Provlopp med Klaxon. Gick i ryggar hela vägen. Springa vet vi han kan. Vi ville bara se var vi har honom i träning.
Såg bra ut. Gick 25,4.
Nu blir det kval.
Som jag hatar kval.
Förövrigt en underbar höst dag.
Älskar den här tiden.

Horoskop Vattumanen

Kärlek: Om du längtar efter spänning är detta rätt vecka för dig. Kärleksteassel, missförstånd och het passion.

(vad kul! Vem vill inte ha kärlekstrassel och missförstånd? Alla. Såklart. Men se det är bara vi födda mellan 21/1-18/2 som får det. )

Ekonomi: Fin vecka för shopping, affärer och nya steg i karriären. Dina idéer uppskattas efter förtjänst nu)

( självklart det är lön nu. Här ska shoppas. En ny kaffekokare. Bara kom förbi jag bjuder på nykokat kaffe.
Och nytt steg i karriären. Börjar på en ny avdelning. Och nej mins idéer uppskattas inte.
Men kaffet ser jag framemot. )

Jag behöver semester.
En vecka.
Inga höga krav.
Varmt land.
Stor säng.
Några böcker.

Tänk att få vara en persons person.
Att nån längtar efter att höra mobilen plinga. Bara för att det kan vara du. ( eller blir det jag?)
Att man vet att det finns nån som alltid ställer upp.
Som är orolig för dig.
Kramar din hand.(min?) Tryggt.
Som ler när ni möts.
Tänk om det fanns nån som bara blev glad att tänka på dig.

Jag: Annah jag har ont i armen. Det är nog en hjärtinfarkt.

Annah: vilken arm?

Jag: höger

Annah: Men Malin...

Jag: Vad? Du läste samma kurs som mig. Du vet att kvinnor visar helt andra symptomet på hjärtinfarkter än män. HELT ANDRA!!

Här suckade Annah. Konstigt nog.

Kanske ska köra det här som varnande exempel till mina älsklingar?

Jag är allmänt förvirrad.
Lite mer än vanligt faktiskt.
Vet inte ut eller in.
Rusar på i 120. ( för då hinner man inte tänka. Smart där Mailn.)
Tror jag kör en häst. När det i själva verket är en annan häst.
Skulle jag kunna göra utan att reagera över det.
Tror jag.

Och för att klaga. Har jag ont i rygg och axlar. (samt mitt knä som jag råkade sparka sönder när jag var ute och körde häst förra veckan. Kan vara den enda människa på jorden som sparkar sig själv när hon kör häst)
( och nu tänker ni, kom igen Malin. Vem har inte ont? Men jag gillar att klaga)

Så ikväll tänkte jag ha en Malin kväll.
Bara må. Andas. Ev tänka lite. ( fast helst inte)
Kokade tevatten.
Bunkrade upp med kuddar och isbjörn i soffan.
Tog en vetekudde på axlarna och kände hur värmen fick mina spända muskler att slappna av. (halleluja prisa Gud osv)
Drog en filt över mig och slog på filmen jag hyrt.
Ungefär fem minuter in i filmen inser jag att den här filmen har jag redan sett.
Och allt kändes värdelöst igen.

(Älska mig igen. Rätt bra. Hade potential att bli en ny Dagboken. Men bara nästan. Men helt klart värd att se. )
(och helst inte själv. Se den med någon du tycker om)

Har du gjort nå med håret Malin? Typ permanentat det?
Det ser annorlunda ut. 

Tyckte pappa. 

Kanske kanske inte.

Sista kurvan i loppen brukar vara när Mojje glömmer att trava och tar till passgång.
Igår travade han och gick på sista 700. Genom kurvan och in på upploppet.
Jag andades ut.
Han gick hela vägen idag.
Prisa Gud och allmänheten. Typ.
Sen ser jag två ben som flyger åt höger och vänster rakt upp i luften.
Jaha.
Vi tog galoppen på upploppet.
Bara för att.

Skål på den. 5 boxar att fixa. En att bygga och tre hästar att köra. Tur livet går vidare. ;)

Fnittrig som en 14 åring var jag inte ens när jag var 14. Men se nu. Vid 24.
Uppskattat.
Jag hatar att vara förvirrad.
Jag är ju egentligen rätt klok.
Fast känns inte som det.
Just nu.

( och göra er förvirrad känns underbart.)

Jag kommer aldrig vänja mig vid att sova själv.
Jag kommer aldrig sluta försöka ljuga om att det är rätt skönt att vara själv.
Till slut kanske man tror på det.
Tänker jag.
Men det är tur jag har den här skönheten bredvid mig.
Och då menar jag inte isbjörnens pälsmössa.

Vattumanen: Trevlig dag, särskilt om du håller i tyglarna själv och undviker att andra bestämmer åt dig.


Ska vi hoppas Herr Nilsson är född mellan 21/1-18/2? Med tanke på dagens starter.

Igår var jag ute och körde. Inget konstigt med det. För se det gör jag alltid.
Dagen till ära fick Mojje sträcka på sig.

Vi kommer och kör där i skogen.
Och så spetsar Mojje öronen.
Där framför oss springer två älgar.
Jag har frågat folk om dom är flockdjur.
Det är dom inte.
Men jag kan konstatera så här i jakttider så håller dom ihop.

Vi börjar bli vana att stöta på dessa djur i skogen. Så vi har slutat bry oss om dom. ( fast rätt söta är dom. Mäktiga)

Fortsätter att köra till andra sidan skogen.
Där far vi fram. Mojje och vagnen som låter.
Samt jag som sjunger för full hals.
( Michael Jackson, The way you make me feel)

Något falskt. Och rätt högt. För att överrösta vagnen.

( rätt falskt)

Så ser jag en jägare i skogen. Gåendes.
Jag kan nästan ana att han vill strypa mig. Jag skrämmer bort vartenda byte inom en mils radie med min skönsång och häst)

Och jag kan inte låta bli att vända mig om och skrika " Du är i fel del av skogen. Älgarna hänger på andra sidan!"

Ev dansar jag inte riktig som på bilden. 

Ev provade jag dansa för någon dag sedan, slutad med två blåmärken och ett ont knä

För allas vetande. Känner det är viktigt att dela med mig.
Har spån överallt. ÖVERALLT.
Ska ALDRIG NÅGONSIN fylla stalltak med sågspån för isolering.
Hästarna får frysa.

( självklart inte. )

(men hot känns bra ibland)

cause you make me feel

Det går framåt.
Har hållit en plåt som vi fäste i taket.
Samt isolerat taket.

Och tro mig.

Finns inte en chans i universum att jag någonsin kommer slå mig in i byggbranschen.

Fruktansvärt tråkigt är det.

Jag: Pappa! Kan jag få spika in en spik i boxen?

Pappa: Varför?

Jag: Så jag kan säga att jag har byggt den nya boxen.

Pappa: säg som det är. Du ska blogga.

Jag: Precis.

Så här är den. Min spik i mitten. Och jag har byggt en box.
Härligt.

Råkade hamna på en stubbe i skogen. Kaffe smakar mycket godare så.

Mamma: Men inte är Björn Goop och Erik Adielsson så gamla. Dom ser ju ut att vara i din ålder Malin.

Goop är närmast mig i åldern. Och han har12 års försprång på mig.

Så frågan alla stället sig nu är.

Ser jag gammal ut?

Eller

Ser Goop och Adielsson unga ut?

Imorgon kommer hästen. Här är boxen. Ingen stress ingen stress. Vi är ju trots allt norrlänningar.

Vaknar och tittar på min stol. Eller vad som ska vara min stol. För nu ser den bara ut som en klädhög.
Kan konstatera att ha fem hästar och jobba heltid innebär en allvarlig ned prioritering av att städa.
Säg inget till mamma.
Tänk hur det vore om jag hade sex hästar.

Låt mig berätta om min natt.
Vaknade strax efter två av att någon röck i mitt dörrhandtag.
Ja jag dog.
Låg blixt stilla i sängen.
Som om det skulle hindra någon från att ha ihjäl mig.

Så hör jag hur en annan dörr öppnas.
En granne hojtar.

" men kom in! Vad gör du?!!!!"

Tydligen hade den 16 åriga tjejen som bor granne med mig inte bara intagit Coca-cola under kvällen. Och annat intag i stora mängder kan gör en förvirrad. Tydligen. Som att man tar fel på dörr och dörr.

Sen hade jag nästan somnat om när mobilen plingade till. Får självklart skylla mig själv som har den på. Men vem är vaken halv tre?

Klockan sex på morgonen ringde väckarklockan. Hade glömt slå av den.
Sen låg jag där i sängen och funderade varför i hela friden jag hade ställt klockan på sex en söndagsmorgon och när jag väl kom på det var jag för pigg för att somna om.

Så tassade upp. Gick till köket tog fram en kastrull och fick hejda mig från att ta två kastrullock och slå ihop allt jag kunde. Bara för att njuta av grannens huvudvärk. Hämnden kunde vara ljuv. Om jag inte var för snäll.

Kokade te. Hämtade min bärbara dator. ( otroligt bra uppfinning. ) kröp ner under duntäcket och slog på en film.

Och mitt sällskap. Isbjörnen. Tror jag gillade filmen mest.

Hungerspelen. En av de bättre jag sett på ett tag.

Ute och går med isbjörnen i skogen.
Isbjörnen är lite sur.
Klockan är bara 8 på morgonen.
Då tycker hon det är bättre att få ligga i sängen och sova.

Min älskade mormor ringer.

" Vad gör du?"

"Är ute och går med Tilly i skogen"

"Men passa dig, det är ju äljakt"

Nu är ju inte jag en van jägare eller så.
Men ser man inte skillnad på mig eller en älg så kanske man ska sluta jaga.

Älg? 

Malin? 

Okey då. Jag avbryter mitt ätande och står här så du kan ta lite kort.

Jag älskar hösten. Sommaren är en massa måsten. Måste vara sol. Måste grillas. Måste träffa folk. Måste dricka rose vin. Man måste få panik om det regnar. Man måste ha en blommig tunn klänning och vinden i ens lockiga ( icke existerande ) hår samtidigt som man studsar över en sommaräng med ljuvligt doftande blommor.
Man måste ligga på stranden äta smörgåsars med sanden knastrande mellan tänderna. Och så måste man njuta. Njuta njuta njuta.

Men hösten. Det är okey att ligga under en filt. Tända ljus. Det ska som vara dåligt väder. Soliga dagar som är kyliga känns friska. Vandra i skogen är härligt. Alla färger.
Man får ta på sig mössan. Halsduken. Omge sig av mys.

Idag har jag och älsklingskillen hängt själva på travet. Det gick bra det med.

Mojje är min ögonsten. Jag älskar alla mina hästar. Men Mojje och jag vi är ett. 

Lika klantiga, lika tjuriga och gillar att vara. 

Moj Moj Starlight har stulit mitt hjärta. Inte fy skam det. För det lånar jag sällan ut. 

(fast råkar du få en bit så är jag rätt generös över det) 

Har faktiskta aldrig sett Mojjse så bra som idag. 

I första värmningen jag körde honom i var han lugn. Vilket han inte brukar vara. Jag satte mig upp och väste mellan tänderna " Mojjse jag har träningsvärk i armarna. Jag gillar inte smärta. Så om du är snäll så kanske du inte kan ligga på så förbannat nu va." 

Och han lyssnade nog på mig. 

Loppet gick väl som det gick. 

Han fick dödens. (ser man på han var tydligen startsnabb.)

Sen gick det alldeles för fort. 2640 m skulle dom springa. Och det insåg jag fort att det orkar han inte i ett 16 tempo från dödens. 

Han blev trött sista 500, det blev han. Men han kämpade och ville frammåt. Han skulle lätt ha kunnat passa. Men inte det han travade. 

Och när dom gick i mål, var han den första hästen som inte fick pengar. 

Och jag fick hejda mig från att tjuta och skrika och hoppa jämfota av glädje. 
Han såg så fin ut. Han travde. Och det känns som en STOR seger. 

(Läste ni det "djurensvänner" jag fick inte en krona och hästen fick följa med mig hem. Han fick tom mat efter loppet och vatten. Samt massage. Täcke och filt på sig. Något jag också skulle behöva men det är ingen som ordnar det åt mig) 

Har jag sagt att jag har världens bästa pappa?
Och mamma också för den delen.
Var ute och gick med isbjörnen igår.
Telefonen ringer.
Min far. Nu har det hänt något. Tänker jag. Något allvarligt. Annars ringer aldrig pappa till mig.

"Hej är du ute och går?"

" Jo"

" Jag tänkte, jag och mamma ska äta pizza. Vill du ha?"

" JA!!!!" ( kan ha sagt det lite väl entusiastiskt och på samma sätt som om någon erbjöd mig 1 miljon men jag orkade inte fundera på mat. )

" Vad vill du ha?"

Sa vad jag ville ha.

Pappa svarade " tur för jag har redan beställt det till dig"

Och jag hade kunnat kasta mig runt halsen och ge honom en kram

Om jag inte varit ute i skogen.

När man känner sig överkörd av ett tåg, då är föräldrar bra att ha.

Film snart?

Hur jag kan vara så förbannat naiv. Man ska inte ha den dör lyckliga känslan i sig för länge tydligen.
Vidare funderar jag om det är okey att jag lägger mig och sover och ev inte vaknar förens nästa år.
Iaf inte förs jag ska dra mig till jobbet halv sju imorgon.