älskar att bo i lägenhetdel 876
Vist är det UNDERBART att ha öppet fönstret till sovrummet. Så att det blir så där lagomt kallt att man hoppar fram på tå över golvet i så få steg som möjligt för att nå sängen och krypa under täcket. Där det de första minutrarna är så kalla att man inte riktigt vet vars man ska göra av benen.
Efter att ha läst en bok, alldeles för länge somnar man till den svala och friska luften i rummet.
Det vill säga så är det så länge man INTE bor i lägenhet. För det är nästan lika UNDERBART att ha öppet fönstret här, där grannarna inte har hört budskapet " rökning dödar ".
Där står dom på sina balkonger och blossar. Och röken smyger sig in genom mitt öpnna fönster.
Det enda jag gör nu är att hoppa fram på tå i så få steg som möjligt för att krypa under täcket och få KOL.
Samt fundera hur jag ska förklara för min mamma att "ja det luktar kanske lite inrökt här, men nej jag har inte rökt. Det är grannarna." Jag lovar i hennes ögon spelar det ingen roll att jag är myndig. Man röker bara inte. PUNKT SLUT.
Nä nu ska jag hosta ut lungorna och sova. Heja Passivrökning. Och ja jag kanske blir en bitter tant när jag blir gammal. Men det skulle ni också bli om ni lever erat liv utan att röka och lika fullt får ni kol och lungcancer. Livet kan vara bättre än det.
Kommentarer
Trackback
