Senaste veckorna har jag knappt sovit. Jag har jobbat natt. 

Sovit några timmar och sen farit ner till stallet. 

Måste hinna träna innan det blir mörkt. 

Tillslut känner man att nej jag orkar inte mer. Jag lägger mig här i en vattenpöl och gråter ett tag. 

Även om hästarna är mitt val. Ingen tvingar mig.  Så kan jag säga att vara upptagen 365 dagar per år. Aldrig kunna bara släppa allt, tar på krafterna. Det spelar ingen roll att jag älskar det här. Ibland tar man slut.  

Men lillens framfart på travbanan är så underbar. Jag kan hålla på med det här hur länge som helst.  Utan sömn.