Tänk er följande. Livet leker.
Hur mycket nu livet kan leka en tidig tisdagsmorgon när regnet öser ner. Du är förkyld och ska för 3e dagen i raden ut och köra häst i detta väder.
Du är liksom redan blöt och kall redan innan du lämnar huset.

Du går till stallet.

Ser att en boxdörr är öppen. En häst är borta.
Du funderar om någon är ut och kör din stjärna.
Vem det nu skulle vara. Köra frivilligt i detta väder.
Du går ut.
Och där står han. På gårdsplanen och tittar på dig.
När han ser mig viftar han på öronen och går mot mig.
Ska precis ta fast rymmaren när rymmaren rymmer igen.

FRIHET skriker han när han travar iväg längst gårdsplanen.
Följande halvtimme springer jag runt med en hink kraft och försöker få han att förstå att frihet i all ära han skulle trivas bättre i sin hage. Men hö.
Han höll icke med mig.
Med svansen i vädret sprang han runt mig.
DU KAN INTE MIG DU KAN INTE TA MIG.
Sen stannade han. Kom nästan fram till mig. Och gjorde ett nytt flykt försök.
Den här gången mot vägen.
Och för att göra mig lite mer rädd springer han bakom en massa buskar.
Så han på riktigt kan överraska alla bilister på vägen.
Ungefär här får jag en hjärtinfarkt.
Jag ser hur en stor lastbil kommer och kör över min älskling.

Jag har ALDRIG i hela mitt liv sprungit så fort. Jag kan säga att Usain Bolt skulle inte ha en chans att hänga med i mitt tempo.
Hästen tar en vända på vägen. Tack och lov utan att det kör en bil i närheten av honom. Sen springer han ner på ängen.
Och jag springer efter.
Inser att det här kommer aldrig gå. Snart är han uppe på vägen igen. Varför han envisas att springa omkring där förstår jag inte.
Ringer till pappa.
" DU MÅSTE KOMMA HEM!!! JAG FÅR INTE FAST MOJJE!"
"Jaha nä jag är påväg till Sunderbyn." (jäkla sjuka människor som måste flyttas till ett annat sjukhus hinner jag tänka innan jag slänger på telefonen och försöker hitta en annan människa på jorden som kan hjälpa mig)
Bilar stannar längst vägen och jag önskar bara att någon kan hoppa ur bilen och hjälpa mig.
Fast det måste se roligare ut att en tjej springer omkring i röda stövlar och försöker fånga en stor travare. Som travar klockrent.
Tillslut kommer min granne ut.
Två stycken som försöker mota honom från vägen.
Och det är som om Mojje får nog.
Han vänder.
Springer tillbaka till stallet.
Och när jag kommer in i stallet hittar jag honom ståendes så här.

Endel av mig vill strypa honom.
En annan del vill bara gråta av lycka att han lever.
Och klia honom bakom örat.
Vilket jag gjorde.