Jag tror jag har varit borta ett tag. Det har hänt mycket. Massor. 

Man kan säga det senaste året har varit det bästa och värsta i mitt liv. 

Kanske inte värsta. 

men en känslomässig berg och dalbana. Där dalarna ibland har känts väldigt väldigt djupa. 

 

Men hur som helst. 

 

Mitt kasoartade liv må vara kaosartat.  Men det är trots allt mitt kaos. 

Som jag måste bestämma över. 

och jag är less på dalarna. 

Så nu. Exakt nu. Har jag bestämt att dom är färdiga. 

Jag är färdig med att bry mig. 

 

För någonstans. När jag faller. Så är det jag själv som måste ta mig upp igen. 

 

och ja det gick troligen fel någonstans i Pavlos trappa eller hade han hundar. Det kanske var Freud som pratade om utveckligen. Jag kom inte ihåg var så länge sen jag pluggade psykoanalytiska teorier.  När jag faktiskt inte litar på att någon är där och tar emot mig. Eller plockar upp mig.  Jag vet att ensam är inte stark. Men jag vet att ensam blir inte besviken. Jag vet alltid att jag har mig själv,