Nu är det fastställt.
Jag är en magnet.
För de mest konstiga människorna på jorden.
(killar)

Inte så att killar är konstiga.
Men dom konstiga,
Ni fattar.
Man kan bara skratta åt eländet.

I'm going to become a nun. 

Om det inte vore för att man då måste tro på nån gud. Som folk påstår är kille. 

Och jag vill inte ha med dom att göra. 

Jag fick ett il. Det ska julpyntas och det var helst igår.
Ner med gardiner. Upp med nya mattor från förrådet. Ut med gamla. Bort med lampor.
Skar mig på strykbrädan.
Skrek när Luleå gjorde mål.
(kör inte med julmusik. Kör med radiosporten för att uppnå optimal stämning.)
Upp med gardiner. ( något blodiga)
Upp med julstjärnan.
Och om man bara kollar på den här delen av min lägenhet så kan man ju tycka den ser harmonisk ut.
Resten av lägenheten ser ut som ett bomnedslag.
Ser ut som om jag ska flytta.

Men det får bli morgondagens problem (och med morgondagen menar jag troligen söndagens problem)

Nu kokas tevatten och så intar jag en lussebulle som min bror bakat. Gigantiska är dom. 

När jag tänker efter kanske det är bra. Har ingen lunch imorgon. 

Fick ett kort på en nyfödd krabat ikväll.
Trodde inte jag var blödig.
Men grät en skvätt på jobbet.
Min största förebild på jorden har blivit tvåbarns mamma.
Grattis Jenny och Pelle!

Min bästa Annah fyllde ev år idag.
Så efter intag av hästar och rastning av isbjörnen drog jag på mig en reflexväst (säkerheten först) tog en vinflaska i handen och började gå till Annah.

Har hörlurarna i och lyssnar på musik. Ev tar jag ett danssteg eller två. Med vinflaskan i högsta hugg.

Så helt plötsligt springer en tant om mig.
Vem är hurtig en lördagskväll?

Funderar ungdomen som är ute och hår med vinflaskan.

Köra häst i dimma lyssnandes på First Aid Kit var inte alls fel idag.

"efter en UNDERBAR dag på BÄSTASTE bästa jobbet. Med underbara kollegor sprang jag en mil på löpbandet. Och avslutade träningspasset med rodd 1 km. UPPFRISKANDE. Nu mys i soffan med älsklingen och smarriga morotstavar"

Så skulle min positiva livet facebook uppdatering se ut.

Vad jag egentligen menar är. "kutar som en idiot på jobbet. Ont i fötterna. Ont i kinderna. För man måste bita sig själv för vissa läkares " jag är bättre än er fasoner". Hinner inte riktigt med alla dubbelbemanningar vi har mellan turer till röntgen, akuten och labb. Dåligt samvete för min elev som jag ska lära allt jag kan om vården. När jag inte ens hinner lägga upp en egen plan för dagen.
Dog på löpbandet efter 3 min. Men höll ut i 17 min till. Ont i axlar och rygg efter tunga förflyttningar och vändningar. Vet inte vad jag ska äta till middag. Skyndar mig att handla. Kommer hem med en påse clementiner och en liter mjölk. Vet inte vad man kastar ihop av det.
Och soffan ekar tom."

( fast bra med dagen var fina jobbarnänniskor. Och en Linda som plingade på dörren och bjöd på kladdkaka och surr)

Spelar tydligen ingen roll hur länge jag än väntar. Disken kommer inte diska sig själv.

Idag selade jag inte ut nån häst. Jag värmde inte. Jag var bara ägare. En fin sådan.

I vanliga fall är jag skitigast och blötast när vi åker hem från travet.

Idag hade jag en idé om jag skulle vara snygg. Också.

Gick sisådär.

Valde fel skor.

Mockakängor. I lervälling.
Blå kappa.
Som om jag skulle hålla mig borta från hästarna.

Man kan ju tro jag är orutinerad.

Jag tror jag älskar att basta. Insåg det idag.
Den är varm. Perfekt för mig.
Ska lägga till det i min lista på vad som ska finnas i mitt kommande hus.
Som jag aldrig kommer flytta in i.

På Söndag startar Quite Charming. V64-2 i Boden.
Menar Peabtravet.
Det ska bli spännande.
Fram tills dess ska jag träna mina fyrbenta stjärnor.
Kanske lära Nordisen och Lightning att vatten är icke farligt.
Kommer bli svårt.

Jag skrek.
Sprang ut från köket.
Skrek lite till
Funderade vem jag kan ringa som kan rädda mig.
Från detta hemska.

Sen sansar jag mig.
Försöker andas.
Hyperventilera är aldrig bra.
Du svimmar.
Och slår ev huvudet i något hårt.
Och eftersom du är själv kommer ingen att rädda dig.
Men tänka så när man skakar och är livrädd för varelsen som ligger död i ditt kök är inte lätt.

Blundar. Andas. Räknar.
Sticket in huvudet i köket igen.
Det döda ligger kvar.

Men är inte en död råtta som jag först trodde. (hur nu den skulle ta sig in i lägenheten)
Utan en toffs från mina tofflor.

Då känner man sig lite fånig.

Inte blir det den planerade starten imorgon heller.
Jobbar i motvind.

Sitter i min gungstol. Ja lite tantvarning på den. Men jag älskar min gungstol. Man blir så lugn i den.
Att det ska vara så förbaskat svårt att ta tag i städningen.
Borde rensa garderoben också.
Att en människa kan ha så mycket kläder förstår jag inte. Framförallt när jag aldrig använder dom.

Ett helt ointressant inlägg jag vet.
Är det nå bra på tv ikväll?
Jag har laddat med godis.

Bror : Malin minns du när du var 18 och ihop med han som typ var 40?

Jag: Ja fast jag var 18 och han 23.

Bror: är väl typ samma sak.

Jag kan även ha dansat.
Folk kan ha fått men.
För livet.

I'm not that depressed that it sounds like.
:)

Funderingar.

1. Tänk den dagen jag genomlever utan att frysa. Vilken lycka. Varma fötter.

Nej var nog enda funderingen jag hade.

Vissa dagar är bättre än andra dagar. Idag är icke en sån dag. En bra dag. Alltså.
Vaknade en timma försent. Till att börja med.
Då vet man ju att det bästa man kan göra är att vända på kudden och somna om.

Kvart över sju hade jag hunnit spilla ut 1,5 liter juice på golvet.
Det klibbar.

Innan det hade jag hunnit springa maraton mellan ambulansen och 2a och ambulansen.

Av oklar anledning. ( glömda kort. Glömd mat. Glömd mobil. ) ( glömsk Malin)

Och efter det har dagen sakta men säkert gått åt varmare breddgrader. Inte av oklar anledning.

Hade jag haft ett val hade jag flyttat. Till Sundsvall. ( alltid gillat den staden) sålt allt. Sökt jobb. Och varit packad i bilen på fredag. ( alltså inte jag bokstavligen.)


Vad har jag som håller fast mig här. Typ.
Förutom 6 hästar. Men alla är mer eller mindre inte hela.
Och såvitt jag vet finns travbanor i Sundsvall också.

Sen stöter man ibland på människor som får en att må bra. Bara för att dom är dom. Självklara.
Rätt eller fel. Så får du mig att le.

Varje gång jag kommer ihåg att vattna mina blommor. (sällan. De är inställda på svält)

Men dock. Varje gång jag kommer ihåg dom och de lever. Känner jag SEGER!!!

Och sån ler jag lite. Trallar.
"fy fan( ursäkta) vad jag är bra"

Nackdelen med att inte göra så mycket alls på dagen är ju att man inte är trött på kvällen.

(kan iof bero på intaget av kaffet och liggandet i soffan. )

Så John Blund och jag kommer inte dejta på många många  timmar.

Tur då att jag har börjat se "Sons of anarchy" (man hinner med mycket när man inte gör något alls)

Eftersom ALLA ser denna serie var jag ju tvungen att börja se den också. Fördelen med att inte sett den tidigare är att jag har 5 säsonger osedda.

Men lite elaka är ni allt som inte berättade om den tidigare.

Hur som haver. (barnen kär) 

Vist är den bärbara datorn en bra uppfinning. Jag kan bara ta med den till sängen och titta där. Vet ni vad som skulle vara en ännu bättre grej att ta med sig till sängen? En Ipad. Har länge funderat hur jag skulle kunna köpa en Ipad och försvara mitt köp. Att den är otroligt viktig att ha. Och där har vi det. Den är smidig att se serier på. Dagens I-samhälle. Hör jag er sucka.

Sov gott!

Vet ni vad jag gjort idag? Absolut inget. Jag sov tills jag vaknade. ( kanske man alltid gör. När jag tänker efter)

Anade sol ute. Blev lite gladare i själen. Drog min sovande isbjörn på en promenad.

Sen invigde jag min nya filt. Som jag haft på mig när jag legat parkerad i soffan. Slö tittandes på film (Arthur) och tv-repriser. Intagit kaffe i för stora mängder. Och knaprat på äpplen.

Det har känts som om det varit söndag. Fast det är måndag. Och jag inser att detta är rena rama lyxen.

( när jag tänker efter har jag tvättat. Och kört en häst också. Men det är ju inget i sammanhanget Malins liv. )

En god vän ( tala om ålderdomligt språk. Har man alltid varit lillgammal varför sluta?) är 4 år äldre än mig.
(24/11 vad vill du ha?)

Vi jobbar tillsammans.
Idag satt jag och en annan på jobbet och pratade.

Jobbarkompis: Jaha känner du Annah?

Jag: jo. Vi har gått skola tillsammans. Alltså sjuksköterska. Hon är ju fyra år äldre. Hon blir väl 28.

Här gick det otroligt fel i lyssningen.

Jobbarkompis: ja det var det jag tänkte. Du ser lite äldre ut. Man märker ju inte att hon är yngre heller när hon har barn också.

Allvarligt talat? För en människa som haft åldersnoja sen hon fyllde 18 vill man inte hör att folk tror man är 32 år.
Herregud. 30 årskrisen på den.

8 år plus på kontot. Förstår ni vad jag ska hinna med i mitt liv tills dess? Mycket.
Och när jag är 32 tror folk jag är 40.
Och då går det utför.

Vill ni veta en sak?
Såklart ni vill.
Jag håller på att F R Y S A I H J Ä L.
Tråkigt. Men sant.
Jag ligger här med tjocksockar på fötterna. Inlindade och förpackade i en filt.
Jag har rullat in mig i ett täcke allt för att den lilla värmen jag har inte ska smita ut.
Och på detta har jag dragit ytterligare ett täcke.
Det värsta är. Det blir snart kallt på riktigt.

Ungefär nu känner jag. Pojkvän på heltid vore underbart. Och inte bara på halvtid.
Inte för att jag ens har det.

Jag och en jobbarkompis satt och pratade. Om allt mellan himmel och jord.
Mest sex. ( ha alltid en kondom i plånboken var hennes tips, jag sa att ingen har plånbok nuförtiden. Så föreslog en ficka på Smarta telefon skalet)
Hiv ( torka aldrig tårar utan handskar. Okunskap. Och hur det var då på 80 talet. )
Och kärlek. Hur viktigt det är att ha någon. Att vara en annan nära. Älska. Det spelar ingen roll vem. Bara man har en trygghet. Att berätta vad som döljer sig bakom glittrande gröna ögon och ett leende.

Quite Charming charmade (förlåt trött men skrattade när jag skrev det) till sig en 2a plats idag.