Jag har haft en häst som vunnit silverfinalen på Åby, startar mot Scarlet Knight, startat under Prix D'amerique dagen. Vunnit V75. Slagit banrekord. 

 

Det som så många drömmer om har vi haft en häst som har gjort. 

 

Ibland påstår folk att trav handlar bara om pengar. 

Trav handlar bara om kärlek, 

Till sporten. Till hästen. Till spänningen. 

 

Idag startade jag i ett P21 lopp. Abbe gick 18,4 på isbana för första gången. Han var 6a i mål. Trött. 

Och jag grät en skvätt. 

När han kom in på upploppet. (som nybliven etta tvåa kanske) släppte all nervositet och jag hade tårar brännande i ögonen. 

 

Visst, han blev trött. Drog på sig mjölksyra. Men planen var rygglopp. Och planen är fortfarande att starta igång honom. 

 

 

Han var lugn. För att vara han. 

 

 

Jag har varit så nervös i veckan att jag tror jag dragit på mig ett magsår. 

Hemma har han blivit så fin. Tidigare var varje träningspass ett lotteri på liv och död.

 

 

. 

Man visste aldrig hur det skulle gå och ville sällan köra. 

 

Och efter turen som slutade med trasig vagn, trasig Abbe så har jag bara känt att jag inte orkar. (för att inte tala om trasig farbror och pappa) Han måste bli bättre. 

 

Det har han, hemma kör jag numera på slaka tömmar och han är den snällaste hästen att sitta bakom. 

 

Men det är hemma, hur han skulle uppföra sig på banan visste jag inte. Sist han var på banan i vagn travskenade han 2100 m i ledningn åandra sidan. Men han skenade även ifrån sig själv. 

 

Men inte idag. Idag var han mkt mer hanterbar. Lugn. 

Jag tror det finns hopp.. 

 

Jag önskade att alla förstod att travet är inte bara loppen. Pengarna. Travet är allt det där andra man sysslar med.