Så igår fick jag höra, att bara jag såg ut så här oftare, sminkad. Fixad. Så är jag ju riktigt snygg. 

 

Jag skrattade bort det och sa att ja men då får jag väl ta och börja mina morrnar klockan fyra, om det ska fixas. Och målas. 

 

Men sanningen är att jag behöver inte det där för att känna mig snygg. Eller som en tjej. Jag kanske är helt naiv som inte tror jag behöver sminka mig och fixa mig för att folk ska märka mig. (och med folk så förstår ni att jag menar killar) 

 

Visst jag gillar det där också.  Jag är beroende av nya mascaror. Jag har mer sminklådor än sockar. 

Men jag är lika bekväm i att inte vara sminkad eller uppklädd. 

 

Och helt ärligt. Känner människor att jag inte kan vara SNYGG utan smink. Eller att jag kan vara eftertraktad utan smink. Nejmen okey då. Jag lider inte. 

 

Jag drar på mig mina röda stövlar och går ut i skogen. För där trivs jag ändå bäst. 

Och hästarna skiter i om jag har ett nytt grönt linne som plockar fram mina gröna ögon. Underbart bra.