start igår. Den lilla stjärnan skulle springa fort.

Jag var nervös som aldrig förr. Jag vet inte vad jag har börjat med. Det är jobbigt att vara så här nervös. Jag hade tänkt stryka henne efter värmningen. Hon såg halt ut tyckte jag. Hon kändes fin tyckte kusken.

och alla andra.

Jag får väl skylla på att jag legat i feber hela helgen och var sjuk igår med. (trodde ett tag att jag drabbas av cryptosporiter) ( Som förövrigt alltid får mig att tänka på Stålmannen)  Omdömet var icke det bästa.

Så gick starten.

Trodde jag. Tre omstarter senare gick starten. Varav en som orsakades av Maardam. Kan säga att min lätta hjärtklappning jag hade innan loppet var då mer en pågående hjärtinfarkt.

Men starten gick tillslut. Maardam också. I ca 100 meter. Sen ville Fru Nilsson ta upp henne. Och fröken Maardam tyckte det var ett jäkla påhitt när hon ville springa framåt. Så då gör Maardam det hon alltid gör när hon inte får som hon vill. Galopperar. (och inte belv det bättre av att utrustningen fastnade fast i varandra)

Diskad. Besvikelse. (lite större besvikelse när man själv mådde dåligt och helst ville ligga och sova)

Men sen sprang hästjäklen på som en tok ett halv varv bakom alla andra. Klockad på en 15 tid. Vilket är det snabbaste hennes små ben någonsin har sprungit.

Nya tag var det vist man skulle ta.