Elitloppet en gång om året.
Nämen då var den här helgen över då. Elitloppet en gång om året.
Haft en trevlig helg men underbara vänner.
Fredagen spenderades ute på auktionen. Jag ville ha två hästar.
Den som gick för dyrast prissumma. (570 000 det är många kronor det)
Den som gick för dyrast prissumma. (570 000 det är många kronor det)
Och en annan liten stjärna som ingen ville köpa.
Båda kommer troligen bli världsstjärnor. Minst.
Lördag insåg jag att nej jag gillar nog inte trav alls.
(kan bero på att jag var med Elin. Som faktiskt inte alls gillar trav. (men hon är ok iaf)
Vi hade så mycket att prata om. Blir lätt så när man aldrig träffas. Vi var och vandrade inne i Stockholm. Skulle bara köpa ett par skor. (Elin inte jag.) Sen skulle vi ut till Valla.
Det slutade med att jag shoppade Elin hittade inga skor. Vi åt lunch. Gick längst kanalen. Som säkert heter något fint. Tittade på båtar. Hamnade i en park åt mjukglass och pratade om livet. (Parken var tydligen Djurgården. Och vill passa på att be om ursäkt till tanten jag skickade iväg åt fel håll av staden när hon frågade var Vasa-museet låg. )
Sen kom Söndagen.
Den stora dagen.
Elitloppet skulle avgöras.
Lite smått trött intog vi arenan tillsammans med många många andra tappra själar.
Solen sken. Och livet var på topp.
(märks förövrigt att man blir klokare med åren. Intog en stadig frukost dagen till ära. Inte som för några år sedan. När man festade fredag. Sov några timmar. Festade lördag. Sov aldrig och var på plats innan solen gick upp och fortsatte i samma stil. Skulle jag göra det idag. Skulle jag ligga i fosterställning till nästa år. Ungefär)
(Det enda som var likt i år var att jag inte sovit något. Men det berodde mer på min hals än festande)
Vissa av oss hade lekt med glitterpennor. Och höll självklart på fel häst. Men ändå. 10 poäng för att du försökte och fina hjärtan.
Sen öppnades sig himlen. Bokstavligen. Syndafloden. Eller vad den hette på Noas tid.
En guldstjärna till alla som stannade kvar och höll upp stämningen. Jag var inte en av dom. Jag gav upp.
Mest för att jag höll på att frysa ihjäl. Jag var blöt in i märgen. (trots regnkläder, det kröp in i sömmarna.) Fötterna drunknade i vattenpölar. Så när Eva sa, vi kan se loppet från TV höll jag med.
Och vilket lopp! Nahar kom sågs och segrade LÄTT. Han bara gled förbi alla.
Jag och Bergh har ett allvarligt bråk. (han vet inte om det dock.) Men vilken häst han har fått fram.
Haft 5 tränare och 6 ägare och står som elitloppsvinnare. Allt är liksom möjligt.
Nu sitter jag ute hos Noppan. (hon har farligt vackert hur med trägolv och spegeldörrar.) redo att fara hem.
Även om jag aldrig vill fara hem härifrån.
Fast det är klart, det är aldrig normala livet här. Det är bara lugnt.
Kommentarer
Trackback
