Sådär kvart över fyra i morse steg jag upp. For till stallet för vidare färd till Finland med hästarna. 

Där någonstans kan man ju tycka det är tur att hästarna är bland det bästa jag vet. 

För det är inte normalt någostans att stiga upp kvart över fyra på morgonen. 

Sist jag var i Finland och Uleåborg var det -34 grader. Jag startade Maardam. Fick stå i ett utestall och sela. Och nej. Jag har troligen ALDRIG i hela mitt liv frusit så mycket. Inte min farbror heller. Och jag vet, jag är ofta frusen. Jämt skulle man kunna säga. Men här pratar vi kall. Jag förfrös händerna. 

Så jag var något skeptisk att återvända till detta köld hål idag. Trots betydligt mer somrig  årstid där ute. Men sånt vet man ju hur det är. Det är bara här det är sommar. Där uppe. Där är det vinter. 

Så jag klädde på mig. Långbyxor och tröjor. Här ska det icke frysas. 

Och det kan man ju säga att jag inte gjorde heller. Så I win!

Ungefär två timmar in på resan insåg jag att, det här kommer bli varmt. 

Väl framme insåg jag att jag skulle ha rätt. 

31 grader i skuggan. 

Inte ett moln på himlen. 

Gassande sol.

Svettandes malin. 

Började klä av mig. Det jag kunde. En tröja. Funderade på att ta av mig till bh där ett tag. Men det hade ju inte varit en vacker syn. Så jag besparade min omgivning detta. 

Fast när jag hade sprungit runt där med hästarna efter att veterinären böjt benen på dom önskar jag att jag ändå var lite mer lös och fri släppt. 

Prova springa runt i varma kläder i över 40 graders värme samtidigt som du är förkyld. 

Underbart. 

Jag har iaf hostat så mycket att jag aldrig kommer få en lunginflammation. 

Efter en väldigt massa timmar där man försökt söka sig till skugga så fort en chans givits begav vi oss hem. 

I en lastbil utan AC. 

Vi körde KD. 

Och jag vet inte jag. 

Men jag tror jag svettades ihjäl. 

Men sisådär halv tio ikväll var vi hemma. Hästarna fick komma in i stallet och äta. Rätt nöjd med att vi hittade några små fel på båda. Inte glad att dom är skadade. Men skönt att vi har något att gå på.