Herregud min skapare ska jag måsta bita ihop i minst 10 veckor kommer jag bryta ihop och dö.

Kanske inte bokstavligen.

Men en del av mig kommer dö.

Och det vore ju förfärligt.

Idag kände jag bara för att ställa mig och skrika.

Fylla lungorna med luft och skrika.

Istället bet jag ihop och försökte prata.

Jag hatar att vara vuxen.

Hade jag varit tre hade jag kommit undan med att skrika.

Nu fick jag nöja mig med att fara till stallet.

Sela ut Klaxon.

Sätta hörlurarna i öronen.

Skritta ut ur stallet möta solen i ansiktet.

En hel timmas lunkande i skogen fick mig att lugna ner mig.

Inte känna att jag ville stå och skrika.

Vilket alltid är en fördel.