De senaste nätterna har jag drömt att all ambulanspersonal i Piteå blev knivmördade på Statoil i ösregnet. Av en gravidkvinna. 

Som sedan blev fasttagen av mina föräldrar. 

Och jag tog alla knivar och skulle gömma dom i skogen. 

När mina föräldrar släppte lös tjejen som sprang efter mig. (genade genom stallet, kom ifatt mig vid hästbussen och där kastade hon en kökskniv mot mig. Mamma och pappa hade släppt henne, med en kniv. Eftersom alla bör få en andra chans i livet) 

(hoppas dom ångrar den tanken)

Ungefär här vaknade jag i panik. Satte mig upp i min säng. I mörkret och hörde lönnmördare komma in genom dörren. Var tvungen muta isbjörnen med godis så att hon skulle sova brevid mig i sängen) 

Natt två drömde jag att jag blev dumpad av min kille på parkeringen på jobbet. I bilen. 

Helt förkrossad var jag. 

Jätte jobbigt. 

Jag menar, ska inte man få må bra i ens drömmar ens. 

Måste jag få hjärtat krossat där? 

Är inte det otroligt orättvist. När jag inte ens har en halv pojkvän på riktigt. 

Bara en tanke. 

Men vad tror ni? Ska vi drömtyda det här.