Och! Lite så här kan man också skriva låttexter.
Klura på den ni.

Så här jobbar vi på i mitt stall. 

Eller mitt och mitt. 

En övervakar jobbet.

Och chefen sover. 

Fina fina Linda.
Jag och en kompis låg på stranden idag och surrade. Vi kom fram till att det är inte så att man hittar nya kompisar nära vänner längre. Man har dom man har. (Älskar er)

Men sen kom jag på. En av mina närmsta och bästa vänner som är som mig. Dig träffade jag allt sent.

Tack för att du finns!

Jag är arg. Det är jag.

Klasse har fått gå ut i stor hage idag. Självklart är det första man gör att rulla och studsa. Ta igen det man. Missat de senaste 6 veckor.

Förlåt frånvaron. Men har semester. Och inte gjort något alls. Jag har inte öppnat en dator. Jag har knappt svarat i telefonen eller på sms. (Sistnämnda är jag dock nästan alltid på semester ifrån)
Skulle kolla lönen idag. Och kom på att mitt mailkonto är kapat och konstigt.
Jag överlever nog det också.

Jag är född i en liten by i ett av världens hörn. Vid en landsväg där allt tar slut och älven har sitt krön.

Jag funderar. Jag som älskar killar. Kanske inte alla. Men vissa. Skulle jag vara ett underbarn på fotboll?
Jag tänkte nu eftersom alla lesbiska människor uppenbarligen inte kan spela fotboll?

Helt ärligt.
Vad har folks sexuellaläggning med sport att göra?


Och vidare. Hur förbannat bra var herrlaget i förra mästerskapet. Förlorade inte dom öppningsmatchen mot Polen? Så det beror då alltså på att alla där gillar att pussas med killar?

Och framförallt. Hur i helvete är ni uppfostrade?

Det som talar emot att flytta in hos granne är att hon har slutat med socker. Hel knasig människa. Jag vet.
(Egentligen inte. Tycker hon är superduktig)
Jag skulle nog kunna slå någon om jag inte fick godis. Som sagt var.
Vore ju otrevligt.

Fixat

Jag klarade ju till sist bana 226. Eller jag och jag. Peter och Carita klarade nivån. Så kom bana 227...

Mina kär vänner får alla barn. Och jag. Som alltid sagt att jag inte vill ha barn. Aldrig någonsin. Inte ens i framtiden. Jag har börjar känna att det vore inte så fel. (Speciellt inte när en vecka gammal Amanda låg och log mot mig. Hennes föräldrar påstår att hon inte alls log. Så små barn kan inte le. Tror jag vad jag vill om ;))
Tänk att försöka forma en människa till det bästa den kan bli.
Tänk vad gråa hår man kommer få.
Men tänk vad underbart. Skrämmande.

Min morfar dog en kall nyårsdag för 40 år sedan. Inte så mycket äldre än 30 år.

Kvar var min 9 åriga mamma och 3 åriga morbror med mormor som inte hon heller var så mycket äldre än 30.

Livet blir inte alltid som man planerar.
Skulle man kunna säga.

Morfar har alltid varit en liten gubbe på nått moln ovanför oss. Så vi fick beskrivet för oss när vi var små. Och frågade vara mammas pappa var.
Där uppe är han och titta på oss. Var svaret samtidigt som hon pekade på ett vitt fluffigt moln.

Och visst lät det rätt bra, ändå.

För några månader sedan var han i tidningen. Återblick detta hände under 70 - talet. Ung och starkt och otroligt bondeaktig stod han framför sin ladugård.
Stolt. (Eller lite obekväm kanske)
Ett reportage om satsningen han och hans kusin gjorde i jordbruket.

Det är först gången jag såg honom. Hur han såg ut.
Min kusin är en kopia av honom. Min bror har fått hans näsa.
Lite overkligt att gener man har men aldrig sett ändå finns där ute.

Idag var jag ute hos mormor. Då hade min morfars tvillingsyster lämnat ett kort på dom två tillsammans när dom var små.
Morfar Stig i en alldeles för stor kostym. Liten och blyg.
Ovetande om cancern som skulle ta hand liv flera år senare.
Ovetande om att hans livs kärlek bodde i grannbyn.
Eller att han skulle få två barn som trots hans korta tid tillsammans med dom älskar honom över allt annat.
Att ett av hans barnbarn 30 år efter hans död skulle sitta i hans Barndomshem med en kaffekopp i handen lutandes mot den köksoffan som stått i huset sen han var liten pratandes med hans fru och tittandes på den lilla pojken med för stor kostym och vattenkammat hår som har hela livet framför sig.

Jag undrar hur han hade sett ut som 74 årig pensionär.
Jag under hur vårt liv hade sett ut om han fanns kvar.
Inte ens lite likt det livet vi alla har idag. Skulle jag tro.

Jag spelar ett spel på mobilen. Words in a pic.
Man får en bild och en miljard bokstäver.
Sen ska dessa miljarder bokstäver bilda tre ord. Utifrån bilden.
Och jag har varit förbaskat bra på det här.
Tills nivå 226.
Hjälp mig.
Antingen med orden.
Eller kör in mig till psyket i en tvångströja. För jag blir galen att jag inte kommer på orden.
Gör ni?
Då älskad jag er.

Förövrigt.
Jag har sprungit 5 km idag.
Och styrketränat.
Jag är så förbannat bra.
Nästan elitidrottare.

Borde ha en instagram bild här.
Snyggt upplagt med mina skor och vattenflaska.
Alt en lagomt svettig Malin i tränings bh.

Eh.

Men ni kan få en hyfsad trött Malin (så trött att hon provade ta ut den ungsfasta formen utan grillvantar ur ugnen. Ja det var varmt. Ja jag har brännblåsor. Och ja. Ingen vet varför jag delar med mig av detta. ) men rätt nöjd. I ett försök att göra V-tecken.

Jag tror. Att antingen bestämmer man sig för att älska sig själv. Eller så bestämmer man sig för att inte göra det.
Och när man bestämt sig för att älska sig själv. Då kan man bestämma sig för att bara älska dom som faktiskt älskar en för mig.

Ups and down.

Träffade nya grannarna i trappen. Sa att oj vad söt son ni har. Ja mammans blick mördade mig lite när hon sa det var en tjej.

Var beställer jag?

FATTAR NI?!
Klaxon har gått 20 meter. 20 meter är mer än vad han gått den senaste veckan.
Lillen. Även kallad Donebrake. Eller ja sällan kallad Donebrake. Han har travat.
Det är snabbare än skritt.
Det är snabbare än vad han gått den senaste månaden.

Vi är fasiken påväg tillbaka.

Förövrigt.

Drog av och slog på skor på mojje. Och det enda jag fick var en blodblåsa på tummen.
Jag menar, det är ju inget.
Jag brukar riva och slå sönder händerna när jag skor.
Minst.
Jag brukar överväga sjukskrivning. Bara för att småsår och handsprit inte går hand i hand.

Jag är på G!