Var ute hos paret Nilsson igår och körde rakbanejobb. 

Alt fick spa-behandlig. (det sprutade på bra med lera att ligga i rygg) (ansiktet kändes som om det var inpackat med cement. Kunde inte röra en muskel. Och människor BETALAR för att få nervgift insprutat i huden för att få bort rynkor.) 

 

Ingela skulle prova och se om man kanske skulle kunna montékvala Lalle. 

Så vi började prata lite om ridning och min icke ridning och väldiga träningsvärk. 

 

Sa att det känns att det var länge sen man red, eftersom jag hunnit bli rädd för att slänga mig upp på hästryggen. Det var inte som när jag var 15 och älskade galna hästar som mest skenade. 

 

Ingela sa att det är ett ålderstecken det där. Att man ser risker. Att man redan har ett senario framför sig hur det kommer gå. 

 

Och det har jag. 

Ridhjälm. Okey då. Onödigt att slå huvudet. Och om man är i skogen skyddar den bra mot grenar. 

Säkerthetsväst, eh nej det är obehagligt att ha på sig och det är inte som om jag kommer ramla av. 

Säkerhetsstigbyglar: Ja kanske, om dom redan sitter på läderet så. 

Mobiltelefon: Återigen inget kommer hända varför ha med sig den ut? 

Häst: Piggare desto bättre. 

 

Så här tänkter jag nu:

 

Mobiltelefon: På ett säkert ställe där den inte kan gå sönder ifall jag åker av. Den måste förvaras på ett bra ställe utifall att jag bryter min högra arm. Så att jag kommer åt den med vänster arm. Ev måste jag även lära mig trycka in siffror med min nästa. Utifall att båda armarna är av.