Efter första turen med Abbe i skogen trodde jag att jag skulle dö.
Mina ben är blåa och min rygg är ond.
Tydligen blir ben blåa när hästjäkeln kastar sig i träd. Vänder sig om och biter en. Utöver att han mest stod på två ben. Välj valfritt mellan fram och bak.
Andra gången gick det lite bättre. Han kastade sig fortfarande. Bet som den.
Där ett tag var jag rädd för taggtråden runt kraftverket. Och hade han varit som gången innan hade jag nog haft tråden i mig.
Tredje gången skötte han sig nästan. Pigg och ville springa ifrån sig själv på hemvägen. (Ut gör han halvhalter ala ridhäst, hur fin och lugn som helst)
Men så idag. Idag red jag på långa tyglar hem. Han gick lite fort. Men han lyssnade.
Okey. Vi gick ca 500 m från stallet. Men det är 500 lugna m hem. Som han aldrig gjort tidigare.