Jag orkar inte ens le. Inte ens om jag spelade teater.

Och jag är en positiv människa. Men just nu orkar jag inte.

Så jag tror vi tar en liten paus här. För ingen framförallt inte jag vill läsa om svarta dagar.

Hörs när leendet är tillbaka. När jag har klivit fram underifrån stenen jag tänker lägga mig under ett tag.

Och du? Kärlek. Glöm aldrig det. Leenden räcket långt. Du räcker långt.