Mina hästar är 99 % av gångerna snälla. 

Sen är dom ju hästar. Och ibland galna. 

Galen var Abbe idag. 

Livrädd för ridhästar och dess ryttare. 

Han viste inte var han skulle ta vägen. 

Bara han tog vägen någonstans. 

Och helst långt bort.

Kanske därför han försökte hoppa upp till månen. 

 

Jag kan förstå honom, dock

Dessa ridhästmänniskor såg mer ut som julgranar och deras hästar såg ut som ungefär samma sak. 

Jag förstår inte riktigt varför man måste ha reflexvästar, reflexer på hjälmar och 8524 reflexer på deras hästar MITT PÅ LJUSA DAGEN.

 

Där står min häst och hoppar till månen, in i snöhögar och backar. 

Deras hästar står och tittar på tidgare nämnad idiot och funderar vad han håller på med. 

Jag förstår dom. 

 

Men döm om min förvåning när tanten på hästen hojtar åt mig. 

 

Precis som om jag med flit tycker det är kul att stå där med en hoppande energiknippe som helst vill fly. 
Precis som om jag gillar att skrämma andra hästar. 

 

Jag kunde ju inte be julgranen och julgranen sluta se ut som julgranar. 

Jag kunde bara konstatera att deras hästar inte var det minsta rädd och kunde dom bara försvinna från mig och min häst så kanske min häst skulle sluta vara rädd. 

 

Vilket julgranen inte förstod. 

Hon muttrade att deras häst var en unghäst. Och dom vet man ju aldrig hur dom reagerar.