Somna med smatter mot rutorna.
Jag vet, sagt det innan. Det regnar.
Var ute och gick genom staden. Faktiskt.
Helt själv.
Tyst.
En droppe landar på ansiktet. En till.
Gatan blir blöt.
Och snart öppnar sig himlen.
Regnet öser ner.
Och jag älskar det.
Man kan kontrollera så mycket. Men inte vädret. Inte det mäktiga.
Kommentarer
Trackback
