Jag lovar och svär. Jag ska berätta vad som hände i Irland. Så fort jag är ledig. Vilket jag tror inträffar år 2034. Eventuellt. 

Tänkte bara slänga in ett litet inlägg här om en häst. 

Ja ni läste rätt. 

En häst. 

Den här hästen. 

 

 

 

Och för er som inte ser så bra är det Lightning Face. 

I en fin fiskbensfläta. 

Han gillar inte flätor. Jag gillar inte att fläta. Men ska man göra montédebut med Ingela i sadeln får man ha en fläta. Bara gilla läget. (nu låter det som om Ingela tvingat mig att fläta. Har hon inte gjort.) 

Kändes hemskt att skicka iväg honom med farbror. 

Inte så att Churt är hemsk han heller. Kan någon skämma bort en häst är det min farbror. Men mer att jag inte fick följa. 

Jag fick gå på jobbet och vara nervös. 

Och mer nervös. 

och ännu mer nervös. 

Vet ni hur bra man fungerar att jobba när man tänker på annat? 

Dåligt kan jag meddela.

Vet ni hur bra man fungerar när ingen hör av sig och berättar hur loppet gick.

Trots att man vet att det hade gått i mål. 

Dåligt kan jag meddela. 

Så när jag ringde upp mamma för att höra hur många ben Lalle hade brutit i loppet var jag spänd. 

Nej han blev trea sa hon. 

 

TREA! 

 

förstår ni. 

 

Det är bättre än 4a. 

 

Kan hända jag stängde in mig på toaletten på jobbet och grät. 

Men det låter jag vara osakt. 

 

Älskade älskade underbara häst. 

 

 

och jag var inte där. Känns förjäkligt dåligt.