Säg att jag skulle ge bensylpenicillin på sjukhuset. 

För er få själar som inte jobbar på sjukhuset ska jag nu berätta hur det går till. Typ. Det är trots allt 124 år sedan jag gick sjuksköterska. Minnet flagnar. För er tappra själar som jobbar med mig kan ju sluta läsa och hoppa till slutet. 

 

Iaf. 

Jag tar på mig ett par handskar. Öppnar en förpackning med bensylPc. Och blandar ut det med natriumklorid i en spruta eller dropp. (låt oss säga 1 g  med typ 10 ml natriumklorid. (Nu är ju inte jag fass, och har inget som helst minne av hur blandningen är. ) 

Ger detta till en patient. (helst) har då både handskar och förkläde på mig. Typ. Förhoppningsvis. 

Iaf efter detta är gett ska nålar och burkar och handskar och förpackningar in i en speciell behållar märkt farligt avfall. 

Just för att det är farligt. Resistent och sånt annat som inte är så trevligt att bli. 

Man ska skydda sig. (låt mig nu inflika att det bör man alltid göra) 

Hur som haver  (barnen kär) 

 

Låt oss gå över till hur jag gav min häst detta. 

 

Drog upp 40 ml bensylpenicillin. Utan handskar. (VE OCH FASA drar efter andan) (jag hade blivit utkastad från sjuksköterskeutbildningen annan jag hade hunnit blinka) 

(men jag var iaf duktig och orenade inte sprutan eller nålen. Svårt med tanke på att jag stod i ett stall. Det är ju inte precis sterilt. 

Går ut i hagen, sticker min stackars häst i halsen. Intramuskulärt. Ser till att det inte kommer blod. För enligt veterinären är jag då inne i ett blodkärl. (Ja jag gapade och sa NÄHÄ är jag?!) 

 

10 g bensylpc intramuskulärt och varenda sjuksköterskegen i mig tyckte det var ofantligt mycket. 

Står där och sprutar. (är uppmärksam om hästen blir tokig. För det kan dom tydligen bli. Då ska jag lugnt och stilla lämna hästen och observera den från utsidan av boxen.) 

 

pånågot vänster eller höger så blir trycket för högt och nålen för liten och vips har jag 10 g bensylPc över hela mitt ansikte överkropp och mina skor. 

Väldigt lite är inne i hästen. 

 

Det droppar från mina händer som inte har handskar på sig. 

Rinner över läppen. 

och jag kan nästan svära att Abbe står och skrattar åt mig. 

 

 

 

Sjukhustmått mätta är jag otrologt resistent numera.