Ålder är verkligen bara en siffar. Eller två. Numera. 

När jag tittar i mitt pass, är jag tydligen 25 år. 

Halvvägs till 50. 

Vissa dagar känner jag mig mer som 90 åringen. Kankse utan rynkor. Men nästan lika klok.

Andra dagar känner jag mig som när man var 14. Ni vet osäker på allt. Och med allt framför allt sig själv. Man var en atombomb påväg att expoldera när som helst. 

Eller 25 åringen som står här. Trampandes och vet inte vad hon ska göra av sitt liv. Hon som får lite panik över sina vänner som gifter sig, flyttar ihop, får barn och skaffar hund. (sistnämnda har jag dock klarat av) pluggat klart.

Ibland så känner jag mig som en 40 åring. Som är inne på rätt spår. Som lever ett bra liv. (jag vet inte. Känns som 40 är en bra ålder att ha kommit fram till viktiga beslut) (rätta mig om jag har fel) 

Extra smart och klok känner jag mig när jag klarar en fråga i TP. Där kan ni välja valfri ålder. 

 

Ibland glömmer jag bort, att jag är inte det som står i mitt pass. 

Jag är den personen som formats fram genom kanske mina korta år här på jorden. Men det jag har sett och varit med om mina vänner, läst och grundat på gör mig till Malin. Och inte till flicka född 880127.