Det är inte det att jag orkar med hästarna. Det är hästarna som får mig att orka med allt annat. 

Det är för dom jag orkar stiga upp varje morgon. 

Villkorslösa kärleken dom ger. Utan att kräva den tillbaka. Tryggheten och ro. 

Och det gör så ont i hela kroppen att mista en. Det känns som att jag krossas. Jag förstår det är svårt att förstå men det känns som att förlora någon som står en nära.

Som stått vid min sida genom tårar, glädje och ilska. 

Som bara finns där utan att döma. 

Alla mina hästar är speciella stjärnor. 

Och snart är en av dom en stjärna på himlen.

Tack min vän för allt. 

Moj Moj Starlight. 

Älskar dig