Vi har ändå haft en lugn kväll på jobbet. Det har varit patienter. Men inget mer allvarligt än att man hade koll på läget och kände att ingen är döende iaf. 

Vissa som kommer in på akuten är inte alltid ens sjuka. Iaf om man inte räknar sällskapssjuka som en sjukdom. Vilket det kanske är. 

Men tom de som är ensamma har vi tid för. Tom dom får vara hos oss. Få hjälp. 

För 300 kr blir man undersökt. Röntgad. Får mediciner. Undersökningar. Operationer. 

Man får en rätt att överleva. Så är det i Sverige. 

Är du dessutom under 18 så är allt det där gratis. 

Ibland när det kommer in patienter och klagar. Det är lång väntetid. Dom där dom kom allt in efter mig. Varför får dom hjälp före mig. 

Vill man peka på dörren och säga det är frivilligt att komma hit. Men det gör man inte. Man ler och förklarar att alla får hjälp men många vill ha hjälp och ibland måste man prioritera de svårt sjuka. Samt erbjuder kaffe. (Det är bästa försoningsgåvan) 

När man blir dum förklarad för att man inte förstår varför man söker akuten för en liten rispa i ett finger. Eller magsjuka. Huvudvärk som skulle gå över med en alvedon eller två. 

När folk skäller ut en för att man inte jobbat nog fort. Deras mamma har fått vänta 30 MINUTER NU OCH INTE ENS FÅTT MAT. 

Ställer man sig inte och skriker tillbaka att inser du hur förbannat bra vård vi har i Sverige. Inser du vad du får? Men det gör man inte.

Man ler och förklarar att alla får hjälp men många vill ha hjälp och ibland måste man prioritera de svårt sjuka. Samt erbjuder kaffe.  

Man är van att folk förstår inte att vi har olika läkare för olika sjukdomar och åkommor. Det tar tid att få provsvar. Det är kö till röntgen. Men det går ändå oftast rätt fort. 

Och vi har möjlighet att få det här.

Där sitter jag nu. Kvart i två på natten och äter på en smörgås. 

Läser om hur barn blir gravida och hur de under de sista månaderna  i graviditeten bara får mat exakt för att överleva. Dom är så unga att deras kropp inte är redo för att föda. Oftast dör de under förlossningen för att fostret är för stort. Men med lite mat är barnen som födds väldigt små och alla överlever. Kanske för att dö sen i undernäring. 

Hur de som är gravida inte ens får träffa en barnmorska. Gå på kontroller och se att allt är okey med det lilla livet i magen och en själv. 

Jag lyssnade på 17 åringen som snart skulle föda. Hur hon egentligen inte visste vad som väntade. Hur hon för några månader sedan hade fått sån smärta i magen att hon inte kunde gå. Hur hon var rädd att förlora barnen. Men hur hon inte hade någonstans att vända sig. Hur hennes chef erbjöd henne ett ultraljud. Det första. Men i utbyte mot att hon inte skulle få en lön. 

Hur hon stod i det valet. Få hjälp, men stå en månad utan pengar och utan sparade pengar. Eller få lön. Men ingen hjälp. 

Tänk att stå inför det valet, när vi ringer på akuten. Eller på vårdcentralen. 

Att ens får prata med någon, skulle kosta allt du ägde och hade. 

Vi har det så bra. Jag hoppas vi kan hjälpa andra att få rätt att överleva.