Jag är bitter på riktigt.

Jag har sett fram emot EN sak i sommar. En enda sak. Eller ja kanske några fler. Men jag har framförallt sett fram emot att få se Salem Al Fakir på Piteå dansar och ler. Jobbar ju självklart den helgen, som jag för det mesta gör när det är PDOL.  Jag sparar pengar brukar min chef säga.

Men så kommer ju Salem Al Fakir till PDOL. Jag älskar Salem Al Fakir. Jag ska gifta mig med honom. Kanske var att ta i men jag tycker han är så fruktansvärt bra, jag gillar när det spelar i folks ögon. Då känns det som att dom kan vara riktiga musiker. Sen har han ju bra musik också.

Så min plan var att jobba jobba jobba, se Salem, jobba jobba jobba jobba.

Tror ni det går? NEJ! För jag slutar 22.00 den dagen han spelar 19.45.  I min värld är det en omöjlig ekvation.

Mitt hopp är nu att han A: Slår  igen pianot på sina fingar, bryter fingrarna och hamnar på akuten.
B: Ramlar på scen. Slår huvudet, hamnar på IVA.
C: PDOL inser hur dumt det är att ha honom spelandes så tidigt att dom ändrar tiden.
D: Han inser sitt misstag och gör en privat konsert för mig, på IVA.


Bara välja.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0