Startade i Skellefteå. Blev femma. Var otroligt glad för jag viste inte ens om hon skulle orka distansen. Var långlopp, första gången hon gick ut på den distansen. Så ja hon blev trött sista biten, men fick en bra tid och såg förövrigt väldigt fin ut.

Så öppnar jag travronden, påminn mig att jag inte ska fortsätta läsa den blaskan.

Där står det så här : FLOPPEN: Maardam (2) var ett stallskrik som sven sina avhängare fullständigt. Hon var BARA dålig.


BARA DÅLIG?!

Vem kan jag stämma? VEM VEM VEM VEM VEM VEM VEM VEM?!

Tännk att sätta PVK  eller ta blodprov i dessa armar. Det är annat än gamla uttorkade och rädda tanter och farbröder, där ådrorna går sönder bara man tänkter på att sätta nål...

Jag måste berätta om min sjuka dröm jag hade i natt.  Ska ju som sagt vara med i björnkampen på söndag, där kuskarna blir tilldelade hästar att köra.

I natt drömde jag att det inte var kuskar som skulle köra utan ägarna till hästarna. Och Hanna Olofsson.

Marre körs av Mats Sundin, rätt intressant ekipage må jag säga. Min lilla lilla häst och en gigantisk hockeyspelare.
Jag å andra sidan skulle köra en finsk häst.

Är supernervös innan jag ska ut på banan, det här med att köra lopp är jag ju inte van vid.

Men allt är frid och fröjd, min häst känns som en stjärna jag har spår fyra och gör min provstart. Sen ljuder " En minut till start, kör upp till start"

Det är här jag kommer på att det är volt start, och jag kan inte volta. Jag har ingen aning om hur man voltar. Det enda jag kan tänka på är att gud vad pinsamt att jag kommer vända upp helt fel, bli utskrattad och utkörd.

Man kan ju dö för mindre.

Vet ni vad jag hatar? Jag hatar läkare som tror att dom står över alla andra, och ja jag drar alla läkare under samma kam och utesluter alla andra.

Idag såg jag rött när jag kom in i personalrummet på jobbet. Det finns gränser för hur många kaffefläckar jag orkar se på golvet. Eftersom vi hade rätt lugnt och jag hatar även att sitta rakt upp och ner på en stol när jag jobbar, folk kan ju tro att jag är LAT(bevare mig väl) så började jag städa, jag har städat hela IVA var även påväg över till akuten när jag insåg att det kanske trots allt var lite överambitiöst. Jag skulle garanterat klassas som pyskisksjuk.

Men kaffefläckarna i personalrummet fick sig en omgång. Jag skurade golvet flyttade soffor. (bakom soffan var det inte städat i förrgår) Jag städade microvågsungar, jag har skrubbat och donat.

Hela mitt städ såg en läkare, eftersom han kom in mitt i städruset och började äta middag.  I min värld städar man undan efter sig iaf på jobbet. Det tar två min att ställa undan tallriken i diskmaskinen, torka bordet och gå.

MAX.

Så tror ni jag vill hoppa på honom och dra han i örat när han STÄLLER SIG UPP FRÅN BORDET, l ä m n a r tallriken med äckliga matrester på och kaksmulor över det helt ny torkade bordet och  G Å R. Ja en del av mig ville strypa karln.

När jag var liten, menar mindre, trodde jag att när man är 18 då är man vuxen då är livet som färdigt. Åren gick och den stora dagen kom och gick. Klokare var jag inte. Fortfarande samma tjej som älskade att springa barfota i gräset och titta på tjejfilmer som man gärna grät till, krypa upp i soffan och prata med mamma. Tryggheten.

Då tänkte jag 20, då jäklar då är jag vuxen. Då kan jag allt och lite till. Den stora dagen kom. Den enda jag kände mig var förvirrad. Vad vill livet med mig. Vad vill jag med livet.

Varför är det så ju äldre man blir ju mer inser man HUR lite man vet. Hur liten man är på jorden. Nu hoppas jag på det stora 30. Kanske jag är vuxen då.

Fast troligen gillar jag att springa barfota i gräste och titta på disney filmer då också.

Att göra en Pité är ett uttryck mina vänner Nopppan och Sofia har kommit på. Det innebär att man gör något som man inte ska kunna göra. Typ stuka foten när man står stilla på asfallt. Been ther don that.

 att göra Pité är alltså uppkalad efter en klantig person, mig. (eftersom alla kallar mig Pite. Tydligen jobbigt att lära sig Malin)

Enligt mig är detta en GRAV Pité.

Fast synd att hästen dog. Menar jag.