska gupp. Jag kom fram till travbanan med kaffefläckar över tröjan, byxorna och skorna. Haklapp kanske skulle vara en idé´.

Värmde Marre, hon kändes fin fin. Chansade och drog av skorna.

Var lite nervös för starten, eftersom startbilen inte fungerade så var det linjestart. Vilket ser helt omöjligt att genomföra.

Men starten gick och Maardam kom igenom fältet fint. Låt tredje par utvändigt.  Dom öppnade i ett 17 tempo. Vilket inte är så fort.

Så vips var Maardam 60 m efter alla andra.

Jag såg inte varför hon galopperade och jag såg inte ens att hon galopperade. Men galopperade gjorde hon.
Sen sprang hon ikapp fältet och avslutade helt okey.

När Gustavsson kom in i stallet hade han inget svar på galoppen. Hon känns att vara i fin form sa han. Hon kämpade ju vidare efter galoppen.

Men vad hjälper det att vara i bra form när man inte sätter fötterna rätt.

Men det hjälpte att jag satt ihop klämd i en lastbil i tre timmar med huvan uppdragen över öronen lyssnandes på P1 (ge kanalen en chans) och tröst åt godis. (Ahlgrens bilar. Kalla. Mums) Väl hemma kände jag att jag orkar nog kämpa vidare ett tag till och har lite nya planer för min älda springare.