Jag säger inte att det här har hänt mig. Men mest troligen är det så att det har hänt mig.

 

Troligen även i måndags. 

Men som sagt var inte alls säkert. 

 

Jag går av ett nattpass på ortopeden. Är så där trött som man faktikst kan vara efter att ha varit vaken ett dygn. 

Går till bilen, inser att helt plötsligt har världen bestämt sig för att övergå till kyla. 

Och Malin har inte riktigt varit med och så att hon kan sätta sig i en varm och härlig bil. 

 

Nedfrusen far jag till stallet. Gör det man gör som mest när man far till stallet efter nattjobb, sätter ut hästarna i fel hage och med fel täcken. Men dom kom iaf ut. Man måste alltid se det positiva i det hela. 

 

Hem lite mer stelfrusen, kryper ner under täcket och sluter ögonen. 

I vanliga fall vaknar jag 2478658 gånger de första timmarna jag försöker "sova" men inte idag för idag var jag trött. DÖD. 

Om man säger så. 

Plötsligt hör jag hur det ringer på min dörr. 

Orkar inte öppna. 

Men den person som står på andra sidan dörren han har andra planer och han fortsätter att ringa. 

Kisar upp för att försöka lokalisera kläder. 

Vilket är svårt när man förutom att man är död även är blind. Och illamående. 

Och lite trött. 

Så drar duntäcket runt mig. 

Hasar mig mot dörren. Kikar i titthålet. Vill ju inte att det ska stå någon med pistol där ute som vill in. Men jag är fortfarande blind och ser bara en man stå där. 

 

Så öppnar. 

 

Får höra hur han ringt hela morgonen, han vill kolla blandaren är vaktmästare. Dom gör det innan man ska flytta. 

Jag har jobbat natt säger jag, sover. 

 

Han ber om ursäkt. 

 

Det är här mina dumma dumma val i livet kommer. 

 

Han säger att det går fort att kolla, jag kan gå och lägga mig igen så låser han när han går. 

 

En normal människa säger nej kolla du så går jag och lägger mig sen. 

 

Nej inte malin inte. 

 

Hon mumlar något i stil med att mm men visst det går bra. 

Vänder om släpar täcket till sovrummet. Stänger dörren och kastar sig i sängen. 

 

Det är här jag börjar tänka. 

Är ju ändå ett stort fan av film. Och många handlar om idioter som blir mördade på de mest enkla sätten som finns. 

Man sitter där framför tv och tänker GÅ INTE IN DÄR ALLA FATTAR DU ATT DU KOMMER FÅ EN YXA I HUVUDET. 

 

Detta till trots har jag alltså precis öppnat och släppt in en vilt främmande karl i mitt hem. 

Samtidigt som jag själv gick och la mig. 

 

Utan att ens tänka efter en gång. 

 

Naivt tänkande tror jag det kallas.

 

Vilket kan vara gulligt när man är 10 inte 26.

 

Vad vet jag, han kanske kommer inrusandes i sovrummet med en kniv. 

Snor min TV. 

Slår sönder lägenheten. 

Slår sönder mig. 

 

Och jag släppte in honom. 

 

Utan att ens fundera vidare på det. 

Ja tills jag gick och la mig och insåg att jag sett alldeles för många avsnitt av Criminal Mindes. 

Man kan säga att det var färdigt sovet efter det. 

 

Även fast att jag hörde hur han gick och tom låste dörren om sig. 

 

Jag låg där i min säng och tänkte han har gömt sig i en garderob. (haha lycka till, inte ens mina kläder ryms där) redo att anfalla. 

Sen önskade jag att jag hade haft min mobil i sovrummet. Och inte i hallen. Bara för att sovrummet ska vara en lugn och harmonisk plats utan teknik. DUM IDÉ DUM IDÉ