Jag skrek.
Sprang ut från köket.
Skrek lite till
Funderade vem jag kan ringa som kan rädda mig.
Från detta hemska.

Sen sansar jag mig.
Försöker andas.
Hyperventilera är aldrig bra.
Du svimmar.
Och slår ev huvudet i något hårt.
Och eftersom du är själv kommer ingen att rädda dig.
Men tänka så när man skakar och är livrädd för varelsen som ligger död i ditt kök är inte lätt.

Blundar. Andas. Räknar.
Sticket in huvudet i köket igen.
Det döda ligger kvar.

Men är inte en död råtta som jag först trodde. (hur nu den skulle ta sig in i lägenheten)
Utan en toffs från mina tofflor.

Då känner man sig lite fånig.