Idag ringde min mobil. Tro det eller ej men hade den i fickan så svarade. 

 

"Akuten Malin undersköterska" hör jag mig själv säga. 

 

Tar bort telefonen från örat och stirrar på den. Precis som om den ska börja skratta. 

 

Hade jag nu befunnit mig på akuten hade jag inte brytt mig så mycket. 

Nu befann jag mig på en regnig travbana i Boden. Ja regn. I Januari. Men det får bli ett senare bittert inlägg. 

Tror jag ska kalla det VINTERN SOM ALDRIG KOM DAVID. 

 

Hur som haver. Jag tror jag behöver semester. 

Jobbar iof bara fem pass till sen övergår jag till att vara en student. 

 

Nu ser jag framför mig hur jag går in i biblioteket med en tjock halsduk virad runt halsen, stickad och med ena änden slängd över axeln. Mössan neddragen över öronen och svarta skarpa glasögonbågar sittandes på nästan. 

Hur jag stampar av kängorna snön och sätter mig vid ett bord. Inom några minuter har jag sjungt djupt ner i boken "omvårdnad" 

 

Jag vet att det här är en illusion. 

Ge mig en vecka så kommer jag vilja hoppa av. Återgå till det trygga livet som uska. 

 

Jag kommer aldrig sitta på ett bibliotek och plugga. 

Mer troligen på ett hästtäcke i en box på en valfri travbana. 

Men jag ska bli klar. 

När jag är less ska jag bita ihop. 

Tänka på allt jag vill. 

Vad jag vill. 

och vad jag inte vill.