The day
Viktiga händelser idag.
Kände inte lycka och glädje när vi inte kom med i loppet jag anmälde Donebrake till. Men kände kärlek när jag körde honom. Vi hade vunnit vilket lopp vi än ställt upp i.
Vaknade 04.48. Kände inte lycka och glädje.
Kände däremot lycka och glädje över godiset en kompis lämnade kvar efter filmkvällen.
For in till stan och handlade samtidigt som resten av Piteå.
Kände inte lycka och glädje.
Nästa gång ska jag ta hästbussen. Störst går först som det heter.
Samt en valium. Finns inget som stressar mig så mycket som idioter i trafiken.
INGET. Jo de som kör 30 km/h på en 90 väg. Men det faller under skaran idioter i trafiken som inte borde ha körkort.
Kände däremot lycka och glädje att få fara ut och köra häst efter att ha suttit instängd på akuten i fem dagar. (Ta inte illa upp ni på akuten. Jag gillar att jobba med er. Men jag gillar skogen mer)
Kände inte lycka och glädje när vi inte kom med i loppet jag anmälde Donebrake till. Men kände kärlek när jag körde honom. Vi hade vunnit vilket lopp vi än ställt upp i.
Nu ska jag på hockey. Vi sitter i hörnet i kurvan.
Kan bli intressant. Heja Luleå!
Love
En månad kvar tills jag fyller år. Tänkte om ni vill planera en födelsedagspresent. Ni vet sånt är viktigt. Det och tårta.
;)
Den är fantastiskt intressant hur jag, med min åldersnoja ÄLSKAR att fylla år.
Ekvationen går inte ihop.
Gör den sällan när det kommer till mig iof.
Nu orkar jag inte mer
Travet gick ju till varmare breddgrader. Eller ja om man nu kan säga så när vi inte ens kom till start.
Luleå hockey vill INTE SÄTTA PUCKEN I MÅL.
Hur förbaskat svårt KAN DET VARA? (Ville jag skrika till tvn men tveksam om någon skulle höra mig. Annat än grannarna. Och man vill ju inte ha hit störningsjouren)
Nu sätter jag mitt sista hopp till junior kronorna. Vi leder än. Inget sug att skrika.
Och går det åt fanders har jag en flaska whiskey kvar från Irland. Känner det kan ev vara tillfälle att sprätta den.
He vart int
Att åka på trav är som att flytta. Två gånger i veckan.
Hade små förhoppningar på dagens start. Donebrake har känts fin i jobben och gått bra på tävlingar så såg riktigt fram emot att åka på trav.
Gör jag iof alltid men lite extra idag.
Så när vi packat in allt inklusive häst och börjat rulla mot Umeå får jag samtalet att tävlingarna är inställda.
Happ bara vända och lasta ut allt.
Hinner se Luleå spela hockey iaf om vi ska se något positivt i det hela.
TÄVLING!
Ser ni något samband med min slöardag som mest inneburit att jag legat i soffan och slötittat på filmer? (Tycker det är helt okey efter 9 dagars jobb. Kan nästan tro jag år vikarie igen)
Rätt svar får valfritt pris. Alt äran att träffa mig och dricka kaffe. (Sista erbjudandet är till Ellens mamma. Och pappa. Men framförallt Ellen ) (Ja jag ser inget fel i att 2 månaders bebisar dricker kaffe. Det ska härdas som vi säger i norr)
Vidare behöver ni inte oroa er. Hunnit köra häst och gå med hund också.
Nu ska jag ev masa mig upp. Ta på mig annat än pyjamasbyxor och bege mig mot. Håll i hatten. En bio.
Någon slags 100 åring.
This is it!
Det här är det bästa med hela julafton. Kvällen.
Obligatoriska julskinkan på knäckemacka med senap på, och ett glas mjölk.
Love mjölk alldeles för mycket.
Hopkrupen i soffan under en filt efter att ha varit ute och gått kvällspromenaden med isbjörnen och släckt till hästarna.
Isbjörnen kom förresten till himmelriket när vi kom ner till mamma och pappa idag. Mat överallt.
Hon tog det på sitt egna ansvar att se till att allt i köket sköttes som det skulle. (Rätt övertygad att hon även gick upp 234 kg)
Startar den obligatoriska julfilmen. I år en riktig julfilm.
Ett päron till farsa firar jul.
En jobbarkompis rekommenderade den. Och Emelie jag vågar ju inte annat än att lyda. Men jag måste säga "amelie från montmartre" är så här 1 timma in i päron filmen är Amelie bättre.
Men den är rolig det är den.
Det jag ville säga God jul! Älska varandra lite extra idag och imorgon.
01.01
Livet är inte svart. Eller vitt.
Plus och minus.
Ekvationer som går ut.
Pepparkakshus
Jag och min andra del av jag (även kallad Linda) kom på att vi skulle baka ett pepparkakshus. För hur svårt kan det vara?
Inte alls likt vår vision. Fast geléhallonen var goda.
Så igår bjöd fina bästa Emanuel mig på våfflor. Hans söta son på 4 år visade stolt upp ett pepparkakshus han gjort själv.
Vi tänkte oss inte ett sånt där färdigt bygge man köper på närmaste Coop alt Ica. Vi tänkte ett som man gör själv.
Ja lite såhär skulle det se ut. 
Vi var väldigt seriösa. Mätte sidor, ritade ut fönster, torn, köpte godis, lim och glitter.
Kavlade ut degen perfekt. PERFEKT.
Så jag förstår inte hur det kunde sluta med att det såg ut såhär.
Inte alls likt vår vision. Fast geléhallonen var goda.
Så igår bjöd fina bästa Emanuel mig på våfflor. Hans söta son på 4 år visade stolt upp ett pepparkakshus han gjort själv.
Även om jag misstänker att Emanuels sambo varit delaktig.
Men återigen HUR SVÅRT KAN DET VA?
Julgran
Nu stannar vi upp här ett tag. Julen är ju helt underbar. Mysig. Ljusaktig och godis.
Eventuellt lite stressig. Eller jag känner en viss stress när jag såhär ikväll kom på att jag har glömt att köpa en julklapp. Samt två födelsedagspresenter. (varför varför envisas folk att fylla år här mitt i julstöket)
Jag som inte ens tycker om att gå på stan när det är lågsäsong. Julen kännns fantastisk mycket inte rolig att stånga sig fram på gatorna. Men nu var det inte det vi skulle stanna upp för.
Jag tänker prata om julgranen.
Det slog mig nu när jag satt här i min soffa och tittade på en julfilm där dom klädde en julgran.
Varför i hela friden klär vi granar?
Eller ännu bättre. Varför beger vi oss ut i skogen släpandes på en yxa eller såg för att ta ned en gran. För att sen släpa den hem. Redan här vet vi ju att grannen komme att barra. Det kommer fastna i dina sockar och du kommer svära när du får en barrsticka in under fotsulan. Trots den vetenskapen tar vi in granan. I värmen och klär den.
Trots att vi vet att ljusslingan från förra året har garanterat trasslat till sig för att inte tala om att något av alla dessa ljus har gått sönder. Och det troligen ger dig en liten mindre hjärnblödning när du ska få ordning på allt.
Men den kläs. Ljusen tänds.
julklappar läggs under granaen.
Du sjunger "Julefrid, stilla ro och tid(?) stjärnor som tindrar och blinkar" (okey jag kan inte låten har en egen text.) Men ni förstår budskapet.
Och när vi gör allt det här ska vi även veta att det lever ett mindre samhälle av småkryp i den där grannen.
Mysigt.
Jag kan låta så här bitter för att jag gärna vill ha en egen julgran, med egna små spinlar och stickig barr.
Men frågan kvar står fortfarande, vem kom på att börja klä en julgran. Varför?
Tomten fattar jag. Det var coca colas påhitt.
Vi hade en julbock. Förstår jag inte.
Och julgranen är även det ett mysterium.
ett plus ett är åtta eller frågetecken
Vet ni vad jag har drömt om inatt?
Självklart inte, men jag förstår att ni sitter som på nålar för att få reda på det.
Jag har drömt om amorteringar, topplån och räntor.
Saker jag inte hade en aning om vad det var för några veckor sedan.
För helt ärlig vem vill veta något om det.
Jag har andra saker att hålla reda på. Trevliga saker.
Som inte ger mig ångest.
Och vuxenpoäng.
Å andra sidan har jag sovit. Vilket, om vi ska vara ärliga var länge sedan.
Lägenhet
Brukar ni ge julklappar till er själv? I år köpte jag mig en lägenhet.
Så tänkte jag börja skriva. Sen insåg jag vad fruktansvärt rikt och bortskämt det lät.
Missförstå mig inte. Jag skulle ÄLSKA att vara rik.
Men så är det iaf jag är med lägenhet. I stan.
Jag som hellre skulle hugga av mig ena armen än att bo i stan. Och jag är dålig på smärta så just det där var ju inget jag suktade efter.
Men det sa liksom klick. Om man säger så.
Sen satt jag på ett bankkontor och lånade pengar. (Kanske inte exakt sen men nästan)
Bara sådär. Några knapptryck och tal om amortering och topplån.
Så var jag låntagare.
Det kändes konstigt.
Menar ska dom inte granska mig. Förhöra. Fråga ut mig om min mormors mormors farbrors brors avsikter med det kolossalt dumma försäljningen av den där orangea kon som var misstänkt lik en katt.
Julafton den..
Tecknen på att man är trött under nattpasset.
Du sitter och funderar vilket datum julafton är...
Glad glad glad
La upp det här kortet på Twitter. 
Och skrev. Tänk om folk visste att hästar och trav är det här också. Inte bara spelet.
Och skrev. Tänk om folk visste att hästar och trav är det här också. Inte bara spelet.
Och fick underbar kommentarer att lägga till mitt ego konto. (Ett konto jag ändå anses är väldigt viktigt konto. )
Så stort
Helt värdelös på att behålla hemligheter. Iaf när det kommer till mina egna. Helt värdelös. Läs mg som en öppen bok.
Men den hör ska jag behålla tills imorgon.
Ja om man bort ser att jag redan berättar det för mina närmaste änglar.
OMG Så att säga
Herre Gud och fru Gud och alla di barnen. Vad ska jag nu göra.
Jag vet inte vad jag själv vill .
(Förutom det där huset på landet)
Mjölk och film
Det här med att jobbat sex nätter den här veckan och imorgon ska jag vakna och vara människa klockan sju. Känns underbart spännande. Framförallt för att jag är klarvaken nu. Vilket är konstigt med tanke på att jag helst somnar vid 22.
Men jag tar ett mjölkglas. En filt. Och kryper ihop i soffan och tittar på bröderna Bloom.
Ni som läst min blogg tidigare. (Vem ha inte gjort det) vet att jag älskar filmen Big Fish. Den här kan ev vara lite lik. Fast troligen inte.
Jag återkommer i frågan.
I'm duktig
De senaste veckorna har folk sag att jag är omöjlig att få tag i.
Jag är ett geni. Ett geni säger jag.
Mer än vanligt.
Jag har tyckt det varit konstigt. Inte alls förstått varför.
Men mobilen har varit ovanligt tyst.
Så igår, av en slump såklart, råkade jag se att den här knappen var intryckt.
Jag är ett geni. Ett geni säger jag.
Jag blockerar folk utan att ens veta om det.
Rätt att överleva
Igår när jag kom hem från en kväll och halv natt på akuten satte jag mig i soffan och slog på tvn. Klockan närmade sig halv två på natten och det enda av intresse var SVT2 och musikhjälpen. Deras insamling för att alla tjejer har rätt att överleva deras graviditet.
Vi har ändå haft en lugn kväll på jobbet. Det har varit patienter. Men inget mer allvarligt än att man hade koll på läget och kände att ingen är döende iaf.
Vissa som kommer in på akuten är inte alltid ens sjuka. Iaf om man inte räknar sällskapssjuka som en sjukdom. Vilket det kanske är.
Men tom de som är ensamma har vi tid för. Tom dom får vara hos oss. Få hjälp.
För 300 kr blir man undersökt. Röntgad. Får mediciner. Undersökningar. Operationer.
Man får en rätt att överleva. Så är det i Sverige.
Är du dessutom under 18 så är allt det där gratis.
Ibland när det kommer in patienter och klagar. Det är lång väntetid. Dom där dom kom allt in efter mig. Varför får dom hjälp före mig.
Vill man peka på dörren och säga det är frivilligt att komma hit. Men det gör man inte. Man ler och förklarar att alla får hjälp men många vill ha hjälp och ibland måste man prioritera de svårt sjuka. Samt erbjuder kaffe. (Det är bästa försoningsgåvan)
När man blir dum förklarad för att man inte förstår varför man söker akuten för en liten rispa i ett finger. Eller magsjuka. Huvudvärk som skulle gå över med en alvedon eller två.
När folk skäller ut en för att man inte jobbat nog fort. Deras mamma har fått vänta 30 MINUTER NU OCH INTE ENS FÅTT MAT.
Ställer man sig inte och skriker tillbaka att inser du hur förbannat bra vård vi har i Sverige. Inser du vad du får? Men det gör man inte.
Man ler och förklarar att alla får hjälp men många vill ha hjälp och ibland måste man prioritera de svårt sjuka. Samt erbjuder kaffe.
Man är van att folk förstår inte att vi har olika läkare för olika sjukdomar och åkommor. Det tar tid att få provsvar. Det är kö till röntgen. Men det går ändå oftast rätt fort.
Och vi har möjlighet att få det här.
Där sitter jag nu. Kvart i två på natten och äter på en smörgås.
Läser om hur barn blir gravida och hur de under de sista månaderna i graviditeten bara får mat exakt för att överleva. Dom är så unga att deras kropp inte är redo för att föda. Oftast dör de under förlossningen för att fostret är för stort. Men med lite mat är barnen som födds väldigt små och alla överlever. Kanske för att dö sen i undernäring.
Hur de som är gravida inte ens får träffa en barnmorska. Gå på kontroller och se att allt är okey med det lilla livet i magen och en själv.
Jag lyssnade på 17 åringen som snart skulle föda. Hur hon egentligen inte visste vad som väntade. Hur hon för några månader sedan hade fått sån smärta i magen att hon inte kunde gå. Hur hon var rädd att förlora barnen. Men hur hon inte hade någonstans att vända sig. Hur hennes chef erbjöd henne ett ultraljud. Det första. Men i utbyte mot att hon inte skulle få en lön.
Hur hon stod i det valet. Få hjälp, men stå en månad utan pengar och utan sparade pengar. Eller få lön. Men ingen hjälp.
Tänk att stå inför det valet, när vi ringer på akuten. Eller på vårdcentralen.
Att ens får prata med någon, skulle kosta allt du ägde och hade.
Vi har det så bra. Jag hoppas vi kan hjälpa andra att få rätt att överleva.
Lucia
Jag gör mitt bästa för att sprida luciaanda på jobbet. Även min vapendragare Linda.
Sjunger stämmor och sånt. Eller kanske inte det sist.
Kanske kanske
Nu är jag såhär känslig igen.
Senaste veckorna har jag knappt sovit. Jag har jobbat natt.
Sovit några timmar och sen farit ner till stallet.
Måste hinna träna innan det blir mörkt.
Tillslut känner man att nej jag orkar inte mer. Jag lägger mig här i en vattenpöl och gråter ett tag.
Även om hästarna är mitt val. Ingen tvingar mig. Så kan jag säga att vara upptagen 365 dagar per år. Aldrig kunna bara släppa allt, tar på krafterna. Det spelar ingen roll att jag älskar det här. Ibland tar man slut.
Men lillens framfart på travbanan är så underbar. Jag kan hålla på med det här hur länge som helst. Utan sömn.
Donebrake 2a
JAG TÄNKER SKRIVAMED STORA BOKSTÄVER FÖR JAG ÄR SÅ FRUKTANSVÄRT GLAD.
DONEBRAKE MIN LILLA KILLE BLEV TVÅAIGÅR. TVÅA. TVÅA.
Så tänker jag slänga in en bild på han. Enda bilden jag har i iPaden som är av honom. Det är lite så jag jobbar. Jag slänger in de bilder som finns. Och hoppas det passar till inlägget jag skriver. Så ni lör få se samma bilder. Ett tag.
Lurad
Försöker sova någon timma innan jag ska iväg och jobba. Brukar aldrig hända. Sovandet. Inte jobbandet. Men efter att ha legat vaken hela natten och vridit sig i sängen. Oklart varför. Var jag rätt trött ikväll efter att ha skickat pappa och Engman till Boden med hästarna och själv duschat när jag tog in dom andra stjärnorna vi har insåg jag att det ändå i te är någon hemma hos mamma och pappa så skulle lika gärna kunna slänga mig på soffan där.
Så la mig till rätta under filten och försökte få upp lite värme. Slog på en komedi på tv och tro det eller ej jag somnade.
Tills Gustav Svensson kom och satte sig på mig.
(Kanske ska påpeka att det är en katt)
Han stirrade på mig med lömsk blick. Komma här och sova på HANS plats.
Jag gjorde ett tappert försök att flytta på honom. Lägga honom i en annan del av soffa.
Jo men lycka till. Han ska sova på sin plats. Så det var bara ta sin filt och flytta på sig.
Gav Gustav Svenson en lömskblick när jag la mig på andra sidan soffan. Helt onödigt. Han sov redan.
Jag lyckas somna om. Vad är oddsen för det.
Oklar hur länge jag låg där. (30 min) hör jag någon gnälla. Vaknar tillslut.
Min hund stirrar på mig. Viftar på svansen och springer mot köket. Tänker att hon vill ut.
Så kliver upp, gnuggar gruset ur ögonen och börjar gå mot hallen.
Då fintar hunden mig. Hoppar upp där jag låg och sov, krafsade till kuddarna och la sig ner och somnade.
På hemmanvägen bestämmer djuren.
Life
Livet är idag. Imorgon. Och allt som händer där emellan..
LOVE
Kärlek
Jag var aldrig orolig
Fast hade gått under om jag inte kom in.
Jag är student igen.
O T R O L I G T
Skolan
Imorgon får jag veta om skolan.
Försöker intala mig själv att jag inte bryr mig.
Vill inte läsa ändå.
Barn svälter i världen.
Skolan är inte det viktigaste.
Fast just nu är det ju det. Det viktigaste för mig.
Herre Gud vad nervöst.
Jag vill så gärna bli färdig sjuksköterska.
Samtidigt som jag inte vill det.
Jag är smått livrädd att lämna det trygga i att vara undersköterska.
Det jobbet kan jag.
För tillfället ser jag enbart scenarion där jag gör fel.
Ger fel mediciner. 10 gram morfin i.v.
Fel bedömningar
Då tänker jag lika bra att inte komma in.
Film
Jag tänker varför såg vi inte den här istället för Apan. Tex.
För låt mig säga. Den är sjukt spännande. Inga filtar el kuddar i världen räcker för att skydda en. Like like. Typ topp 10. I think.
Själv tror jag att jag lagt film på hyllan. Ja förutom den överste som jag sitter och ser på nu. Men som sagt var. Den är så nagelbitande att jag måste gör andra saker för att våga titta.
För låt mig säga. Den är sjukt spännande. Inga filtar el kuddar i världen räcker för att skydda en. Like like. Typ topp 10. I think.
Vidare. Till er som vill se film. Så tror jag dom här är jäkligt bra.
Alt jäkligt dåligt. Det är lite så jag jobbar. Utan mellanläge.
Själv tror jag att jag lagt film på hyllan. Ja förutom den överste som jag sitter och ser på nu. Men som sagt var. Den är så nagelbitande att jag måste gör andra saker för att våga titta.
Jag tänker plöja serien "Six Feet Under" istället.
Ja när den här slutar. Eller kanske inte exakt då. Är ju trots allt hockey ikväll.
Men ni fattar.
Men ser ni dom andra filmerna kan ni ju höra av er och meddela om jag hade rätt.
Jag har grundat inatt
Alla människor är gravida är det en epedimi?
Hörde även på nyheterna i natt att vara gravid efter 30 inte är så bra. Det är ungefär som att avvara gravid och röka.
Vilket låter livsfarligt.
(Det var trotsallt natt. Jag hörde inte riktigt så uppmärksamt)
Men hur som haver. (Barnen kär) (haha passade bra in här)
Det betyder att jag måste träffa min livs kärlek typ igår.
Jag menar, först ska vi lära känna varandra. Det tar ett tag.
Sen är det själva kruxet med att bli gravid. Det blir man tydligen inte bara. ( här önskar jag storkhistorien var sann)
Och sen ska man ju vara gravid i 1076 månader.
Och jag är snart 30!
Jag har inte tid!
Det är som jag har kastat bort de senaste åren på. Inget.
Sen kan man ju göra som mina föräldrar gjorde. Träffas. Och 10 månader senare tittar en Malin ut. (Hon som dom ville ge ett originellt namn. Lyckat. )Men igår hade dom varit gifta i 24 år. Så det fungerade det med.
Vadå lära sig av saker
Man kan säga att jag inte är den som lär sig av sina misstag.
Insåg jag när jag kom ut från affären.
Insåg jag när jag kom ut från affären.
Skyller på dålig sömn.
Inga barnbarn
Ni vet när ni sådär halv sju på morgonen kastar iväg er till stallet. Eller kastar och kastar det gör ni inte. För ni har bara sovit 3 timmar. För eran hund aka isbjörn har hållt er vaken hela natten. Så där vid 5 någon gång kunde du blunda.
Så jag kastade mig inte så mycket iväg. Jag släpade mig iväg.
Jag hittad min hund i garderoben. Snarkandes. Inte så att jag stänger in henne där utan det är hennes plats.
Tidigare var det stället jag hade mina sockar. Nu är det stället hon tar alla mina vantar till. Samt halsdukar.
Hur som haver (barnen kär) där låg hon och snarkade och brydde sig inte alls om att jag for.
Det är inte ens min hund jag ska prata om. Det är mig jag ska prata om.
Efter att ha varit i stallet. Huttrandes. Det är trots allt kallt ute numera. (don't tell the guy ho speaks att Bodentravet) for jag hem för att dra en filt över mig och eventuellt aldrig lämna soffan.
Men mamma ville att jag skulle följa henne och handla och eftersom jag är en god dotter så gjorde jag självklart det.
Väl inne i affären tittar jag ner på mina kläder.
Jag vet inte vad jag ska säga.
Jag vet inte när jag tappade vettet.
Herre Gud och Fru Gud och alla di barnen.
Mamma sa, när hon såg mig. Med en suck. Att hon börjar förstå att hon aldrig kommer få barnbarn.
Jag är beredd att hålla med henne.
Mormor kanske inte kommer bli en av hennes titlar.
Sen kan vi ha en diskussionsgrupp om mitt val av att ha vit/gråa byxor i ett stall.
HEJA HEJA
Detta utspelade sig på en travbanan nära dig. Ja med nära menar jag om du bor i Boden. Annars inte. Och när jag tänker efter så tror jag inte jag har så många läsare från Boden.
Eller vad vet jag. När jag tänker efter lite till.
Ja hur som haver (barnen kär) satt där innan start. Donebrake skulle ta sig iväg från spår fyra. Vilket vi alla vet är en omöjlighet. Att någon av mina hästar tar sig iväg från något spår är en omöjlighet. Detdär därför jag sitter på en bänk med knäna under hakan och huvan över huvudet. Andandes. (Det är ju iof tur att jag gör. När jag tänker efter) det är som att om jag andas långa djupa andetag så överför jag mitt lugn (haha) till hästen och vi slipper galopp. Fungerar ibland. Ibland inte.
Den här gången fungerar det.
Hur som.
I slutet av loppet så hejar jag. Jag tänker inte så mycket på det jag bara Hejar och HEJAR.
Så tittar pappa på mig och säger.
"Men Malin var tys. Du skämmer ju ut oss"
Herregud. Det är som han inte känner mig. Jag bryr mig inte.
Jag gillar att heja.
Jag kan inte göra så mycket under ett lopp. Mina små stjärnor gör jobbet. Då ska det fan (ursäkta) hejas.
Isbjörn och mormor
Min mormor älskar jag. Väldigt mycket.
Min mormor älskar min isbjörn till hund väldigt mycket.
Skulle vi rangordna mormors favoriter i släkten skulle det vara i turordning.
1. Tilly
2: Tilly
3: Tilly
Och sen resten.
Ibland ringer hon och säger att vi ska se till så att Tilly inte är så mycket i veden och höt. Hon kan få råttpest.
Men jag då? Brukar jag fråga. Jag bor ju bland Hö och ved..
Inte lika viktigt. Säger hon då.
Skulle Tilly rangordna skulle det se ut så här.
1:Gustav Svensson
2:Gustav Svensson
3:mormor
4:mormor
5:mormor
6:mormor
7: mamma och pappas granne Robin
Sen kommer ev vi.
RÖR EJ!
Ni kan inte ens börjar förstå hur mycket jag ville peta på den här saken som stod i gymet på sjukhuset.
"Rör ej"
Är ju nästan samma sak som att skriva "RÖR RÖR TESTA TESTA SE VAD SOM HÄNDER"
Det kröp i fingrarna att trycka på en knapp och sätta i kontakten i väggen.
Se vad som händer.
Jag var inte längre 25 år.
Jag var mer en trotsig 7 årig tjej som inte säger åt vad hon får och inte får göra.
Sen tog ju rädslan över. Såklart.
Vem vet vad som händer om jag hade rört den.
Ambulansen kanske hade fått ett larm.
Ambulansen kanske hade fått ett larm.
Inte ett sånt där prio ett larm där dom måste hjälpa folk.
Utan ett larm att någon rör deras saker.
Jag gillar nästan alla som jobbar på ambulansen. (vem försöker jag lura jag gillar er allihop.)
Men jag är lite rädd för er.
Vissa ser nästan starka ut.
Önskar du förstod
Jag tror inte du förstår hur svårt det här är för mig.
<3
Låt mig få tända ett ljus. Ett ljus för bara digoch mig. Låt det få lysa så klart. Jag
Jag tror det är en jullåt. Är det inte det har jag egenhändig kommit på och nynnat den hela kvällen.
Eller halv.
Lillen blev fyra idag. Igen är gladare än jag. Jo kanske pappa.
