Gick ut ur stallet. Det blåser. Kallt. Vad annars. Plaskar runt i leran.
Får syn på mig själv i fönstret.
Mössa från år 1690.
Skoterskor.
Regnbyxor som är leriga efter körturen.
Spån i håret.
Lera i ansiktet.
En jacka något nyare ( kanske från år 1787) men 25 storlekar förstor.
Och ungefär här funderar jag varför jag är singel.
Man är så glamorös.

Konstant skitig. 

Fast jag väljer att tänka konstant lerinpackning. Och det är dyrt om man ska gå på spa. 

Har jag hört.