Rolig kommentar jag fick av en arbetskompis idag: MEN GUUUUD MALIN ÄR DET DET FAKTUM ATT DU HAR STRUMPBYXOR PÅ DIG ELLER HAR DU HAR VUXIT! OCH BLIVIT SMALARE!

ena jäkla strumpbyxor det där :)

Läser mitt horoskop

Vattumannen

Var försiktig så att du inte dras in  dyra projekt. Det lönar sig inte att satsa pengar på upprustning av saker. Det ger dig en mager plånbok. (No shit Sherlock!)

och inte var det bättre med kärleken. Kärlekslivet är krassligt och trist. Fast helgen är skön. Håll ut det kommer ändras. (puh)

lärare: Ja du kunde ju tex ha påpekat till din patient att det är viktigt att man inte går omkring med sten eller grus i skon om man har diabetes.

Angånde min rapport jag skrev om en patient som har diabetes och vilka omvårdnadsåtgärder man ska tänka på.

Jag hade skrivit bra skor, som inte skaver och sitte bra på foten.

Det räckte tydligen inte. Jag måste uppmana dom att inte gå omkring med sten i skorna.

Allvarligt? Är det nivån för lärare på sjuksköterske utbilningen?

För då kan jag också vara lärare.

Sten i skon? vem tusan går frivilligt omkring med stenar i skorna?

Och gör man det, så skyll er själva.

Nu är jag i den här fasen i mitt liv då jag inte sover som jag bör. Jag är för det mesta inte glad. Min mormor tjatar på mig att jag måste äta. Och med äta menar hon annat än kaffe.

Jag är irriterad. Jag går inte att prata med.  Helt ofokuserad på allt.

Det är alltså fasen Tenta-inom-en-snar-framtid. Jag blir ett levande monster då.

Det är en blandning av att jag är livrädd att kugga på en omvårdnadstenta. Det är min grej, inte att kugga nu utan att omvårdnadsdelen i utbildningen är min grej. Det jag kan. Eller ska kunna. Just nu känns det som jag är en bluff. Jag kommer inte ihåg en sak från mina två år som sjuksköterskestudent. Hur kan dom ha godkänt mig i en enda kurs. Jag kommer inte ihåg en sak från allt jag stött på i jobbet. Ni hör jag måste sluta. Så sjunker jag djupare in i böckerna och läser om epileptikus statikus.

Bara för att kommande natt vakna av att du går igenom allt du kan om epilepsi. Och det du inte kan måste du läsa. NU. spela rolla att klockan är två.

För att i nästa sekund tänka. Men ge dig. DU KAN DET HÄR! och kuggar du. Så skriv om. Fast det behöver du inte för du är så förbaskat bra.

Men jag lyssnar sällan på mina kloka råd till mig själv.

"TÄNK OM JAG INTE KAN BETALA HYRAN"

Skrek jag till mamma i panik idag.

Malin det kan du. Sa min mor lugnt.

" Men tänk om jag inte har råd med mat!"

Malin, då får du komma hem och äta. Sa min mor lugnt.

" MEN TÄNK OM..."

Malin det löser sig. Sa min mor lugnt.

(hon hörde samma sak igår. Jag är ÖVERLYCKLIG för att flytta fast LIVRÄDD.)

Jag är nojig. Det är min grej. Jag nojar. Och analyserar. Och tänker. Alldeles för mycket ibland. Reagera och agera. Borde bli mitt nya motto. Jag är snabb på att bestämma mig. När jag väl har bestämt mig det är då jag börjar tänka.

Sa samma sak till en kompis. Fast hon känner mig, jag han knappt börja så säger hon.

"Men herregud Malin, gör som jag skaffa en pojkvän och flytta ihop. Problemet är löst"

Så det är så enkelt. Frivillig?

Jag är en smått galen 23 åring, som skrattar lite för mycket. Sjunger jämt. Och studdsar fram. Jag ogillar fågelsång på morgonen. (jaktlicens är ett plus).

kontakta mig mailen. ;)

Livet är upp och lite ner, mest ner. Men jag är glad iaf.

"Se motgångerna som ett sätt att lära sig" sa en gång en väldigt smart person. (jag)

Vore det en poet som sa det skulle det vara något med " Se icke livets hårda prövningar som ett stycke test. Utan se dessa prövningar somm ett sätt att lära sig nya ting."

Jag ska tusan slå mig in på en ny bana. Bloggaren med författardrömmar.

Hur som haver (barnen kär)

här är varför jag är övertygad om att jag är född tant.

1.       Jag är en hejare på att sticka. Både avigt och rutigt.

2.       Jag älskar att virka. Alltid gjort och kommer alltid göra. Någon gång när jag får tid ska jag sökra reda på garn och en virknål.

3.       Jag älskar att dricka kaffe i små små små koppar. Mormors/farmors koppar. Kaffet blir så mycket godare i dessa koppar som är av så tunt porslin så dom nästan går sönder när man andas på dom. Kanske därför jag inte ska dricka ur dom. Klantig som man är. Och säga att jag älskar att dricka kaffe ur dessa söta små koppar är kanske också att ta i. Dom är ju stora som expressokoppar. De rymmer ju inget kaffe. Och jag älskar kaffe. Mycket kaffe. Men det blir godare. Det kan jag lova.

4.       Men jag samlar på dom. Att man enbart samlar på något är ju ett stort bevis att man är tant. (tror jag) och jag samlar på små små söta koppar. Sa jag att jag älskar koppar?

5.       Jag suckar och säger " dagens ungdommar" ( för att i nästa stund inse att det är ju faktiskt jag också. Ung alltså. )( iaf på utsidan)

6.       Jag har ont i knät, och helt övertygad att jag inom en snar framtid måste byta ut höftleden.

7.       jag säger hur som haver. Och andra konstoga ord.

8.       Jag förstår mig inte på datorer. (och de förstår sig inte på mig)

9.       Jag fattar inte chattspråk. V g D?

10.   Jag är en hejare på att baka bullar

11.   Jag trivs bäst i mormorsällskap och hennes syskon. Fast det kan bero på att dom är galna. Och jag skrattar tills jag dör. Och jag älskar min mormor.

Fast sen så är jag ju

1.       värdelös på att lösa korsord.

2.       kass på laga mat. Fast det börjar bli roligt. Men fortfarande är blodpuddning och fiskpinnar väldigt gott.

3.      och hur mycket jag än försöker dör blommor i min närvaro.

4.       Jag älskar att vara oseriös. Man ska inte ta sig sjäv på för stort allvar. Men man ska respektera en själv. (det var väl djupt?)

5.       och hoppa hopprep. (gjort det en gång på 10 år. Imponerad att jag inte trasslade in mig och bröt foten)

6.       Disneyfilmer är bland det bästa jag vet.

7.       och hur mycket jag än försöker lär jag mig aldrig pitemålet.

8.       och jag är rätt vig.

Har gjort skyltar idag.   M Å N G A skyltar. EXTREMT  M Å N G A   S K Y L T AR.

Men nu är vi redo för morgondagen.

Frågan är hur i hela friden ska jag kunna vara både nervös och ansvarsfull människa som ska skriva saker på en dator.

Ni hör det är kört.

Bygdetravet. Start 12.

Har ni riktigt tur får ni se mig springa runt banan i ren förvirring.

Går det bra för Marre som ska ut i sista loppet hoppas jag iof inte det är så många kvar. För jag kommer troligen bete mig som om jag vann elitloppet. Jag är bra på sånt. Överreagera säger vissa. Ren sann glädje säger jag.

Det är helt underbart fantastiskt vad en tur i skogen med Marre kan göra en på bra humör. 
Idag har det varit en sån dag när jag helst vill dunka huvudet i väggen och vakna imorgon.

Kan bero på att jag har suttit och skrivit startlistor tills jag blev bitter. I Excel. Jag kan knappt använda World.

Tre timmar tog det. Det är två timmar för länge, om jag får bestämma.

Sen har jag suttit med en fin stämpel. Stämplat 500 program. Börjat på 1 och slutat på 497.  Ta en program lägga det framför sig, ta stämpel. Smack. Ta nästa program lägga det framför sig, ta stämpeln. SMAK.  fyrahundranittiosju gånger.

Tur att programmen var fina.

Vid fem insåg jag att just det ja jag har inte ätit lunch. Hur kan man glömma att äta?

Jag blir bitter och arg när jag inte får mat eller kaffe.  Ni kan ju gissa hur humöret var vid sju när jag fortfarande inte ätit- ( fråga inte varför)

Men där någonstans packade jag ihop sakerna, insåg jag inte hade kört häst. Hur man nu kan glömma en sådan sak.

Selade ut och for ut i skogen.

Solen gick ner. Jag såg en katt på jakt.

Jag blev glad och lugn. Marre var mest pigg. Men vad gör det om hundra år, troligen ingenting.

Var och tittade på en lägenhet för någon dag sedan. Jag kan bara konstatera att jag inte alls är så bra på det här med att titta på lägenheter. jag skulle tacka ja till ett soprum. Så jag tog med mig Erika, hon är bra på att ställa smarta frågor.  Jag är bra på att se frågande ut.

Jag tänkte " ÅHH vad fina tapeter jag tar den"

jag borde ha tänkt och frågat : 

Hur är området, livligt? 
 
När bytte ni stammarna? Risken med den frågan är att jag skulle peka på något som inte alls var stammarna. Jag vet nog inte ens vad stammarna är för något. Men jag är helt övertygad att det är en fråga man ska fråga.   

Det här hålet i golvet ska det vara här?

Toaletten är renoverad när?

Hur är det på vintern, med värmen.

Lever grannarna om?

Men som sagt var jag tänkte på vars jag skulle kunna ställa soffan.

Nu kan jag dock berätta att jag är stolt innehavare av en lite gullig tvåa, med inglasadbalkong aka bastu.

start igår. Den lilla stjärnan skulle springa fort.

Jag var nervös som aldrig förr. Jag vet inte vad jag har börjat med. Det är jobbigt att vara så här nervös. Jag hade tänkt stryka henne efter värmningen. Hon såg halt ut tyckte jag. Hon kändes fin tyckte kusken.

och alla andra.

Jag får väl skylla på att jag legat i feber hela helgen och var sjuk igår med. (trodde ett tag att jag drabbas av cryptosporiter) ( Som förövrigt alltid får mig att tänka på Stålmannen)  Omdömet var icke det bästa.

Så gick starten.

Trodde jag. Tre omstarter senare gick starten. Varav en som orsakades av Maardam. Kan säga att min lätta hjärtklappning jag hade innan loppet var då mer en pågående hjärtinfarkt.

Men starten gick tillslut. Maardam också. I ca 100 meter. Sen ville Fru Nilsson ta upp henne. Och fröken Maardam tyckte det var ett jäkla påhitt när hon ville springa framåt. Så då gör Maardam det hon alltid gör när hon inte får som hon vill. Galopperar. (och inte belv det bättre av att utrustningen fastnade fast i varandra)

Diskad. Besvikelse. (lite större besvikelse när man själv mådde dåligt och helst ville ligga och sova)

Men sen sprang hästjäklen på som en tok ett halv varv bakom alla andra. Klockad på en 15 tid. Vilket är det snabbaste hennes små ben någonsin har sprungit.

Nya tag var det vist man skulle ta.

Jag är en dålig bloggerska om trav. Jag startade idag. Det kan jag helt och hållet glömt att nämna. Tar det imorgon.

Satt hur som haver (barnen kär) ute vid travbanan med min mor. Samt isbjörnen.

Bakom oss satt det tre äldre herrar. (gubbar, låter så mycket mysigare) samt ett barnbarn på några år.

Så börjar vi prata med varandra. Gubbarna och jag.

Råkar säga "Ja Ludde han JÄKLADES väl med dom"

Varpå det lilla barnbarnet tittade på mig med stora ögon. Slet sin morfar i armen och sa.

" MORFAR HON SVOOOOOOOOOOOOR!, hörde du. Hon sa ett FULT ORD!"

ja man får alltid skämmas.

Jag och några kompisar satt och såg film igår. ( Due date) ( för er som funderar) (Han som gjorde Baksmällan har gjort den här filmen. Inte lika bra men helt okey) (Fast då hade jag ovanligt trevligt sällskap, samt popcorn och en jäkla massa kaffe)

Men hur som haver.

Under filmen hände en sak.

Jag: VA?! SPOTTADE HAN DEN STACKARS HUNDEN I ANSIKTET?! SÅG NI!!! HAN SPOTTADE PÅ HUNDEN! VEM GÖR NÅGOT SÅDAND?! VEM?!

Mina vänner tittade på mig. Höjde ett ögonbryn. Tittade på TV igen. Såg mannen som hade spottat den stackars hunden i ansiktet och tittade på mig.

Varpå en sa: Eh hm jo Alltså Malin för typ 10 minuter sedan så slog samma kille ett barn i magen. Men knyten näve. Ungen flög. Då sa du inte ett ord. Jag säger det bara.

Vilket är sant, men  ungen var jobbig. Och hunden var söt.

Jag älskar barn.

Barn: Hur gammal är du?

Jag: 23

Barn: Oj du såg äldre ut!

Varför råkar jag alltid ut för dessa kommentarer? I min värld ser jag ung ut. Jag är ung. Förgudskull vars är mina rykor?? Jag är inte vis. kanske klok. och jag är flamsig. nästan barnslig. ( just de två sista kanske inte har så mycket med åldern att göra)

Studenten Malin var på ambulansen idag. Drog på mig ambulanskläder och gick omkring på station som jag aldrig gjort annat i mitt liv.

Jag har som alltid sagt, inte ambulansen. Men jag tyckte det var rätt roligt idag. Kan hända det var personalen jag tyckte var rolig. Eller att jag var trött. Då är alltid roligt. Men när jag for hem vid fyra kände jag att jag lätt hade kunnat vara några timmar till. Och det måste ju ha varit ett bra betyg?

En hemlighet? Jag är även åkrädd. Kan eventuellt vara därför jag aldrig gjort praktik på ambulansen. Jag gillar icke att åka bil när andra kör. Speciellt inte när andra kör fort. Det gör jag så bra själv.

Kör någon annan vill jag se vägen. Och hålla fast mig.

Idag satt jag med ryggen mot vägen. Såg in i en ambulanssjuksköterska. Och höll icke fast mig. (jo lite med fötterna) medan den andra ambulansföraren vant kryssade mellan bilarna. Vände mig om och såg att det helt plötsligt gick över Malins trygghets hastighet. (fort) och jag kände att det här gick ju bra. Dom kan ju köra bil.  Så vände tillbaka och fortsatte foccusera på annat.

Jag tror jag skulle klarar av att jobba på ambulansen. Det största problemet jag såg idag, ja förutom den där lilla bagatellen att hålla folk vid liv, sätta nålar i en skumpande bil som gärna svänger.  Jag har nog svårt att sätta en nål när patienten ligger inne på en sal. Där det oftatast är stilla. Behöver träna. Gärna på någon under 40 som inte är uttorkad. Just de patienterna är sällan inne på sjukhuset.

Men åter till det största problemet. Det var nog att backa in en GIGANTISK ambulans in en pytte pytte liten port.

Dom jag var med idag rattade som de aldrig gjort annat, svich svich så var dom inne. Medan jag satt på sidan om och höll andan.

(om jag backat)

Samt vårda en människa på en pytte pytte liten yta. Satt och tittade när ambulanssjuksköterskan vant sträckte sig över båren tog fram saker bakom luckor. Öppnade och stängde dörrar. Samtidigt som han pratade med patienten.

Jag kände om det var jag, så skulle jag öppna en lucka. Allt skulle ramla ur. Jag skulle snava över saker och troligen bryta nacken av mig själv. Tur det finns saker i ambulansen för de patienterna också.

(ja ni fattar om jag vårdat)

Jag: Gud måste laga punkan på däcket. Vist kan man typ köpa plåster och klistra på hålet?  (plåster? jag är sjukligt mycket sjukvårdare för tillfället)

Tillfällig sambo: Jo, fast har du provat pumpa däcket? Menar det kan ju vara någon unge som har pyst ut luften.


Jag: Självklart har jag provat pumpa däcket! ( fast jag tänker, va? gör folk så? tömmer däck på luft? Vilken värld lever jag i VEM har TID att gå och tömma cykeldäck på luft?. Och vars hittar jag en cykelpump?)