Det svåra är inte att hitta människor att umgås med.
Det svåra är att hitta de som får en att le, må bra och ser en för den man är.
Och när man hittar dom.
Som låter en vara.
Då ska man hålla hårt och inte släppa taget.
Det innebär inte äktenskap.
Det innebär bara trygghet.

Är det det här som ska ge bra syn? Eller var det morötter?

Så var det konstaterat. Två timmars sömn och en filtallrik att äta på hela dagen är inte bra för hjärnan.
Nog för att jag är virrig i vanliga fall. Idag har jag ändå tagit alla de priser som finns.

Hällt kaffe på golvet.
En jobbarkompis sa lite försiktigt "Malin du är medveten att muggen du nu håller upp och ner var fylld med ditt kaffe?"

Såklart jag var. Ville bara skita ner mina nya skor. Gå in dom ordentligt.

Resterande saker har varit för pinsamma för att tala om.
Men kan avslöja att det handlar om att jag aldrig någonsin har bett så mycket till Gud om att det skulle vara en Arvidsjaurs ambulans jag mötte. (Var självklart en piteambulans) när hjärnan slog slint jag fick hjärnsläpp. Och på egen bevågenhet ändrade alla trafikregler som finns.

Man kan säga att en Gun som kom och la armen runt mig och sa "du vet killen vi tycker du ska träffa, presentera dig inte idag. Du har inte riktigt kontakterna på rätt ställe" hade helt rätt.

JAG STARTAR PÅ TORSDAG!!!!!!!
Jag fick programmet idag. Vi stod med.
Spår ett.
Kan vi önska att vi får ligga där framme hela loppet.

Efter första turen med Abbe i skogen trodde jag att jag skulle dö.
Mina ben är blåa och min rygg är ond.
Tydligen blir ben blåa när hästjäkeln kastar sig i träd. Vänder sig om och biter en. Utöver att han mest stod på två ben. Välj valfritt mellan fram och bak.
Andra gången gick det lite bättre. Han kastade sig fortfarande. Bet som den.
Där ett tag var jag rädd för taggtråden runt kraftverket. Och hade han varit som gången innan hade jag nog haft tråden i mig.
Tredje gången skötte han sig nästan. Pigg och ville springa ifrån sig själv på hemvägen. (Ut gör han halvhalter ala ridhäst, hur fin och lugn som helst)
Men så idag. Idag red jag på långa tyglar hem. Han gick lite fort. Men han lyssnade.
Okey. Vi gick ca 500 m från stallet. Men det är 500 lugna m hem. Som han aldrig gjort tidigare.

Påtal om. Inget. Egentligen.
Mina knän har inte mått så bra som sagt var. Framför allt det ena har sett ut som en handboll. Gallig. För att prata hästspråk.
Idag tog jag tag i saken och for på skojakt.
I en affär skulle expediten (heter det så) hjälpa mig.
Vilket jag sällan brukar vilja ha. Tror alltid jag ska bli pålurad saker. (Mest för att jag inte kan säga nej)
Han frågar var jag ska ha skorna.
På jobbet svarar jag. Sjukhuset har stenhårt golv och man går ju rätt mycket i vårdyrket.
Han säger jo det har han märkt.
Sen tar han fram några skor han sett många använder i vården.
Hans son är nämligen väldigt sjuk.
Precis varit i Huddinge och fått en ny njure.
Så han spenderar många långa timmar innanför sjukhusetsväggar tittandes på oss springande vårdpersonal.
Tillslut bestämmer jag mig iaf för mina Keen skor. (Se täckning några inlägg ned)
Han ger mig skokartongen.
Säger var kassan är och vänder sig till nästa kund.
Jag säger tack. Och att jag hoppas hans son blir frisk snart. Sjukhus är inget roligt ställe att växa upp på.
Går till kassan väntar på min tur.
När jag ska betala kommer expediter.
Säger ett pris.
Och vips har jag fått 300 kr i rabatt.
För han har sett vilket bra jobb vi i vården gör.

Jag och den här hästen ska ta över världen. Minst.

"Jag är 92 år. Har upplevt mycket och än finns det massor att se"

Det ska jag tänka på. Jämt.

I hate this you know.


Förövrigt jag har lyckats lägga 6 dagars ledigt. 6 dagar det är ju en minisemester.
Kanske flyr till Stockholm och bästa 08an jag inte kan vara utan.

Förövrigt. Nu i mitt bloggmaraton. Dagens outfit.
Toppade med lila foppatofflor.
Att inte jag är modeguru förstår jag inte.
Och vidare. Vore det inte bättre att möta sin livskärlek så här. Osminkad och ofixad. Som jag alltid ser ut. Och inte uppfixad indragen i en bh som lyfter strumpbyxor som fixerar och jeans man inte kan andas i.

Ändå. Fördelen med att se film på datorn. Det är jäkligt mycket lättare att ta med sig den i sängen.
Har iof inte provar bära med mig min 47 tums tv till sängen. Men känns inte lätt.

(Btw några inlägg ner om bakningen. Jag bakade alltså hemma. Inte så att jag bakade på jobbet och tog det med mig hem)

Serie
Godis
Socker
Filt
(Och nej, jag har fortfarande inte lärt mig koppla datorn till den smarta tvn. )

Att jag är en konstnär det vet ju alla. Ska köpa nya jobbarskor. Jag vet kan ha sagt det i ett års tid. Men det har gått jätte bra att jobba med mina skor trots att sulan har varit av. Men nu ev för någon månad sedan så började mina knän protestera av smärta. Och just smärta är nogot jag är rätt dålig på. 

Vet exakt vad jag vill ha för skor. Många på jobbet har dom och skorna är sköna. 

Så skulle bara visa en kompis. (ev Linda) hur skorna ser ut. 

Dom som alla har. Och dom jag ska köpa från samma märke. 

Hon kände inte riktigt igen dom. 

Tyckte dom var klockrent lika orginalen. 

. 

S

jag orkar inte

Bakade till jobbet idag. (Sega blåbärsrutor) utan att ens tänka på det tog jag bort några och stoppade i min egna kyl.
Utifall att man skulle få väntat men oväntat besök.
Och nu när jag kom hem och ser min påse med blåbärskakor inser jag att jag troligen inre kommer få besöket.
Konstigt vad fort man vänjer sig vid någon.
Önskar man vande sig lika fort att vara utan någon också.
Men nu är jag positiv. Mer fika till mig. Och blåbär är väl bra för synen?
Och socker för själen?
Love.

Bra ordination.
Antingen äter jag 5 g penicillin.
Eller 15.
Kanske 10.
Viktigt att äta hela kuren. Kom jag ihåg att läraren predika för oss under någon lektion på sjuksköterskeprogrammet.
Annars ökar risken för MRSA.
vet bara inte hur stor min kur är.

JAG HAR STARTHÄST JAG HAR STARTHÄST JAG HAR STARTHÄST JAG HAR STARTHÄST JAG HAR STARTHÄST JAG HAR STARTHÄST OSV upphöjt till 1000.
Nästa torsdag. I Boden.
Spår ett i ett jäkligt hårt lopp.
Lightning Face.
Glad om vi travar runt.
Glad att få vara med.

Träffade läkaren idag. Angående mitt halvt döva öra som börjat göra ont.
Han kikar.
Säger "snälla Malin, nästa gång du känner så här vänta inte två månader på att söka hjälp"
Sen skrev han ut antibiotika och avsvällandetabletter.
Och muttrade sjukvårdspersonal.
:)

Rickard. Jag vill redan nu passa på att be om ursäkt för särskrivningen själv insikt. Ja jag vet, jorden går under och så vidare. Jag ska, eventuellt imorgon logga in och ändra på alla dessa fel. Självinsikt.
Passar även på att be Peter om ursäkt. Jag vet hur viktigt korrekt svenska är för er.
Jag är mer för att påpeka, barn svälter. Folk mördas, och ingen tar tag i det.