Funderar ni hur det går med Ove. (provade kalla honom Dojjan, passar inte. Så nu provat jag Ove. ) ( passar inte heller. Men kan inte gå omkring och säga Donebrake åt han. Det är en sak som är säker.
Ove (Donebrake ) kan vara den kortaste hästen jag har ägt. Han är 160 cm hög. Och 20 cm lång. För att vara ungefärlig.
Ove kan för tillfället inte stå still på gången. Han är lite nervös. ( skulle jag också vara om jag bytt stad, rutiner och när omgivningen är rätt stor och läskig för en treåring. )
Han är rädd. För allt. Men väldigt nyfiken. Igår låg en pressning över höt. L I V S F A R L I G T. Och hör sen tyckte Ove. Så han kröp nästan ur skinnet och sprang till Norge. Jag gick fram till höbalen och satte mig och väntade på Ove. Tillslut. Efter 10 vändor till Norge på två ben kom han fram. Misstänksamt men han kom fram. Tittade på det gröna livsfarliga prasslande saken som låg framför honom.
Och så. Med ett kliv. Gick han fram. Bet tag i pressningen. Som inget i världen skrämde honom. Stod med den i munnen och tittade på mig. Som om det var jag som var rädd. Inte han.
Ove har gått motion. Och känts helt ok. Tycker om att springa först.
Och Ove har små hovar.
Han får bredvid mojje. Och dom ser ut att gilla varandra.
Ove åt inte äpplen eller morötter när han kom. Han förstod inte hur man tuggade detta farliga. Det tog två dagar av envist bortskämmeri från våran sida, men nu är han som alla andra av våra djur. Bortskämd. Och äpple/morotsätare
Idag har jag gjort något jag har velat göra länge.
Jag har åkt skoter. Ja jag vet jag bor i norrland, och jag borde vara född på en skoter. Men jag är född i stallet.
Vi har hästar istället för skotrar. Jag klagar inte. För jag gillar hästar. Om ni råkat missa den punkten.
Men idag tog Emanuel med mig ut på en skotertur. Vi åkte upp på ett stycke berg. Grillade. Satt i solen och drack kaffe. Jag kunde för en sekund höra tystnaden.
Det är mäktigt. Det kan man inte göra så ofta. Hur mycket man än lyssnar så hörs inget. Det är knäppt tyst. Det känns nästan tryckande för att det är så tyst. Och det är så fruktansvärt härligt.
Kanske extra härligt när man jobbar i en värld där det aldrig är tyst.
Men när jag satt där på renskinnet. Såg skogen. Kände rök lukten från brasan. Solen som faktiskt värmde ett tag. Då förstod jag varför människor gillar att köra omkring på skotrar.
Inte helt lika underbart som att vara ut en tur med hästarna i strålande sol och gnistrande snö. Men nästan.
Jobbar på den punkten. Läser lite. Läser förhoppningsvis mer efter sommaren. Det är planen. Men alla mina planer hitills har ju gått käpprätt åt varmare breddgrader.
vinna över pappa i wordfeud. (det är svårare än vad man tror)
Kan stolt bocka av denna punkt. Gud vad jag älskar att vinna. Speciellt över den mannen. Tyvärr älskar han att vinna över mig, och att jag är hans älskade dotter skiter han fullständigt i när vi tävlar.
Bli 24 år. (jag får lite svårt att andas nu, snart halvvägs till 50.
Lite svårt att komma ifrån den punkten. Antar jag. Fortfarande svårt att andas när jag tänker på att jag är 24.
sitta själv på ett café, dricka kaffe och läsa en bok. Eller skriva. Det ser så sofistikerat ut.
Nja. Men jag har suttit på många cafér med väldigt trevliga människor.
Klara av en dip och chins utan hjälp. Minst.
Äter dock gärna chips och dipp. Men gör det inte på fri hand. Men jag tränar. Som jag tränar. Jag är förvånad över mig själv. Tyvärr inte för det jag vill träna för. Men antar att det är bra att träna. Innan året är slut då jäklar ska jag och den där stången på gymmet ha en dust.
Faktiskt LÄSA ut Sagan om ringen triologin.
VARFÖR VARFÖR VARFÖR SKREV JAG DET HÄR. HATAR DEN DÄR FÖRBANNADE BOKEN.
Börja cykla. Med min cykelkorg.
Är inte självmordsbenägen. Men till sommaren.
Ta en sista minuten resa. Någonstan i SVERIGE. Fast helst världen.
Snart, förhoppningsvis.
Ta en lite längre resa.
Ser tyvärr inte ut som det. Planen sprack. Jag köpte en häst. Kan jag säga redan nu i feb.
Starta med hästarna.
Jag har startar. Jag har vunnit. Jag kan redan summera det här året på travfronten om jag vill. För det har gått bättre än tidigare år. Resterande starter är ett ++++++.
Träna en till häst.
Har en ny häst. Så det är väl halvuppfyllt det här. Donebrake och jag kommer gå många duster tillsammans. Men jag tror jag tänkte mig tre hästar när jag skrev det här. Vi får se. 9 månader kvar. (inser nu att jag skulle hinna få barn det här året. Om jag typ blev gravid nu)
lära mig laga mat.
hahahahahahahahahahahhahahahahahaha
Bjuda på mat som är ätbart.
HAHAHAHA
Bli kär. Det låter ju bra lite omöjligt men bra.
HAHAHA
Gå på bröllop. Ha fina klänningar. ( tar alla möjligheter jag har att kl upp mig)
Bästa vännen har gift sig. Jag hade en fin klänning. Fina skor. Så fina att mina fötter gav upp efter 30 min.
Jobba lite mindre.
HAHHA
Dansa lite mer.
Dansar alltid. Så vet inte hur jag ska kunna dansa mer.
skriva en bok. Ev när jag sitter själv på ett fik.
Så fort jag sitter själv på fiket ska jag skriva. Har en idé
Bli lite pedantisk.
vist.
köpa massor av nya sängkläder. Och kuddar. Ev flytta in till sängen.
vill vill vill vill
Åka till fjällen.
se ovanstående punkt
Åka skoter.
Åkt skoter. Det var kul. Kan göra om det.
och gärna pimpla.
kom på att jag inte gillar isar. Men kanske. I fjällen. Vem följer? Gällevare duger.
Jag är mörkrädd. Som alla vet. Men gå ute när det är stjärnklart gör mig lugn. Jag andas. Tycket det är rätt mäktigt att lilla jag hår under alla prickar där uppe. En oändlighet vi vet så lite om. Drar ett djup andetag, låter den kalla luften friska upp lungorna. Det är rätt härligt här i norr.
Inte nu för att jag har fått barn. Någonsin. Men jag vet inte om det är just statsministern och talesmannen jag vill ha på besök när jag har klämt ut en melon genom ett nålsöga.
Konselj.
En farfar ska berätta för omvärlden vad barnbarnet ska heta. Tänk om han tycker namnet du har valt är helt fel och fruktansvärt fult. Så han ändrar det. Till en snabbmatskjedjas namn. Vad ska du göra åt saken?
Le och vara glad. För att inte tala om att du har mindre än 24 timmar på dig att välja vad det lilla undret ska lyssna på för namn resterande av hennes liv.
Salutering.
21x21 skott ska avfyras för att fira detta stora mirakel.
Te Deum.
Och självklart tacka ovanstående makter att vi har fått detta mirakel till prinsessan. Och att våran statsminister överlevde punkt ett.
Jag och min far. (jobbar ni med min far så låtsas vi att det inte är min far utan en helt vanlig människa ni aldrig har träffat) konstaterar någonstan mellan ö-vik och sundsvall att det finns vissa låtar man inte ska sjunga/nynna eller vissla på innan man söver en patient inför en operation.
Ingen vet hur vi kom in på ämnet. Men det gjorde vi lika fullt.
Jag tror jag skulle kunna ta denna debattarikel på mer allvar om det inte var så att Eva Carlsson hade tagit lösrykta citat från olika tidningar, satt ihop det till något som ska låta jätte hemskt. Samt att hon grundar sitt "trav är hemskt" på att vi inte döper hästarna till namn som människor skulle kunna bära. För det förstår ju alla att heter inte hästen Inger så gillar vi inte hästen.
Det här är så typiska utfall från djurensvänner och djurens rätt. Komma med utfall utan någon rimlig bakgrund. De ser saker och tror att dom kan allt om sporten.
Jag är väldigt övertygad att en häst som inte gillar att springa springer inte.
Vist, travsporten blir mer och mer inriktad på pengar. Prissummorna blir högre i de stora loppen. Amatörer får svårar att visa framfötterna. Jag är inte helller så förtjust i att starta hästar som tvååringar. Det finns få hästar som klarar av det snabba tempot som krävs.
Detta till trots skulle jag kunna försvara denna sport till min sista bloddroppe. Självklart finns det rötägg här också. De som inte alls bryr sig om hästarna. De som tycker att hästar är slit och släng.
Men vi är faktiskt fler som tycker precis tvärt om. Att jag sen efter en min häst tävlingskarriär är slut tar ett beslut om att försöka sälja den som ridhäst eller liknande är ju inte för att jag helt plötsligt slutat gilla hästen. Men tyvärr är det ju så att man inte kan samla hästar på hög i hagen. Då mår dom bättre av att få ett annat liv.
Så där kanske hon har rätt Eva Carlsson. Vissa saker handlar om pengar.
En liten tanke. Imorgon. 11.15 kommer vi få veta vad den lilla prinsessan ska heta. Jag vet, det blir en sömnlös natt för många. Ivriga att få veta vad den blivande drottningen kommer heta är det svårt att sova. Vi kan nog alla vara lugna. Det blir ett namn av sorten Christina Ingrid Lilian Alice josefina sibylla Bernadotte.
Men tänk om dom chockar oss med ett Hallon. Eller Marlyn. Måndotter. Det vore något.
Jag har nu läst igenom mina senaste inlägg. Jag kan bara säga att jag inte är så djupt under isen som det ser ut. Jag tänker inte sluta jobba. Jag mår inte dåligt. Jag är rätt glad. Ja om man bortser från att jag inte får ha kvar Marre.
Hon ska tydligen bli montehäst. På Gotland.
Det tyckte dom passade hästen som mäter 150 cm över marken.
Jag hatar den här sporten där man inte bara kan tänka med hjärtat.
Maardam ska tillbaka till stockholm. Och sin ägare. Jag förstår inte hur tränare gör. Där det flyttas hästar titt som tätt.
Ja dom har såklart skötare så dom fäster sig kanske inte vid hästarna själva. Men hur gör skötarna. Stänger in sig en box och gråter.
Själv har jag gråtit varenda gång jag varit ut och kört dom senaste veckorna.
Jag trodde inte man kunde fästa sig så mycket vid ett litet envist sto. Men tydligen.
Vi hade kunnat ha kvar henne. Men dom ville ha mer pengar. Och som det är nu går hon ju knappt plus. Så det inser ju jag också att det inte är en ekvation som går ihop. Jag har ju haft kvar henne för att jag tycker det är roligt att vara på trav. Köra. Hon är snäll och gör alltid sitt bästa. Även om vi sällen står längst fram så är jag nöjd med de kronor hon har sprungit in.
Men jag kan inte stå och betala 10.000/ år till dom i stockholm.
Så med tungt hjärta så valde jag att lämna tillbaka henne.
Fast än jag inte vill.
Alls.
Det blir jobbiga timmar att köra ner till Sundsvall. Alldeles för många timmar att tänka. Vilket jag ibland är för bra på.
Så här jobbat jag och min hund. Jag ger fåglarna mat. Tilly äter upp den. Eller gömmer undan den som sen sanna ekorren hon är. Kanske i väntan på sämre tider.
Tänkte säga upp mig från min icke existerande tjänst på sjukhuset. Men vikarie som man är går det ju dåligt att rusa in till chefen och skrika " JAG SLUTAT!" Främst för att man inte har en chef.
Undrar vad jag skulle kunna göra istället. Starta ett rosa café. Är ju en dröm. Jobba med trav. ( för virrig för det) lyxhustru ( blir svårt av flera anledningar. Dels att jag inte är ihop med någon. Sen att jag inte vill gifta mig är en annan orsak) bli reseguide. Författare. Sportjournalist. (HAHA) radiopratare ser kul ut.
Jag och min sömn är ett kapitel för sig. Vet ni vad jag drömt de senaste nätterna? Självfallet inte. Men jag ska berätta. För jag vet ni vill veta. ( troligen inte ) Jag har drömt att jag och en jobbarkompis har jagat vita älgar. Med spjut.
Jobbar jag för mycket. Som börjar drömma om mina jobbarkompisar. Missförstå mig inte. Ni är trevliga. Men drömma om er.
Jag är lite trött idag. Det blir lätt så när man landrar på kudden vid halv två inatt och den förbannade klockan ringer strax innan sex. Det är härligt att ha hästar. Det är härligt att börja jobba sju. Det är härligt härligt härligt. Försökte jag tänka när jag helst ville kasta mobilen i väggen och somna om. (om den inte var så dyr vill säga)
Kommer till jobbet. Går in på en sal. Och vad hittar jag där. Förutom det vanliga. Patienter. Hittar jag även en läkare. Sittandes på golvet. Pratandes med en patient. Han tar upp anamnesen.
Jag var tvungen att stanna upp en sekund. Ta in bilden jag hade framför mig. Nästan gnugga ögonen. Gå ut ur rummet och in igen. Sen var jag tvungen att le.
För ja det såg helt ärligt väldigt roligt ut.
Men sen började jag tänka.
För det är min favorit sysselsättning.
Han kommer bli en bra läkare. Han har talang. Han ser människan. Han möter människan där människan är.
Han ser inte patienter. Sjukdom.
Så låt oss hoppas. Att killen låter det där sitta kvar. Trots att han har halva utbildningen kvar.
Starten igår då. Har aldrig sett Mojje så fin i värmningen. Om jag ska vara ärlig.
Mojje är ju Mojje och han har ofta annat för sig så han glömmer bort att springa. Tills det är lopp. Fast i ärlighetens namn glömmer han att springa där också ibland.
Men vad spelar det för roll om man ser bra ut i värmningen om man tappar ena framskon i första sväng.
Bambi på hal is. Skulle man kunna säga.
Barfota runt om är nog inget som kommer bli inne på isbana.
Jag märkte ju självklart inte detta. Mest för att jag står bakom ett skjul och är nervös. mässandes " Varför håller jag på med detta dårskap varför" Jag har faktiskt tagit min nervositet till en ny nivå om jag får säga det själv.
Jag kan ju inte säga att jag är besviken. Jag menar han kan ju inte rå för att han tappar en sko. Och det känns bättre att det var pga en sko han galopperade än att han galopperade för att han hade ont i ett knä. Eller liknande.
Men det känns surt att starta i Umeå. Köra tio meter och sen tappa en sko.
Sånt som händer. Nu tar vi nya tag. Troligen så kommer vi inte starta mer på isbana med Mojje. Han har inte aktion till det. Vi tränar på och tar tag i sommarbanan.
Bara för att klargöra detta då. Vi sömmade om alla skor i onsdags. Vi kollade att skorna satt på när vi for. Jag kollade så att dom satt fast när vi kom fram. Så han trampade av sig skon.
"nämen är det bara killar här." kommenterade en sjuksköterska när hon kom in. (jag jobbar inom vården. Killar är inte ett vanligt inslag) " Ja och du då Malin." avslutade hon.
Varav en av killarna kontrade med.
" Ähh Malin, du är ju manhaftig. Du är ju en av oss"
"nämen är det bara killar här." kommenterade en sjuksköterska när hon kom in. (jag jobbar inom vården. Killar är inte ett vanligt inslag) " Ja och du då Malin." avslutade hon.
Varav en av killarna kontrade med.
" Ähh Malin, du är ju manhaftig. Du är ju en av oss"
Imorgon startar mojje. Han värmde upp med att hoppa över hagen ala mojje stil. Det vill säga han lyckades dra sönder grinden. Sen stannade han inte där. Han sprang ut på vägen. Samma väg som lastbilar kör skytteltrafik på. För få människor kör långsammare än 100. Han överlevde. Alla överlevde. Förutom mitt hjärta. Som stannade.
Har de senaste veckorna haft ett stort problem som fått mig att ligga vaken om nätterna. Har precis tagit det svåraste beslutet i mitt liv. Och hjärtat värker. Lär bli en sömnlös natt till. Bara för att det är ett beslut jag inte velat ta. Än.
Å andra sidan. Om det här är det värsta beslutet jag tagit. Har jag haft ett bra liv.
Tänk er ett rum. Kanske två. Sådär lagomt stora. Sen tänker jag färg på väggarna. Ni vet färger man inte tror går ihop men sen visar det sig att dom gör det. Mönster, som man först trodde man skulle bli galen av men som funkar.
Sen tänker ni er stolar och bord. Udda. Målade i rosa och grönt. Lite gult. Nån fåtölj.
Bokhyllor med böcker. Som man kan ta av sätta sig i en fåtölj och dricka kaffe. Eller låna hem. Kanske lämna en bok.
Det doftar nybakade kanelbullar, som du kan köpa för en billig penning. Inga latte och avancerade bakverk.
I ett hör sitter en människa och pratar. Med dagens gäst. Valfri människa från det normala livet. Kanske ett liveband från byggen som spelar. Eller en lokal poet som diktar. Kanske en öppen diskussion med gästerna.
En radiostation mitt i fiket. Mitt i livet.
Det är min och Emanuels affärsidé. Han föreslog en svart radiostation. Som under andra världskriget. Jag föreslog Sveriges radio. Vi får se vars vi hamnar.
Min bästa vän har gift sig. Med sin bästa vän. Jag önskar det vore jag. Inte som gifte mig. Men som var din bästa vän. Men jag antar jag får nöja mig att vara god tvåa i detta fall.
Jag är då glad att du har Erik. När man ser er tillsammans är ni så självklara. Ni är den delade enheten som lyckades hitta tillbaka till varandra i ett virrvarr av andra.
Eftersom jag saknar minne av det bättre slaget kom jag i fredags fram till Umeå utan rätta kläder att ha på mig till bröllopet.
Sånt som händer om man heter Malin.
Så det var bara att bege sig in till staden och shoppa.
Jag köpte ett par strumpbyxor. Svarta. Vanliga.
Trodde jag.
Tills jag skulle ta på mig dom. JAG DOG.
Nästan.
För jag hade inte köpt vanliga strumpbyxor. Som jag trodde. Jag hade köpt strumpbyxor som drar in och drar upp och drar ut kroppen. Enligt förpackningen skulle jag kunna gå från detta.
Eftersom jag saknar minne av det bättre slaget kom jag i fredags fram till Umeå utan rätta kläder att ha på mig till bröllopet.
Sånt som händer om man heter Malin.
Så det var bara att bege sig in till staden och shoppa.
Jag köpte ett par strumpbyxor. Svarta. Vanliga.
Trodde jag.
Tills jag skulle ta på mig dom. JAG DOG.
Nästan.
För jag hade inte köpt vanliga strumpbyxor. Som jag trodde. Jag hade köpt strumpbyxor som drar in och drar upp och drar ut kroppen. Enligt förpackningen skulle jag kunna gå från detta.
till det här.
'
jag vet magiska byxor så säg.
Men att ta på sig dessa strumpbyxor var ju en pärs.
Dom var så tajta att jag fick ligga på golvet för att få på mig dom. Hålla andadn och dra. DRA DRA.
När dom väl satt på plats kände jag att jag behövde en dusch. För jag var svettig. Helt slut. Och alla mina inre organ satt snäppet högre upp. lokaliserade dom under halsen.
Och inte såg jag ut som en toppmodell heller.
Jag kan även ha gjort så att jag aldrig kan få barn. Och jag kan ha fått syrebrist under kvällen. Eftersom jag inte kunde andas. Så är jag förvirrad de närmasta dagarna så vet ni varför.
Jag förstår inte hur folk orkar tränga ner sig i kläder som är så tajta att man förlorar andningsförmågan. En förmåga som är rätt bra.
Okey. Nu har jag en plan. Om allt går åt varmare breddgrader har jag en plan. Och det är inte att dricka en flaska vodka och somna under en sten. Det var min första plan. Men ny har jag en annan plan. Det känns bra.
Våran härliga statsminister tycker att man ska jobba till 75 års ålder. Det säger jag inte så mycket om. Det jag slår BAKUT för är människans uttalande om att, orkar man inte jobba tills man är 75 år så får man byta jobb. Sådär mitt i livet.
Min fundering är då om regeringen står för utbildningen. Jag vet inte jag.
Men har precis gjort min 1a avbetalning på mitt studielån. Som iof inte är ett stort lån när jag bara lånade en termin. Men det till trots. Det där lånet hänger med i evigheter.
Säg att jag läser tre år. Tar studielån. Lagomt till att jag har betalat av dessa lån. Då ska jag studera om. För mitt jobb är för tungt för min kropp.
Ingenting i den meningen får honom att fundera om det är fel på arbetsbelastningen?
Nä då ska man sätta sig i skolbänken igen. Ta ett nytt lån. Som man inte kommer hinna betala av innan man dör. Men det är lungt. För jag jobbar tills jag är 75.
Vidare ska vi fundera vilka människor våran statsminister tänker på. Är det bankmän. Med feta löner?
Nej.
Det är framför allt "kvinnojobb" lågavlönade jobb.
Det är dom. Ink mig själv. Som jobbar i vården. Som städar. osv. Det är vi som kommer få läsa och lära oss till ett nytt yrke lagomt tills vi fyller 40. (men inte misströsta, när vi fyller 40 då får vi fem nya semesterdagar. HEJA)
Orkar man jobba till 75. Jätte bra. Heja. Jag jobbar själv med en krutdam, som iof inte är 75. Men 70. Får man vara så pigg själv är det ju underbart. Men jag tror problemet med att tunga jobb är just tunga och slitsamma är alla förbannade neddragningar och indragningar. Och jobba snabbare för ni får mer att göra politiken.
Det är det ni måste ändra. Neddragningarna.
För jag har fan inte tänkt stå och betala TVÅ studielån bara för att det är bra för SVERIGE att vi JOBBAR. Och det är INGEN morot att få studielån när man är över 54 år. När jag är 54 år. Då vill jag vara barnvakt till mina barnbarn. Gå ut och gå med min hund. Planera min framtid med min man. Inse att jag har jobbat hela mitt liv. Men snart får jag gå i pension. Jag vill INTE sitta i en skolbänk plugga och stressa till tentor. Bara för att vi mår bra av att jobba. Som han sa.
Varför är det så när man känner att nu rullar livet på.
Det känns bra. Saker och ting har ordnat sig.
Så kommer det nån jäkel som slår undan fötterna på en. VARFÖR.
Slog inte hjärtat ojämt och rusade innan. Så gör rusar det på bra nu. Fast det gjorde det ju innan också.
Så antar att det inte är någon som helst skillnad. Alls, faktiskt. Ja förutom att hela mitt jäkla liv är upp och ner. Fast nu ska man ju inte ta ut saker i förskott. Fast å andra sidan. Det är min grej. Analysera och analysera lite mera.
Jag ÄLSKAT mitt jobb. Det gör jag. Men fick så ont i ryggen efter att ha slitit i patienter i kväll. Man ska inte slita säger dom. Men för tusan ge oss mer personal då. Alvedon. Hästlinniment. Bita ihop. Inte gråta av smärta. Och gå med ett leende tillbaka till jobbet imorgon.
Jag funderade på att stryka igår. -24 grader när vi började bege oss mot Boden och Peabtravet.
Det är kallt. Väldigt kallt.
Jag drömmer fortfarande mardrömmar om starten i Finland för tre år sedan. Marre startade. Det var -35 grader och vi stod i ett utestall. Mina fingar är inte normala än efter den förfrysningen. Och jag har nog aldrig blivit varm heller.
(Marre blev trea.)
Men Peabtravet har trots allt stall inomhus. Så ett plus till er.
På stallbacken hade vi -26 grader.
Jag kunde inte sela av hästarna mellan värmning och lopp. Järnfästen i sele och vagn. UNDERBART kallt. Om jag får säga det själv.
Jag kände inte fingrarna.
Men som sagt var hästarna gick jäkligt bra. Så det var helt värt det. Helt och hållet.
Även om jag funderade varför jag inte började med en inomhussport. Typ innebandy.
En sport som har namnet INNE i sig kan man garanterat inte tvingas spela ute. Är jag smart eller är jag smart?
Kan inte riktigt tro att det är sant. Att Moje vann igår.
Han bara sprang ifrån alla och var först över mål.
Jag har sett loppet fem gånger på atg och han är först över mål varje gång. Så jag antar att det stämmer.
Men att hästen som kom till oss för 1 1/2 år sedan, hästen som inte kunde springa i två minutersfart. Hästen som inte kunde trava. Han som uppfann egna gångarter. Han som glömde att svänga när han var ute på banan. Den hästen är nu vunnit två lopp. Vist det hade nog kunnat vara två lopp till med placeringar där framme. Men då är det ju så att han ibland glömmer bort att han har fyra ben och att han ska trava.
Sånt som händer.
Det känns så underbart härligt att jag och pappa har fått någon sånär ordning på han.
Han fick ett bra lopp. La sig tredeje par utvändigt. Dom öppnade 25 Promenadfart. Men det var -26 grader ute. Alla lopp gick sakta. Första varvet gick 26. Sen 700 kvar gick han. Och lunkade om alla. Vann med två längder. Med klippande öron. Seger tiden landade på 22. Så andra varvet sprang han väl en 18 tid.
Idag startar vi. Båda hästarna. Mojje han är outsider i alla tips. Maardam är ja första reserv i alla tips. Efter det dom har tagit med alla andra hästar. Men vi slår i underläge. Vi gillar det. Piteå tidingen sa att man ska ha med Marre för hon gillar isbana. HAHA. Vad jag älskar tidingar. Marre gillar inte isbana. Marre har gått bra två gånger på isbana. Av jag vet inte hur många försök. Marre gillar isbana nu för att hon är i en jäklaform. Och fräsch i alla di fyra benen. Det är inte så att jag har startat medvetet en skadad häst. Men när jag ser tillbaka så är det nog knät som spökar för henne. Isbana kräver att dom är otroligt fina i travet. Marre gillar alla banor nu. Mojje. Han kan man inte vara säker på alls. Han galopperar. Ellerhittar på andra gångarter. Jag är glad om vi kommer i mål.
'
