Trav är roligare tillsammans
Det här inlägget kommer kanske en vecka sent. Två? Tiden går fort nuförtiden. Jag har inte skrivit det här tidigare för att jag har ingen dator. Och jag har för tjocka fingar för att skriva ett långt inlägg på min mobil. Samt inget tålamod för att skriva ett långt inlägg på min mobil. Jag vet inte om ni har provat skriva en novell på mobilen. Jag gör det rätt ofta just för att jag gillar att skriva noveller i princip till allt här i livet. Framförallt sms. Vilket inte alltid uppskattas Men å andra sidan jag är för gammal för att bry mig allt för hårt om vad andra tycker. Men det är tidskrävande att skriva långt på en mobil. Jag förstår varför man uppfann de där små bilderna man kan skicka.
Nu var det ju inte det jag skulle skriva om. Nu var det en hyllning jag skulle skriva. Hyllningar är bra. Vi hyllar förlite i vår värld. Man får inte vara duktig. Och är man duktig får man inte vara för duktig.
Det jag skulle skriva för en vecka sedan. Eller två var FAN VAD DU ÄR BRA NOPPAN!
Elitloppet för många år sen
Som ni alla vet så håller jag på med trav. Vet ni inte det så måste jag applådera er. För att ha undgått det lilla faktumet i mitt liv är inte annat än skickligt.
Ni som håller på med trav kan nog hålla med mig om att man ofta tänker " VAAAARFÖR lägger jag ner tid på det här" man känner så framförallt mitt i vintern när termometern tickar ner under -20. Marken är hård. Det går inte att träna någonstans. Man spiller ut vattenhinkar över en och för 74e gången i ordningen rinner det isvatten ner längst ditt ben och in i dina stövlar.
PLASK PLASK plaskar man vidare med det resterande vattnet i vattenhinkarna till sina galopp...ursäkta travhästar som glatt tittar på dig och vill ha mat. För att för dem är du inget annat än en matmaskin.
Jag tror att alla vi som håller på med trav älskar det här. Vi vänder och vrider och sliter oss ut och in för att hästarna ska må bra och gå bra. Vi har alla en dröm om att vara bland det bästa. E L I T E N.
Men få av oss hamnar där. Man är inte bitter över det. För man har ju alltid drömmen. Nästa lopp. Bästa hästen.
Jag vet inte hur det är där uppe på elitnivå. Jag vet inte om det är var och en sköter sig själv. Men jag vet att det som får mig att fortsätta är alla människor man träffar på här i travvärlden. Alla som hejar. Tipsar och stöttar.
Trav för mig är inte v75. Det är en dröm att få vara med där. Trav för mig är stallbacken på Bodentravet. Sitta på kalla stenplattor se min häst värmas. Springa runt på stallbacken och gratta någon till vinsten i ett P21-lopp.
Så är nog trav för de flesta. Alltid en galop från ett P21-lopp. Och alltid ett P21-lopp ifrån v75. Det är små marginaler i den här sporten. Men man kämpar på. Man är glad för det lilla. 5e platsen med ett nytt rekord känns ibland som en vinst i eliten. (Jag ser att du skrattar Liselotte Olsson) Den där gången dom inte galopperade får en att inte bry dig om iskallt vatten som rinner ner längst benet. För ens stjärna var duktig.
Jag vet hur ofta telefonen går varm ner till södra sverige. Ibland är det över glädje vi pratar med varandra. Ibland ilska. Frustration. Vi pratar om det mesta men allt som oftast handlar det om våra hästar. Tips och ideer på vad man ska ändra. Peppning när man vill sluta.
Så när det går bra för ens bästa vän i den här hårda sporten. När du får en etta i raden, då blir jag glad. Då känner jag att det är fan värt alla tdiga morrna och sena kvällar. Frusna händer i skogen.
För det går.
Trav handlar inte om att ensam är starkast. Trav handlar om gemenskap. Trav handlar om glädje.
Trav är roligt när det går bra för en själv. Men trav är lika roligt när det går bra för de man känner.
Och Noppan. Du har kämpat. Ni har kämpat. Och ni är så duktiga. Det kommer bli bra det här.
Det här är du värd. (allt)
Kommentarer
Postat av: Hatten
Du skriver oerhört stimulerande och träffande :-)
Svar:
Malin
Trackback
