Tecken på att jag är trött. 

Och nej höj inte på ögonbrynen och säg att jag har jobbat mycket. För se det har jag inte. 

Jag har inte jobbat något på senare tid. 

Så att helt plötsligt stiga upp sex (nåja försov mig bara till 06.20) och jobba till 16.00 sätter sina spår. 

Jag såg trött ut redan vid tio. Å andra sidan hade jag inte vaknat då. 

 

Jag vet att man inte bör tala högt om detta. Men så är det ju jag. Som inte kan behålla en endaste hemlighet om mig själv. Ibland så önskar jag att jag vore annorlunda. Men icke. 

 

Men så kommer jag till stallet efter jobbet. In med hästarna. 

Och ni som har tittat ut de senaste månaderna vet att det är allmänt mörkt nu. 

Går till första hagen. Noterar att Lillen är ovanligt villig att gå in. Men tänker inte så mycket mer på det. 

Han vandrar på där bakom mig. 

In i stallet. 

In i boxen. 

 

Jo tjennare inte det. 

 

Han vägar i sten. 

Jag vänder mig om och säger så ilsket jag kan. 

" Men ge dig! Du går ju in här varje dag" 

 

Men se lillen han vägrar. 

Så tittar jag en gång till på honom. 

Är han inte olik sig. 

 

Hästen stirrar på mig, 

Som om jag vorde dum. 

 

Och ja det är jag nog. För det var inte lillen det var Mojje. 

Jag känner inte ens igen mina egna hästar. 

 

Å andra sidan ska dom sluta flytta runt hästarna när jag inte ser. 

Jag går på rutin. 

 

För att ni ska förstå skillnaden på Mojje och Lillen låt mig illustrera med två stycken bilder på hur olika de är. 

 

 

Mojje.

 

 

Lillen