Jag har många gånger sagt att jag önskar att det skulle räcka med ett fingeravtryck för att ta sig in överallt. 

Det är ju mest för att jag glömmer mina nycklar överallt. 

(vem försöker jag lura jag glömmer det mesta överallt. Jag vill inte påstå att jag är virrig. (men ändå kanske lite) jag vill mer påstå att jag tänker på så mycket annat (o)viktigt. 

Men vi återgår till hur man skrämmer ihjäl sina föräldrar och 

Jobbade till ett i natt. Körde hem till min kära lägenhet. (som numera ser ut som en knarkarkvart då) 

Släpar mig upp för alla 6 trappor. (det kan vara 4 men när man är trött och halvsovande känns allt lite värre att släppa sig uppför) 

Vid min dörr börjar jag leta reda på mina 

nycklar. Som ni kanske förstår av början på det här inlägget så var ju dom ingenstans att hitta. 

Nej dom kom jag på att jag lämnade i stallkläderna

(eftersom jag kvällen innan hade glömt att byta om när jag for hem från stallet. Ni hör. Hur många världsproblem löser inte jag med mitt tänkande) och självklart tog jag på mig stallkläderna när jag for till stallet på morgonen. 

Så bara att släpa sig ner för alla de 133 trappstegen. (funderade på att hoppa men min smärttröskel är ju noll) 

Köra hem till föräldrarna .

Leta reda på deras extranyckel

Försöka vara tyst(slog i tån i en stol det första jag gjorde när jag klev in genom dörren.)  

Här vaknar mamma, övertygad om att det är en inbrottstjuv. 

(ja tills hon.hör sin 27 åriga dotter svära)