Ibland ser jag mina underbara vänner och deras liv. Gifta, barn, sambo, villa, planering för framtiden.

Och så ser jag vad jag har. En lägenhet. Och en hund som älskar min mamma och en katt mer än något annat på jorden.

Och då känner jag att det spelar ingen roll att alla säger " du är 23 år, du hinner ha inte brottom"

För alla andra har ju det där som alla vill ha. Trygghet och någon att hålla om.

Det känns som att jag måste hitta killen med stort K nu. Eller så måste han hitta mig.

Det känns som att jag måste vara klok och vis. Vuxen på alla sätt. Starta livet nu.

Sen möter jag en dam eller herre, födda på 20 talet. Och hör deras berättelse.

Man hinner ju så mycket i livet. Jag hinner hitta killen med stort K flera gånger om och han hinner hitta mig.

Jag hinner flytta. Jag hinner resa och utbilda mig.

Men ändå har man så brottom.

Jag tror att livet innehåller flera liv. Man hinner göra så många resor, ändra uppfattning och bli tryggare i vem man är och vill vara.

Man hinner älska många och man kommer bli älskad.

och vist är det så att motgångarna stärker en. Lär en.

Nu ska jag krypa i säng, brevid min snarkande hund. Som kanske älskar mig lite också.