....

Just nu känner jag att livet är smått orättvist. 
Vist mitt liv kanske är mer rättvist är många andras liv. 
Jag har iaf mat och vatten. 
Lyckan att vara född i Sverige och så. 
(och jag får sitta i min soffa under en filt med tända ljus och titta på Rosa Pantern. Den är rolig.) 
Men livet är orättvist när man träffar en människa man faktiskt vill umgås med och inte får träffa. 
Jag känner det nu. 
Önskar jag kunde spola tillbaka tiden lite. 
Eller frammåt. 
Och kanske glömma. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0