Sova
Hur är det?
Sen läser jag mitt horoskop. Vid det här laget borde jag inse att jag inte bör läsa det. Vattumanen har alltid en hemsk tid framför sig. ( det är ett under att vi inte alla är bittra) (vänta nu)
Jag har tydligen någon nära vänner jag sårar. Genom att prata.
Så dig nära vän ber jag om ursäkt.
Och sen tycker jag det var dålig planering av mina föräldrar, kunde väl fått bli stenblock. För då skulle jag ha hittat en ny kärlek. ( det lät bättre än att bråka med kompisar)
Ja när ens egna horoskop suger får man hitta andra som duger.
Förutom den lilla bitterheten är det nog ganska bra.
:)
Och gärna muta alla artiser som spelar på lördag att spela på fredag.
Istället.
badkar
Nu ska vi prata allvar.
Det här med bada badkar.
Jag försöker av hela mitt hjärta att tycka det är skönt. Avkopplande.
Men jag har ingen som helst ro att bada badkar.
Trots att jag har ett gigantikst badkar som tar upp hela min toalett.
För det första. Det tar tid förutom tid att fylla detta badkar med varmvatten.
För det andra. När man väl ska krypa ner i detta varmavatten.
Känns det inte otroligt icke rent?
Som att man badar omkring med smutsen.
Där ska jag ligga och njuta. Kanske läsa en tidning.
För det tredje.
Det blir ju kallt innan man hinner inta värmen.
Ska jag ligga där med en uppblåsbar kudde, läsa en bok i isvatten som inte alls känns skönt.
Och för det femtielfte.
Det tar tid. Jag har inte ro att njuta av det.
Ligga där och fundera.
natt, kräver nattfunderingar
Varför är det lättare att bli intresserad och små kär i människor man med säkerhet vet att det inte finns en framtid med.
Är det något slags dåligt självförsvar för att slippa bli sårad.
Man vet redan från början att det här kommer aldrig sluta bra.
Man går in i det redan lite sårad.
För att slippa bli sårad.
Jag hör hur illa det låter men lika fullt är det något jag är expert på att göra.
Jag tror att jag vill skydda det lilla hjärta jag har kvar.
Men jag vet inte jag vad jag skyddar.
Inte mig själv iaf.
Lovligt byte
Lovligt byte
Stephanie Plum saknar både jobb och pengar. Desperat tvingar hon sin kusin Vinnie att anställa henne som prisjägare på hans borgensfirma. Hennes första uppdrag blir att hitta den mordmisstänkte före detta polisen Joe Morelli - mannen som flera år tidigare krossade hennes hjärta. Med en drös snärtiga oneliners och handväskan fylld av pepparspray ger sig Stephanie ut på en jakt fylld av humor, spänning och romantik. Varken Joe eller den lilla staden Trenton, New Jersey, kommer att bli sig lik igen ...
HJÄLP. Den här filmen tänkte jag, jo den är nog bra.
Det var den icke.
Alltså jag borde inte få hyra film själv.
Så är det.
Kan ju inte ta åt mig äran, men
Och loppet efter startar Quite Charming. Herr Daniel kör.
Ja jag jobbar.
Självklart.
Vad 1000
Men jag sover ju ändå aldrig när jag jobbar natt och få människor är vakna på nätterna så jag missar ju ändå inget. Så i min värld är jag ledig.
Inte en häst ska vi starta.
Och nästa vecka. När jag jobbar dygnet runt.
Då har vi förhoppningsvis tre till start.
men å andra sidan. Då har dom ju vinstchans.
Bestäm åt mig. Tack.
Kan inte bestämma mig om det är den sämsta film jag någonsin sett.
Eller om den var bra.
Kan ni inte bara bestämma det åt mig.
Så har jag en sak mindre att tänka på.
Kom lite närmare
Midsommar
Stackars travhästar
Bättre sent än aldrig.
Som här om dagen. Ja jag vet. Jag bloggar för sällan.
Stod jag i mitt kök. Gjorde spagetti och köttfärssås.
Inga konstigheter. Gjort det förr. Denna avancerade maträtt.
Iaf avancerad för en människa som helst lever på fil, bara hon slipper laga mat.
Stod där i matoset och skulle öppna en förpackning krossade tomater.
Gick inte så bra. Den var barnsäkrad. Aka Malin säkrad.
Så slog det mig. Som en blixt från klara himmelen.
Varför i hela friden står jag och lagar mat, till mig själv och sätter i tomater i maten.
Jag gillar inte varma tomater. Aldrig gjort och kommer troligen aldrig göra.
Men köttfärssåsen gör jag som min mamma alltid har gjort. Och i den ingår tomater.
Men igår, 4 år efter min flytt hemifrån. Inser jag att jag kan göra köttfärssås utan tomat i.
Är det nu man ska säga "bättre sent än aldrig"?
Nya blommor
Ska du hänga med?
bara en fundering.
En liten fundering.
Maardam har gått bra nu.
Är det min förtjänst?
Tänker folk. Jo det är det där lilla amatören från norrland som har tränat henne så bra.
Troligen inte.
Men när mina hästar går bra.
Då tänker tydligen vissa.
Nä det är inte hon som har tränat. Det är deras förra proffstränare.
Och till dig, som kände att låt oss trycka ner tjejen som efter en kanonvecka är gladare än vad hon varit på länge.
Är du säker på att du är 38 år.
För nu börjar vi bete oss som vi vore på högstadiet.
Jag kliver upp innan en normalmänniska varje dag.
Jag tränar hästar i spöregn. Jag har en förkylning som aldrig går bort. Men vem bryr sig.
Jag jobbar dygnet runt för att få det här att gå ihop.
Och jag älskar det.
För jag har fyra fina tävlingshästar.
Och vad du än säger, hur du än säger det. Så vet jag att du har fel.
Och det är synd att du lägger energi på att trycka ner en tjej på 24 år. Så fine.
Du kanske ska lägga ner lite tid på att träna dina egna hästar.
fel fel fel fel
Hysteria
....
Trasiga sockar
Skulle inte tro det, va.
Mörkrädd
Innan jag går ut för att jobba natt brukar jag be en stilla bön till högra makter att jag inte ska behöva gå utanför avdelningen.
Jag vill inte gå iväg för att hämta blod på labb.
Eller vandra med patienter till en annan avdelning.
Jag helst av allt vill att mina kollegor ska stryka mig över håret och säga "Malin stanna här du, jag går. (och gärna gå du och sov några timmar så väcker vi dig sen.)
Som ni fårstår händer det väldigt sällan. (även om jag jobbar med väldigt snälla människor. )
Jag skulle även vara nöjd om någon bara gick med mig. Höll mig i handen . Lyste med en ficklampa.
Men jag skulle ju aldrig erkänna att jag får ett mindre tryck över bröstet och känner viss ångets för att lämna avdelningen själv på natten.
Långa mörka tomma korridorer. Det finns inget värre att gå igenom när man är mörkrädd.
För vem skulle höra mig när en våldtäcksman dyker upp bakom en dörr.
Jag springer min väg fram, Till dörren, till nästa lampa. Andas Malin. Andas.
Titta inte bak.
(Tittar alltid bakåt och blir liter extra rädd.)
Fan var det kod på den här dörren. Fram med kortet. Tappar det i golvet. Pulsen stiger. I filmer blir dom alltid brutalt dödade just nu.
Får upp dörren. Går jätte fort tillbaka. Jag springer inte. För då vet förövaren att jag har kommit på att han är ute efter mig. Så fort jag är innanför dörrarna på avdelningen kan jag vända mig om och skrika.
Men dit måste jag gå. Med raska steg.
Att jag inte dött i en hjärtinfarkt än är ett under.
Lycklig
The perfect host
allt bra?
Tänkte bara. ( ja jag tänker ibland)
Kan ni inte sätter er ned och titta på
The perfect Host.
Den är bra.
Jag tror den filmen kommer hamna på min topp 10 lista av bra filmer.
Attans bananer
Ska vi prata lite mer om min utekväll?
Förutom det faktum att jag tror jag påstod att jag var bättre tränare än en viss skånetränare.
Vilket iof är sant.
Det gäller att ha bra självförtroende om man ska ta sig någonstans här i världen.
Har jag hört.
Hur som helst.
Skulle ta bussen hem.
Höll inte på att få åka med. För jag hade ingen biljett. Förutom den som fanns i mobilen. Och mobilen hade ingen ström.(Jäkla elektronik fungerar aldrig när den behövs)
Jag kände hur jag höll på att bryta ihop.
Jag viste inte ens var i Boden jag höll till. Vet jag ju iof sällan. Men kände det var en bra bit att gå hem.
Fick inte betala en biljett. För det var gratis att åka buss. Men fick heller inte åka för jag hade ingen biljett.
(gick inte ihop för mig heller)
Till slut fick jag åka med trots allt.
Lika tur hade inte killen som stod bakom mig och inte heller hade en biljett.
Ibland är det tur att man är tjej.
Väl hemma, fem på morgonen. Inser jag att jag har mina lägenhetsnycklar i min bil.
Som står hemma hos mina föräldrar.
Det var en trevlig morgon promenad. Måste jag säga. (självklart inte ville lägga mig på marken och gråta. Men vet inte hur mina grannar skulle ta det)
Stupade i säng klockan sex.
Och insåg att jag är för gammal för det här.
Men som sagt var. Det var kul. Så det var värt det.
1,2,1
Elitloppet.
Om jag skulle stå där framme och hålla tal.
Jublet.
Igår, när Quite Charming sprang hem en seger på V75 dagen så fick jag en liten känsla av hur det skulle vara.
Vilken energi det var att gå förbi allt folk mot vinnarcirkeln.
Höra dom hojta GRATTIS!
Kan inte ens föreställa mig att vinna ett v75 lopp.
Jag tror jag blev hög.
Lyckorus.
och det höll nog i sig hela kvällen. Och natten.
Det var länge sedan jag hade så kul ute.
Kanske inte så mycket för Quite Charmings lopp.
Men att jag har Abbe och Lightning hemma.
Att allt slit ger resultat.
Att jag har kört häst i spöregn de senaste veckorna spelar ingen som helst roll.
Och absolut ingen kan ta det ifrån mig.
Lycka
Han var charmig nog för att vinna (förlåt klockan är fem på morgonen då är det tillåtet att göra ordvitsar.)
Dödens hela loppet. Vann på 16.2 full distans.
Team Båth gör ert bra jobb.
I söndags vann Lightning.
Abbe tvåa igår.
(vet inte om du läser min blogg. Men väljer att tro att alla läser min blogg. Ber om ursäkt för andraplatsen igår. Ge mig en chans till. Då vinnr vi. )
Just nu är det lätt att vara hästnörd.
Nej. Jag vet. Jag har fått två fina hästar från en bra tränare. Jag kanske inte gjort underverk med dom. Men jag har iaf fått resultat på dom. Det är skillnad att vara häst och häst hos dom största.
Utkast: Jun. 15, 2012
Döv
Han sa ÄLG.
Och det låter mer troligt.
Skyller på min förkylning. Jag är döv.
Men ring inte då!!
Inte sp mycket värre än vanligt. Kanske ni tänker. Men jag var övertygad att jag glömt min hjärna någonstans.
Ringer min far för att höra om hästarna är ute. ( hoppas. Orkar. Inte. Öppna. En. Boxdörr.)
Och som vanligt har mina älskade föräldrar skött sig.
Min far föreslår även att jag ska sova hos dom eftersom det byggs på min gata. Hemma hos dom är det iaf tyst och jag är själv.
Och min pappa är allt som oftast en klok man ( don't tell) så styr bilen mot pitholm.
Efter nattens bravader. Eller icke bravader har jag lite svårt att somna. Många tankar i frökens hjärna.
En timma efter det jag lyckas somna hör jag hur mamma är ute och ropar på Tilly. Vänder mig i sängen. Tilly brukar återvända.
Men mamma slutat inte leta. Tillslut är jag tvungen att gå ut för att hjälpa henne.
Bara för att möta en isbjörn som studsar ut ur skogen med Gustav Svensson.
Går in för att sova. Då telefonen ringer. Inte min. Jag är smart. Ljudlös. (glömmer även att ställa tillbaka till ljud. Vilket gör att jag aldrig är kontaktbar)
Mamma svarar tänker jag.
Det ringer. Och ringer. Tillslut blir jag irriterad (och nyfiken) så rusar ner för att svara.
"men du ska väl inte svara. Du ska ju sova"
Hör jag min pappas röst.
Men varför ringer du då?!?!?!??
Här inser jag att det är kört. Lika bra att gå upp. En timmas sömn. Tror det är rekord för mig.
Lightning Face
"Ska du lägga upp bilder på Lightning så kan du väl lägga upp en snygg bild. Och inte en där han ser ut som en dvärg"
Och eftersom jag älskar min farbror så tänkte jag att självklart förtjänar allmänheten en fin bild på stjärnan.
Men det var lättare sagt än gjort, när man har att göra med en svältfödd häst.
Den här blev bäst, vet inte vad jag gör med munnen. Och hästen ser ut som E.T enligt Sandra. Jag vet inte. Jag har aldrig sett den filmen.
Men jag tycker hästen ser fin ut.
Krasch
Och hon lyssnar. Jag är en sån som måste prata prata prata när något händer. Jag måste även vara själv. Göra något. Men oftast vill jag prata. Så jag slipper grubbla.
Och då är isbjörnen bra. Även om hon inte svarar så mycket.
VI VANN VI VANN. OM NI MISSAT DET?
Eller hur det nu var.
I söndags så vann vi följande.
Supersnygga hörselkåpor. Med inbygd radio. Bara en sån sak!
och en rosett. Min första. Den ska få en hederplats någonstan.
Funderar att ha det som ett smycke.
Men det kanske blir för mycket?
ser bra ut.
Men Sverige har snygga tröjor. Riktigt snygga.
Känns som en typisk. Jag-är-flickvän-till-en-fotbollsnörd-och-vill-bara-låtsas-visa-mig-intresserad-för-fotboll-för-att-han-ska-älska-mig.
(Skulle aldrig falla mig in, jag är för uppenbar i mitt jag gillar inte saker. Och han ska förövrigt älska mig för att jag inte gillar fotboll.)
Och är det inte rätt typiskt Sverige att vinna EM innan EM har spelats.
HAN VANN!!!
Den här snyggingen vann igår!
Alltså han var först över mål.
Själv satt jag själv inne på en IVA-sal och viste inte riktigt vars jag skulle ta vägen.
Jag tror jag sansade mig lite.
Jag gjorde inte mina studs hopp, gråt jag vet inte vars jag ska ta vägen.
Men nästan.
Jag hatar att inte vara på plats. Jag kan som inte beskriva känslan i mig när jag återigen missar det. Jag är så oerhört lycklig.(att han vann vill säga inte att jag inte var där.) Bättre känsla finns inte. Alla kategorier. Alla jävla regniga dagar man sitter ute och nöter sandvägar. Man fryser mer än vad man trodde var möjligt. Alla dom dagarna spelar ingen roll. Och så är jag inte där. En liten del av mig dör. Ville krypa ihop i en säng och gråta lite. (men vet inte om mina patienter skulle uppsakatta det. Inte heller min sjuksköterska.) (eller min inte så att jag äger någon. Men han jag jobbade med under kvällen skulle nog fundera på att leda mig till psyket om jag gjorde det)
Skrockfull som jag är så kanske jag ska hålla mig borta från travbanan när hästar jag gillar startar.
Han fick ett perfekt lopp av herr Nilsson.
Invändigt.
Sen fick han en lucka.
Gick lite i tredje.
Och sen gick han bara ifrån.
16,7 vann han på.
Det mina vänner det är ett nytt rekord.
Jag hänger (icke) med.
Dom visar startelvorna på tv. Med bilder.
Jag: Men det är ju inte ett svenskt namn i Svenska landslaget.
(inte så att jag tycker det ska vara SVENSKT. Menar mer att det mest troligt bör vara nån spelare som har ett svenskklingande efternamn)
(hatar SD för att jag ens måste förklara mig)
Mamma tittar på mig.
"Nej Malin det där är ju Ukraina."
Låt oss göra det lätt för oss. Låt alla lag spela i blåa och gula tröjor. Det blir lättare så.
Billigare. Vi kan göra en massbeställning och slippa betala frakt.
Jag är allvarligt sjuk.
Det här med fotboll är inte min grej. Jag har för länge sedan gett upp hoppet om att någonsin kunna sparka på en boll utan att själv falla och slå ihjäl mig.
Att jag någon gång i mitt liv kommer förstå mig på fotboll. Ja ni förstår. Kommer aldrig hända.
Jag ser hellre färg torka än fotboll.
För det första. Det enda dom gör är att falla.
Och veka är dom.
Kan man inte ta en lite knuff utan att falla, bryta benen samt gråta. Ska man inte vara ute på en fotbollsplan. Det är min åsikt.
Få delar den med mig.
Så kom helgen. Helgen från helvetet. Som jag numera kallar den.
Mest för att det var helgen jag tappade hjärnan. Samt allt förstån.
Men hur som haver. (barnen kär)
Jag jobbar med helt underbara människor.
I helgen råkade bara dessa underbara människor gilla detta sparka-på-en-boll-och-springa-i-klung-sport.
Jag kände mig smått nedslagen när jag insåg att det här är vad jag kommer få höra.
fotboll
fotboll
fotboll
och
fotboll
ev
zlatan
zlatan
zlatan
Och det är ju inte samma sak som när jag tvingar alla ointresserade människor på mitt jobb lyssna på mitt travsnack. Hästsnack. Inte alls samma sak. För dom gillar det. Inserst inne. Dom vet bara inte om det än. Och det är min plikt att få dom att förstå det.
Det hela har hur som helst slutat med att jag har sett Holland-Danmark spela. Slagit mig för pannan när dom missat målchanser.
Sett England-Frankrike spela.
Jag såg första matchen. Hejade på Polen.
Kan inte säga att jag förstår fotboll mer nu än innan.
Dom faller fortfarande för en vindpust.
Men det är lite spännande.
Och jag tänker se Sverige spela.
Eller hur?
- Jag är en stolt hästnörd.
- Jag älskar min hund över allt annat på jorden.
- Jag sysslar med sporten trav.
- Jag skrattar väldigt mycket.
- och jag har troligen rekord i att inte vara tyst. Någonsin.
Kärlek och hjärnan.
Kan hjärtat vara kär men inte hjärnan. Och kan hjärnan vara kär utan hjärtat.
Eller kan det vars så att man kan inte välja vem man är kär i. Men man kan välja att inte lyssna på det.
Fast då blir man ju aldrig lycklig.
Malin nya Usain Bolt
Hur mycket nu livet kan leka en tidig tisdagsmorgon när regnet öser ner. Du är förkyld och ska för 3e dagen i raden ut och köra häst i detta väder.
Du är liksom redan blöt och kall redan innan du lämnar huset.
Du går till stallet.
Ser att en boxdörr är öppen. En häst är borta.
Du funderar om någon är ut och kör din stjärna.
Vem det nu skulle vara. Köra frivilligt i detta väder.
Du går ut.
Och där står han. På gårdsplanen och tittar på dig.
När han ser mig viftar han på öronen och går mot mig.
Ska precis ta fast rymmaren när rymmaren rymmer igen.
FRIHET skriker han när han travar iväg längst gårdsplanen.
Följande halvtimme springer jag runt med en hink kraft och försöker få han att förstå att frihet i all ära han skulle trivas bättre i sin hage. Men hö.
Han höll icke med mig.
Med svansen i vädret sprang han runt mig.
DU KAN INTE MIG DU KAN INTE TA MIG.
Sen stannade han. Kom nästan fram till mig. Och gjorde ett nytt flykt försök.
Den här gången mot vägen.
Och för att göra mig lite mer rädd springer han bakom en massa buskar.
Så han på riktigt kan överraska alla bilister på vägen.
Ungefär här får jag en hjärtinfarkt.
Jag ser hur en stor lastbil kommer och kör över min älskling.
Jag har ALDRIG i hela mitt liv sprungit så fort. Jag kan säga att Usain Bolt skulle inte ha en chans att hänga med i mitt tempo.
Hästen tar en vända på vägen. Tack och lov utan att det kör en bil i närheten av honom. Sen springer han ner på ängen.
Och jag springer efter.
Inser att det här kommer aldrig gå. Snart är han uppe på vägen igen. Varför han envisas att springa omkring där förstår jag inte.
Ringer till pappa.
" DU MÅSTE KOMMA HEM!!! JAG FÅR INTE FAST MOJJE!"
"Jaha nä jag är påväg till Sunderbyn." (jäkla sjuka människor som måste flyttas till ett annat sjukhus hinner jag tänka innan jag slänger på telefonen och försöker hitta en annan människa på jorden som kan hjälpa mig)
Bilar stannar längst vägen och jag önskar bara att någon kan hoppa ur bilen och hjälpa mig.
Fast det måste se roligare ut att en tjej springer omkring i röda stövlar och försöker fånga en stor travare. Som travar klockrent.
Tillslut kommer min granne ut.
Två stycken som försöker mota honom från vägen.
Och det är som om Mojje får nog.
Han vänder.
Springer tillbaka till stallet.
Och när jag kommer in i stallet hittar jag honom ståendes så här.
Endel av mig vill strypa honom.
En annan del vill bara gråta av lycka att han lever.
Och klia honom bakom örat.
Vilket jag gjorde.
<3
Mitt hjärta slår i otakt.
Ska jag vara orolig.
Konspiration
Det slår aldrig någonsin fel.
Startar i Umeå på söndag.
Jobbar.
Självklart.
Så.
Någon där ute som vill jobba på Iva i Piteå. Kan lova trevliga arbetskamrater.
Vill ni vara säkra på att dom är trevliga kan jag rekommendera att baka.
Det är uppskattat.
Inskolning kan vi ta på lördag. Ska lära er allt jag kan.
Framförallt att koka kaffe.
Det känner jag är viktigast.
Man överlever dåligt utan kaffe.
Nu kanske ni funderar hur jag kan jobba?
Jo så här går det till.
ST (travsport) tar mitt schema.
Sen ger dom det till ansvariga människor som gör proppar.
De sätter ut lopp som mina hästar kan starta i på de dagar jag jobbar.
Antar de vill träna mitt hjärta.
Hjälp
Do not like
Hatar att sova själv. Man kan ju tycka man ska vänja sig.
Och min vapendragare Tilly hon vägrar för tillfället vistas i samma rum som mig. Jag tror det är en tyst protest för att jag har lämnat henne själv i två veckor.
Hon ska ge igen
Att hon i två veckor blivit bortskämd av mina föräldrar bryr hon sig inte om.
Storm
Fel
Känner mig otroligt smickrad. Otroligt. Och pressad. Och väldigt misslyckad. Väldigt misslyckad.
Det ska aldrig vara riktigt bra.
Det är onödigt om det är bra jämt Min 3 åring är halt. Jag känner för att slå huvudet i väggen. Mitt huvud. Inte hästens. Ny plan istället för kval. Sommarvila.
PG skor kanske. Fast vad det ska hjälpa när vi enbart har sandhed att köra på.
