Jag är något av en expert att skrämma upp mig själv. 

 

Det händer lite då och då att jag måste gå ut och gå med isbjörnen. 

Sen råkar det ju även vara så att jag är någotsånär mörkrädd. Också. 

Det har inte blivit bättre av att jag var inne i någon slags thriller/skräckfilms historia ett tag. 

 

Så den här årstiden så brukar jag dra med mig Isbjörnen runt bostadsområden. Där är det ljust. Och skulle det komma en mördare alt muterad älg så skulle närmsta hus vara nära till undsttning. 

 

Min lilla isbjörn å andra sidan hatar att gå där. Hon ska gå i skogen. 

Och den är mörk. Vill jag lova. 

 

Så kom jag på den briljanta iden. Jag tar en pannlampa. (vad  tusan en skönhet klär i allt. och jag har ju iaf planer på att bil ermit) 

 

Så på med pannlampan. 

Tände den. 

Började traska ut i skogen, som på dagtid är min favortitplats på jorden. 

Nu ser bara varje stubbe ut som ett troll och träden är otroligt lik en seriemördare. 

 

Och vet ni vad? 

 

Inte blev det då bättre med pannlampan. 

 

Varför?

 

Jo innan så var jag ju iaf blind. Jag såg inte mer än fötterna på mig själv. 

Skulle mördaren komma och mörda mig så skulle jag iaf inte hinna reagera över det hela. 

Och ska jag den vägen vandra så är det så jag vill vandra den. 

Ovetande. 

 

Nu var det ju mer så att jag såg 10 m framför mig. 

Och så tänkte jag. 

Tänk om han står där. 

Tänk om jag helt plötsligt ser en blänkande kniv när jag tittar upp. 

Tänk om jag vänder huvudet åt sidan och ser en blodtörstig varg. 

 

Så den iden är numera testad och kommer aldrig bli testad igen. Jag kommer dra min isbjörn runt kvarteren. 

Eller så får hon gå ut och gå själv.