Studerar. Kvällsläsning. Rolig vecka.

Idag har jag umgåtts med min mormor och hennes syster.
Två tanter i deras bästa år.

Ingegärd påpekade att jag blir snyggare och snyggare ju äldre jag blir. Så fotomodell vid 90 då.

Kan ni förstå att hästen som var rädd för allt. Inklusive sig själv har gjort sin första start idag.
Han som inte gick att köra på banan.
Han som inte gick att ta fast i hagen.
Han som jag allvarligt har funderat på att ge bort startade idag.

Och blev TREA!
Lyckan när han gick i mål är den bästa på länge.
Slår alla vinster vi tagit.
Jag trodde aldrig någonsin att den här dagen skulle komma. Att vi skulle starta. Att han skulle stå lungt på gången.
Komma springande mot en i hagen.


Jag sa innan loppet att jag är nöjd bara han hänger med runt.
Och det gjorde han.
Herr Nilsson körde perfekt med honom.

TREA TREA TREA

När man legat och snurrat i sängen nog länge och tänkt hit och dit, klockan närmar sig två och man blir inte klokare på mänskligheten far man och gör inbrott hos sina föräldrar och hämtar hem isbjörnen. Hon sviker aldrig.
Tack och lov.

Förövrigt är jag lite för glad för mitt egna bästa.
Jag blir så virrig.
Och det är jag ju jämt.
Så extra virrighet är inte bra.

Jag är döv. På ett öra. Höger för att vara exakt. Det har liksom slagit lock.
Min tes är hjärntumör.
Mitt förnuft säger bihåleinflammation.

Denna nya dövhet är i vissa fall bra.
Jag hör det jag vill höra.
Och ler åt resten.

Men sen pratar jag ofantligt högt.

En tant i 90 års åldern tittade på mig ikväll och sa " men SLUTA skrik jag är INTE DÖV" ( tror jag hon sa hörde vara sluta, inte döv)

Så jag log och tänkte "nej men det är jag"

Ser ni min hand? Ser ni skadorna? förstår ni smärtan?
Nu kanske några av er höjer på ögonbrynen och suckar.
Ni har sett värre.
Det kanske ni har.
Det kanske tom jag har.
Men tänk er handsprit på dom där såren.
Då höjer ni nog inte på ögonbrynen.

Och förstår min VAS 147

I helgen när jag jobbade satt vi och petade. Och så kom vi in på sådär snygga människor på sjukhuset. (kanske framförallt killar.)

Och då slog det mig.

Pratar alla så.

" ni vet Malin. Hon ser så barnslig ut i sina tofsar"

Måste ju skärpa till mig.

Kanske byta frisyr.
Och sminka mig.
Så jag inte ser så sliten ut.
För det har jag faktiskt fått höra att jag ser ut. ( av ev arbetskompis. Flera gånger)(tror HEN menade att jag var trött efter nattjobb. Men nu kan jag ju inte vara säker)




Inte för att jag vet varför det är viktigt att nån tycker jag är snygg i sjukhuspyamas som är genomskinlig.
Hur många har en arbetsplats där man måste fundera på vad man har för underkläder på sig. Med tanke på att alla kommer kunna studera dom under dagen. Vare sig dom vill eller ej.

Det känns som om jag vill se en film.
En bra film helst.
Tips?
En tänkarfilm.
Kanske rolig.
Och jag vill kunna misstänka alla för mordet som begicks i början.

Tänkte köpa en ny mössa idag.
Den här föll jag för.
Min vän tyckte det såg ut som en död hund.
Jag tackar min älskade Jenny för min otroliga smak när det kommer till mössor.
Min mor hon brukar muttra över att hon inte kan förstå hur jag kan hitta så fruktansvärt fula mössor.
Detta är också en konst.

Vi börjar ha så många hästar nu att vi måste skriva upp hur vi kör.
(sanningen är att både jag och min far har noll och inget som helst minne. Vi kom knappt ihåg hur vi körde när vi hade två hästar)

Men idag fick jag höra att tavlan är icke till för klotter.

VA?! KLOTTER. Jag kallar det konst.

Gick ut ur stallet. Det blåser. Kallt. Vad annars. Plaskar runt i leran.
Får syn på mig själv i fönstret.
Mössa från år 1690.
Skoterskor.
Regnbyxor som är leriga efter körturen.
Spån i håret.
Lera i ansiktet.
En jacka något nyare ( kanske från år 1787) men 25 storlekar förstor.
Och ungefär här funderar jag varför jag är singel.
Man är så glamorös.

Konstant skitig. 

Fast jag väljer att tänka konstant lerinpackning. Och det är dyrt om man ska gå på spa. 

Har jag hört. 

Jag har pluggat i helgen. Skulle svara på frågor för HLRen jag ska göra på tis.
Det var så intressant att jag har suttit och studerat olika hjärtrytmer. Inte kunnat sluta läsa.
Och blivit sugen på att plugga klart sjuksköterska.

Går och lägger mig med vetskapen om att idag var mitt hår perfekt. Imorgon kommer det se förjävligt ut. #ytlig (#närdetpassar)

En liten parentes.
Varför i hela friden har jag inte fattat det underbara med vetekudde?

Endel vet ju att jag är en frusen själ med kroppstempratur på 34. Typ.

Jag fryser jämt. Sover med dubbla täcken året runt. Tills nu.
In med vetekudden i micron och 3 min senare kan jag lägga mig i en varm säng.
Funderar på att införskaffa en till till mina fötter.

Trodde inte man kunde sakna någon så mycket. Trodde jag hade gått vidare. Men du där uppe gör dig påmind        h e l a tiden.
Antar det är bra. Antar det visar hur mycket du betyder för mig. Bara synd att du inte får veta det.

Glöm aldrig berätta vad folk betyder för dig. 

Här ligger jag och övervakar en hink. Hårt arbete.
Nu får det sluta regna. På allvar. Det regnar in i stallet.
Underbart.
Eller så inte.
Dropp dripp dropp.
Lät det på Klaxons rygg.
Uppskattades inte.

Igår slängde jag på mig klackarna och gjorde staden osäker. En klassiker som alltid håller.

Sisådär fyra imorse slängde jag av mig klackarna och studsade i sängen. En klassiker som sällan håller.

Jag uppskattar skyfallet som smattrar utanför mitt fönster idag.

Kan skylla på insjöar i skogen som gör det omöjligt att köra häst idag. Och inte smått efter dagen trötthet.

Jag kan lugnt dra täcket till soffan och se film.

Och tänka det är tur Elin flyttat till Stockholm. Sånna här nätter orkar jag inte med allt för ofta. Jag är ju gammal. ;)

Vädret till trots. ( överväger en flytt till Afrikas öken) var det en trevlig dag på Vitsand idag.

Vi hade poänglopp.
Min älskade mojje travade på som aldrig förr och vann. Jag är fånigt lycklig nu.
Vi var ev dom enda som tackade för regn och tungbana.

Nya skor. Hade han. Så nu hoppas vi det här fungerar.

Lillen han kvalade han. Det är värre än att starta. Kval är så konkret på något sätt. Men han klarade det galant. 22.3 gick han.

Älskar livet. Älskar hästar.

https://cdn1.cdnme.se/cdn/9-2/932703/images/2012/pic_5070447a9606ee018bd31c65.jpg" class="image">

Kanske ska påpeka att jag icke är gravid. Jag ska plåstra om en häst. Men utifall att jag någon gång i mitt liv blir gravid har jag redan införskaffat en bra att ha grej.
Tror jag.
Vet inte riktigt vad jag köpt. Men jag lyder herr Nilsson. Han brukar ha koll.

Det är viktigt att alltid vara redo. Utfall att som jag brukar säga.

Jag: alltså jag har åldersnoja. Tycker det är jobbigt att fylla 24. Tänk och sitta där när man är gammal och ångra saker man inte gjort. "

Kompis ( ev från södra Sverige. Ev inte.)
" fördelen med att vara ihop med nån som snart fyller 40 är att man inser att livet inte är slut efter 25"