Någon har satt upp en lapp på dörren där jag bor. 

Om en bortsprungen katt. 

Som fastnat i ett träd. 

Suttit där uppe i 3 dygn. 

Utan att ta sig ner. 

Läste den igår. 

Och jag grät. Stackars katt. 3 dagar. Hjälplös. 

I vanliga fall skulle jag tänka "tar man sig upp tar man sig ner. Punkt" ( mitt motto är ibland " tar man sig ut tar man sig hem" (gäller oftast när jag varit ute. Och då menar jag inte ute i naturen) 

Men nu var det bara sorgligt. 

Så hur tror ni det kändes idag när jag körde över en fågel? 

Jag behöver terapi. 

Tänk om den hade barn? 

Tänk om jag gjort dom moderlösa? 

Jag går under.