Den här snyggingen vann igår!
Alltså han var först över mål.
Själv satt jag själv inne på en IVA-sal och viste inte riktigt vars jag skulle ta vägen.
Jag tror jag sansade mig lite.
Jag gjorde inte mina studs hopp, gråt jag vet inte vars jag ska ta vägen.
Men nästan.
Jag hatar att inte vara på plats. Jag kan som inte beskriva känslan i mig när jag återigen missar det. Jag är så oerhört lycklig.(att han vann vill säga inte att jag inte var där.) Bättre känsla finns inte. Alla kategorier. Alla jävla regniga dagar man sitter ute och nöter sandvägar. Man fryser mer än vad man trodde var möjligt. Alla dom dagarna spelar ingen roll. Och så är jag inte där. En liten del av mig dör. Ville krypa ihop i en säng och gråta lite. (men vet inte om mina patienter skulle uppsakatta det. Inte heller min sjuksköterska.) (eller min inte så att jag äger någon. Men han jag jobbade med under kvällen skulle nog fundera på att leda mig till psyket om jag gjorde det)
Skrockfull som jag är så kanske jag ska hålla mig borta från travbanan när hästar jag gillar startar.

Han fick ett perfekt lopp av herr Nilsson.
Invändigt.
Sen fick han en lucka.
Gick lite i tredje.
Och sen gick han bara ifrån.
16,7 vann han på.
Det mina vänner det är ett nytt rekord.